Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.
Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.

En del får lära sig nya sätt att jobba, andra kämpar för att räcka till – det här är församlingens vardag i undantagstider

Coronapandemin.

På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier.

23.4.2020 kl. 15:35

Klockan är halv sex på skärtorsdagens kväll. I kyrksalen i Olars i Esbo övar Nina Kronlund, Mauriz Brunell och Markus Malmgren inför gudstjänsten som ska sändas om ett par timmar.

En liten stund senare anländer kameror och sändningsutrustning. Att hyra in utomstående var nödvändigt för att få de strömmade gudstjänsterna att fungera, konstaterar kyrkoherde Kira Ertman. Allt hände så snabbt den där veckan i mars när undantagstillståndet trädde in.

Kameravinklarna justeras, övervaktmästare Tommi Hartikainen förbereder altaret och hissar ner rullgardinen så att den nedgående solen inte ska störa kamerabilden.

Församlingens vardag har blivit digital.

Medan församlingens andra medarbetare mestadels jobbar hemifrån har präster, kantorer och vaktmästare kvar rutinen av att komma till kyrkan och fira gudstjänst. Jordfästningar måste också skötas som vanligt, om än med få närvarande.

Medan hon väntar på soundchecken berättar kantor Nina Kronlund att det blir många möten nu. Inget i den här nya vardagen går riktigt på rutin, det är mycket som måste planeras. Kantorerna förväntas producera material för webb och sociala medier. Ett videoklipp på tre minuter är förvånansvärt tidskrävande när man är van att göra musiken live.

För kantorerna fortsätter rutinerna med gudstjänster och förrättningar, men också de har fått ta till sig nya arbetssätt.

Hur blir det med dem vi inte når?

I den här besynnerliga tiden har möten och samtal ansikte mot ansikte blivit undantag. Alla grupper och samlingar är inställda, diakonimottagningen är stängd, mathjälp i form av inköpskort lämnas genom postluckan eller överräcks på en parkering. Det betyder inte att arbetet minskat. Telefonerna ringer och inkorgen fylls.

– Vi har fullt upp. Vi behöver inte fundera på vad vi gör, utan hur vi ska räcka till för alla, säger ledande diakoniarbetare Ann-Christine Wiik.

Ann-Christine Wiik har stämt träff med några klienter vid Kyrktian. Det är första gången på en vecka hon kommer in till jobbet, men även hemma kan arbetsdagarna bli långa.

De som nu hör av sig till diakonin är äldre som hör till riskgruppen, anhöriga som är oroliga för sina äldre släktingar, och barnfamiljer. Den sista är en grupp de normalt kanske inte skulle nå, men som de nu kunnat räcka ut en hand till via de svenskspråkiga grundskolorna.

– Vi finns till för familjer som är i trångmål på grund av coronasituationen, när barnen är hemma och det är mera utgifter än normalt.

Till diakonernas viktigaste sakkunskap hör att se till helheten – att få hem en matkasse är en temporär lösning.

"Det är exceptionella tider, men de tar också fram människors vilja att hjälpa."

Diakonin samarbetar med den kyrkliga samfälligheten och med Esbo stad för att försöka lösa problemen på det större samhällsplanet. Målet är en enhetlig linje för sådant som utdelning av matkassar, men tills sådana finns hittas lösningar från fall till fall.

– Innan hela stora organisationen rullar igång går det ju en viss tid, men människor måste ändå äta.

Diakonerna i Esbo svenska är tacksamma för den välgörenhetsorganisation som erbjöd sig att donera inköpskort till familjer.

– Det är exceptionella tider, men de tar också fram människors vilja att hjälpa.

Det som bekymrar Ann-Christine Wiik är de människor som församlingen inte når via nätet. En vanlig vecka är det många som kommer i kontakt med församlingen via samlingar, körer, evenemang. Utan den kontakten blir en del av dem ensamma.

– Det är nog en utmaning. Vi har fina elektroniska verktyg, men frågar man mig personligen är jag väldigt orolig för dem som inte har de här verktygen tillgängliga.

Liksom det finns 70-plussare som hänger på Facebook finns det yngre som aldrig lärt sig – och de som inte har råd med en dator eller internetuppkoppling. Diakoniarbetarna har ringt runt till alla som varit med i församlingen grupper och samlingar, hört sig för om hur de har det och om de behöver någon hjälp.

När telefonerna ringer handlar det mest om praktiska och ekonomiska behov. Samtal från människor som känner sig ensamma eller ångestfyllda och behöver någon att tala med har hittills lyst med sin frånvaro.

