I Nepal fick gruppen från lärjungaskolan tillbringa mycket tid med barn och ungdomar. Här leker Maria Höglund (t.v.) och hennes ledare Angela Reep med två nepalesiska systrar.

Ett halvår senare känner hon Gud på ett nytt sätt

Kristinestad.

”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.”

6.5.2020 kl. 09:27

I september förra året reste Maria Höglund iväg till Los Angeles, där den världsvida organisationen som på svenska heter Ungdom med uppgift har en av sina baser. Framför henne låg en halvår lång lärjungaskola.

25-åriga Maria Höglund är uppvuxen i Kristinestad. Under tiden hon studerade till socionom i Åbo hade hon åkt med på en veckas missionsresa till Serbien. Där kände hon att Gud talade till henne om att göra något liknande.

– Jag har alltid varit intresserad av andra länder och kulturer och velat åka utomlands. Men det var ännu så brett: Mission, volontärarbete? Var i världen?

När hon blivit färdig med sina studier jobbade hon på ett grupphem i Pargas. Hon gick Finska Missionssällskapets kurs Min mission och funderade på att ansöka om att åka på några månaders missionspraktik via dem. Gud tycktes ändå visa henne åt ett annat håll.

– Jag kände att jag behöver fördjupa min Gudsrelation först och få växa mera. Det skulle vara lättare för mig att fara och göra något för andra, än att jobba med mig själv.

Hon tittade på Ungdom med uppgifts webbsida. Där fanns en karta med nålar över hela världen som markerade de olika baserna.

Till slut blev det Los Angeles.

Var det som du föreställt dig?

– Det var svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Det gick mycket djupare än jag hade trott. Det var väldigt intensivt, säger Maria Höglund.

Varje vecka hade de olika teman och inbjudna föreläsare. Det mest utmanande för henne var att hitta tiden att bearbeta alla intryck och ny kunskap. Hon skrev mycket dagbok.

– Gud svängde mig upp och ner flera gånger.

Från vänner och bekanta som gått lärjungaskolor hade hon hört mycket om den otroliga gemenskapen.

– Jag hade jättehöga förväntningar på en kristen gemenskap. Där fick jag märka att kristna gemenskaper är som alla andra, det finns utmaningar och alla är människor.

Det bästa var att ha den här tiden avskild bara för att vara med Gud, att för en stund ta paus från vardagslivet som rullar på.

– Att bara få växa i min relation till Gud och få se mera av vem han är.

Under veckosluten hann de också bekanta sig med omgivningarna i den vidsträckta miljonstaden, från Hollywood till stranden i Santa Monica, se en match i amerikansk fotboll och uppleva Thanksgiving-firandet.

Efter den 12 veckor långa undervisningsperioden i Los Angeles åkte gruppen med sex elever och två ledare iväg till andra sidan jorden. Inbjudna av lokala samarbetskyrkor tillbringade de fem veckor i Nepals huvudstad Katmandu, följt av fyra veckor i södra Indien.

– Vi medverkade i gudstjänsten, ibland ledde vi lovsång, några fick predika och så delade vi vittnesbörd.

De var med i söndagsskolan, och speciellt i Nepal jobbade de mycket med barn och unga.

– Vi var med på ungdomsmöten och fick be för dem, gjorde olika aktiviteter och diskuterade med dem.

De gjorde även praktiskt arbete, målade och hjälpte till vid olika bygg- och renoveringsprojekt.

I Indien fokuserade de på sjuka och hemlösa. De hjälpte till vid en matutdelning och besökte sjukhus.

– Vi gick omkring där, träffade människor och pratade med dem och bad för dem. De flesta vi träffade på sjukhuset var mycket tacksamma för förbön eller ens för att någon tagit sig tid att se dem. Vi fick många gånger se hur Gud lett oss till just dem.

Det Maria Höglund bär med sig från de här veckorna är framför allt samtal och människomöten. Från pojken hon mötte en dag när de gick till kyrkan i Katmandu och pratade om framtidsdrömmar till den hemlösa kvinnan hon och en kompis köpte mat åt.

– Det var ett jättestarkt möte att bara sitta på gatan med henne och dela den stunden, även om vi inte hade något gemensamt språk.

Hur har det här halvåret förändrat dig?

– Jag har växt i tron och blivit säkrare och tryggare. Jag känner Gud på ett nytt sätt. En kompis sa att hon ser att jag är förälskad i Jesus på ett helt annat sätt än jag var tidigare. Jag har också lärt mig att oavsett var jag är och vem jag har runt mig och vad som händer, så är det Gud som ser mig.

Emelie Wikblad



kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00