Tom Nylund är ofta utrustad med kikare. Han vill följa med minsta myra till största duvhök. Därför gillar han vintern, då är intrycken färre.

Tom Nylund: Jag var tvungen att acceptera min dödlighet

Äventyrare.

Tom Nylund har mött en arg och hungrig isbjörn. Han har också klarat av en allvarlig sjukdom. – Jag fick verkligen bli du med tanken på att det kan vara kört, säger han.

19.5.2020 kl. 19:50

Tom Nylund är en orädd äventyrare, egenföretagare och småbarnsfar. För många är han känd från bland annat tv-programmet ”Kallt och vått”. Han är konferencier på olika jippon, leder tv-program och har uppdrag på sociala medier.

År 2013 flög han till Grönland med en kompis för att paddla i två veckor. Det var mycket som inte blev som det var tänkt på den resan.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna. Det gäller bara att inte bli knäckt och ha med sig torra kläder, säger han och skrattar.

– Jag sov på ett tunt liggunderlag hela resan. Planen var att en person skulle köra ifatt oss med ett ordentligt liggunderlag, men det hände aldrig.

Det var ingen isbjörnssäsong just då, men ett gevär behövs ändå för säkerhets skull.

– Vi fick låna ett gammalt och rostigt gevär som jag skruvade upp och försökte smörja med solkräm 50 för att få låset att fungera. Och sedan höll vi på att bli inisade, så vi fick hoppa från isflak till isflak i sex kilometer, samtidigt som vi släpade på kajakerna.

En dag fick Tom Nylund och hans kompis besök i sitt läger, av en våt, arg och hungrig isbjörn. I och med att lägret fanns relativt nära bebyggelse hade dansk polis tillkallats av några grönlänningar.

– Plötsligt märkte vi att polisen sköt skarpt mot vårt läger från en båt ute på vattnet. Vi tog skydd bakom en bergsknall ovanför lägret, och hade geväret färdigt laddat. De sköt inte mot vattnet i och med att skotten då kan rikoschettera åt vilket håll som helst, utan de siktade mot den bergsknall där vi gömde oss.

Tom Nylund och hans kompis försökte förmedla sig till polisen.

– Jag kikade fram, viftade och skrek: I don’t speak lego!

Det fick stopp på kulorna, men den skrämda isbjörnen hade klättrat upp i närheten av killarnas gömställe.

– Den var cirka femton meter ifrån oss. Polisen beordrade oss att klättra ner, så då gjorde vi det. När en av oss klättrade, höll den andra ögonen på isbjörnen, beredd med geväret.

Det hela slutade lyckligt. De kunde packa ihop sina saker och hittade en ny lägerplats på en ö.

– Sorry att vi sköt mot er.

– Sorry att vi sköt mot er. No hard feelings, sa poliserna.

Att Tom Nylund söker sig till äventyret har inte med dumdristighet att göra, allt planeras minutiöst.

– Det är utmaningen som lockar. Om det är svårt smakar det sötare.

Han är också rustad med en positiv envishet, till exempel när man försöker få loss finansiering för något projekt.

– Pata Degerman har lärt mig att om man fått rött ljus tio gånger så ska man tänka att någon gång måste de ge upp.


Att leva eller dö

Strax efter Grönlandsexpeditionen mådde Tom Nylund inte alls bra, och ingen visste vad det berodde på. Han fick anfall då han svettades kopiöst, var vimsig, fick minnesluckor eller svimmade.

– Under ett test där jag trampade på en motionscykel frågade de om jag fastar. Nej, svarade jag. Det var konstigt, sa de, för du har inget blodsocker i kroppen. Energin försvann ur mig som bensin ur en midsommarbrasa.

Det visade sig att han hade en tumör på bukspottskörteln som gjorde att han fick tio gånger mer insulin i kroppen i plötsliga vågor. Det förekommer ungefär ett fall per år i Finland av den sorten.

– De sa att om det är cancer så har jag ungefär ett år kvar att leva, så jag fick verkligen bli du med tanken att det kan vara kört. Ingen vill dö, men det är något vi inte kommer ifrån.

Ibland kan vi påverka saker, men inte alltid.

– Du ska till exempel inte bada med en brödrost eller desinficera dina lungor. Men när jag drabbades insåg jag att det här inte är mitt fel, det är helt enkelt korten jag har fått. Jag var tvungen att acceptera min dödlighet, något som unga män inte är speciellt bra på.

Det visade sig att tumören var godartad.

– Det var en jättebra upplevelse. Jag blev klokare.


Religion kan ge hopp

Tom Nylund beskriver sig som öppensinnig och vardagsreligiös. När han var sjuk kollade han upp alla fakta han kunde före operationen, att bästa tänkbara specialister och redskap fanns tillgängliga.

– Och så bad jag, för då har man gjort precis allt man kan.

Han fascineras av tro i kombination med extrema situationer.

– Det är intressant att de flesta som varit nära döden berättar samma sak och verkar ha sett tecken på efterliv. Det är också spännande med överlevnadshistorier, sådana som suttit fängslade eller befunnit sig på en öde ö. Så gott som alla har orkat kämpa för att de trott på Gud.

Han konstaterar att mycket negativt kommit ur religionen.

– Men det finns också mycket gott att hämta i religionen. Till exempel nu i coronatider så skapar den samhörighet, och det är jättefint om religionen får folk att orka.

Tom Nylund, som har många uppdrag som konferencier på idrottsevenemang, är frontfigur för olika sponsorer och förhandlar om produktionen av tv-program, har fått se alla evenemang inhiberas och finansiering dras in.

– Vår före detta granne är präst i Sockenbacka, och jag pratade med honom häromdagen. Jag sa att vi har lite samma sorts produkt du och jag: tänk nu, jag säljer mig själv och mitt brand som är en sak som inte går att greppa. Han säljer tro som är en abstrakt produkt, och vi måste varje morgon samla oss och tro på vår sak fastän majoriteten tvivlar på oss. Det är bara att orka, säger han och skrattar gott.



PROFILEN: TOM NYLUND

Äventyrare och tv-profil.

Till familjen hör Katja och två barn.

Motto: If you’re gonna be dumb you gotta be tough (Om du är dum(dristig) måste du vara tuff)

Älskar att försjunka helt i sina sysslor.

Ulrika Hansson



FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30