– Det är dem som jag nästan är lite orolig för, dem som vi inte hör av. Personer som kanske känner sig så hjälplösa att de inte vet vart de ska söka sig.

Ungdomssamling från din egen soffa

När de vanliga rutinerna är utbytta blir arbetet mer splittrat än vanligt.

– Jag jobbar och håller ett öga på barnen samtidigt. I bakhuvudet snurrar hela tiden planerna för andakter och ungdomskvällar och hur vi ska fixa olika grejer, säger Johanna Terho.

Församlingen jobbar planerat på sociala medier. På ungdomsarbetets veckoschema finns på måndagar en hälsning från diakonin, på tisdagar står någon av ungdomsledarna för dagens tanke och bön. På torsdagar turas de unga som är med och planerar ungdomsverksamheten om att ta över ansvaret för Instagram och Snapchat och dela med sig av sin vardag.

– På onsdag och fredag har vi en andakt via olika sociala medier, säger Johanna Terho.

"På fredagar har vi filmkväll."

Även om de just nu inte kan samla ungdomarna upplever hon inte att arbetsmängden är mindre än tidigare.

– Det är något vi inte gjort förut. Det är lite spännande att hela tiden se hur saker går när man provar nya grejer och lär sig nya program.

På onsdagar ordnas virtuella ungdomskvällar och där testar de olika verktyg för att interagera med ungdomarna – från videomötestjänster till de etablerade sociala medierna.

Så här kan en ungdomskväll på distans se ut. FOTO: Johanna Terho

– På fredagar har vi filmkväll.

Den som har ett konto på strömningstjänsten Netflix kan vara med och titta på filmen från sin egen soffa och chatta om den.

Veckan före påsk har ungdomsledarnas projekt varit att ta kontakt med alla hjälpledare.

– De har tyckt att det är roligt att vi hör av oss till dem och kollar hur de har det.

Överlag har de nu mer telefonkontakt med ungdomarna än annars.

– Vissa har stress med skolan. Det är ganska vanligt att ungdomar har ångest, tyvärr, så det kan gälla deras mentala mående, att de behöver ringa och prata. Eller så kan de ta kontakt för att säga: I dag har faktiskt varit en bra dag.

Hon får också frågor om sommaren och lägersäsongen: hur kommer det att bli?

– Där måste vi bara säga att vi meddelar så fort vi vet.

Vi kommer inse hur viktigt det är att mötas

– De första veckorna har handlat om att vänja sig vid den här situationen. Nu känns det småningom som att det börjar rulla på, säger Jenni Hietala som leder familjeverksamheten.

Ett tiotal personer jobbar med barn- och familjeverksamheten: leder dagklubbar, familjeklubbar och ordnar evenemang för familjerna bland församlingens cirka 15 000 medlemmar. Från att arbetet på sociala medier befunnit sig i startgroparna är det nu deras viktigaste verktyg.

– Vi lär oss hela tiden. En trösterik tanke är att vi kämpar tillsammans och gör så gott vi kan.

"Vi kommer att inse, om vi inte inser det redan, hur otroligt viktigt det är att få möta varandra i livets olika situationer."

De har producerat videon och bildmaterial med allt från andakter till pysselinstruktioner.

– Vi försöker upprätthålla känslan av att vi fortfarande finns här för våra församlingsbor och att det här är en tillfällig situation. Vi har inte försvunnit någonstans.

Hemmet har blivit Jenni Hietalas arbetsplats. Hon saknar att få träffa människor ansikte mot ansikte. FOTO: Privat

Dagklubbar och barngrupper erbjuder en plats för barnen att bekanta sig med tro och andlighet. När de håller paus faller mer av den uppgiften på föräldrarna, som alla kanske inte är så vana att prata om tro. Att läsa tillsammans är ett ställe att börja, tipsar Jenni Hietala.

– Att tända ett ljus och be en aftonbön är ett ganska lätt sätt att väcka nyfikenheten hos barnet. När man har lärt sig det som liten hänger det med.

Jenni Hietala har under den här tiden slagits av hur viktigt det är att få komma till sin arbetsplats och träffa människor ansikte mot ansikte.

– Gemenskapen finns ju, men den är inte lika konkret. Vi kommer att inse, om vi inte inser det redan, hur otroligt viktigt det är att få möta varandra i livets olika situationer.

Emelie Wikblad



Hjälpledarna på Mariehamns skriftskolläger tycker att jobbet är både utmanande och givande. Fr.v.  Hanna Karlsson, Emma Engqvist, Milton Manngård, Tobias Sjöblom, Stina Fonsell, Maryam Massoumi och Isak Nylund.

läger. Där det finns konfirmander på läger, där finns hjälpledarna. Men hur ser hjälpledarjobbet ut i olika delar av stiftet? 19.8.2015 kl. 15:23

KP erbjuder ett ledigt vikariat för vår redaktör och PR-spindel-i-nätet. 19.8.2015 kl. 11:16

Biståndsnedskärningarna får följder också för missionen. 17.8.2015 kl. 15:58

domkapitlet. Den 26 augusti väljs en ny assessor till domkapitlet i Borgå. Kp tentade de valbara kandidaterna och frågade hur de ser på uppdraget. 13.8.2015 kl. 15:53

bostadslös. När höstens högskolestudier kör igång är ännu tusentals studerande i Helsingfors utan bostad. Finska församlingen i Berghäll driver en kampanj som ska få Helsingforsarna att låna ut sin soffa till en studerande utan tak över huvudet, rapporterar Yle. 13.8.2015 kl. 09:48
Skolelever vid altaret.

skola. Många församlingar vill finnas med i de nya skolelevernas vardag och be om beskydd på skolvägen. Deltagandet i och utförandet av välsignelser varierar från församling till församling. När välsignelsen sker på skoltid ska den inte förväxlas med religionsundervisning. 12.8.2015 kl. 15:20

Teologer och naturvetare kräver i ett gemensamt ställningstagande snabba åtgärder för att lindra effekterna av klimatförändringen. 11.8.2015 kl. 11:12

I ett brev till kyrkoherdarna i Borgå stift uppmanar biskop Björn Vikström till bön mot rasism. 5.8.2015 kl. 10:52
Ljud kan man göra med det mesta, vet Johan Sandås. Hur låter en trasig hammare?

Konst. Humelfestivalen är ett kulturmecka i Sommarsvenskfinland. Kyrkpressen träffade en bilkonstnär som funderat på människofiske, en grupp singer-songwriters som vill bevara sin unika stil och en ljudkonstnär som vill utmana det vi tror. 11.8.2015 kl. 15:09
Lennart Koskinen är född i Helsingfors men har länge verkat i Sverige.

Lennart Koskinen vill se resultat i finska kyrkans diskussioner om samkönade äktenskap. 30.7.2015 kl. 09:41

irja askola. Biskopen i Helsingfors Irja Askola deltar i demonstrationen för ett öppet och mångkulturellt Finland som ordnas på Medborgartorget i Helsingfors. 28.7.2015 kl. 09:48
Scenkamp och vapenteknik hör till i pekingopera.

kina. Intresset för kampsport tog skådespelarstuderanden från Esbo till Peking. Nu ser Elias Edström fram emot att jobba med teater som är unik i Europa. 16.7.2015 kl. 11:59
Stadsodling är modernt, naturnära och ett sätt att skapa gemenskap.

församling. Församlingsgemenskap med gröna fingrar. Finska församlingen i Munksnäs, Helsingfors stadsodlar på kyrkans bakgård. 13.7.2015 kl. 16:35
Helsingforsförsamlingarna måste spara, men vill inte skära ner på kyrkans synlighet i människors vardag. Foto: Emelie Melin

helsingfors kyrkliga samfllighet. Då intäkterna minskar måste även Helsingfors församlingar tänka om. Nu har åtta arbetsgrupper tillsatts med uppgift att kartlägga hur verksamheten kan omstruktureras. 10.7.2015 kl. 11:07
Bosse Ahlnäs är pensionär, men fortfarande aktiv som guide för turistgrupper i Estland, bland annat på Rannarootsi Muuseum i Hapsal.

åland. Han har varit med om att starta upp en lokalradiostation. Han har lärt sig ringa i kyrkklockor. Mångsysslaren Bosse Ahlnäs har ett speciellt förhållande till skärgården. Nyfikenheten ledde honom till Tallinn och de små estniska öarna där han numera också är turistguide. 10.7.2015 kl. 10:27

Johan Candelin är lättad över att nu kunna lämna rättegången bakom sig.

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56
Sonja Jakobsson är studentpräst i Helsingfors, tisdagar på Hanken och torsdagar på Arcada. Från årsskiftet även på Soc&kom och Helsingfors universitet.

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52
Moa Widjeskog uppskattar den amerikanska vänligheten.
– Det är roligare att få ett leende än att någon tittar ner i marken.

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19
Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.

LIVSBANA. Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i. 1.9.2021 kl. 16:37
Alla som vill – inte bara ålänningar – är välkomna med i bönegruppen på Facebook.

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45