För ett år sedan tog Håkan Nyman och Mårten Malmström, bägge medlemmar i gemensamma kyrkofullmäktige i Esbo, en titt på den skogsplan som Esboförsamlingarna skulle godkänna. Nya tankar började surra i deras huvuden.
– Skogsplanen var inte på något vis uppgjord för att exploatera skogen, den var helt normal. Men vi fick tanken: tänk om man kunde göra något gott för skogen och samtidigt få församlingen att synas i positiva sammanhang, berättar Nyman.
Mårten Malmström, själv skogsägare vid Snettans gård i Esbo, tittade på skogslotterna tillsammans med Nyman. De konstaterade att församlingens skog gränsar till Noux nationalpark.
– Så vi plockade de skogslotter som vi kunde tänka oss att göra en skyddsplan för, och den svenska gruppen gjorde en kläm till gemensamma församlingsrådet – och där väckte den genklang.
Statens Metso-program är ett skyddsprogram för privata skogsägare och för samfund. När Esboförsamlingarna går med i skyddsprogrammet förbinder de sig till att skydda skogsmarken för 20 år framåt.
– Efter det tar man på nytt ställning till frågan, med beaktande av hur stadsutvecklingen framskridit, säger Nyman.
Under skyddstiden betalar staten ett understöd till skogsägaren – alltså församlingen – som är ungefär lika stort som avkastningen skulle ha varit under samma period.
– Det viktigaste är att skogen skyddas, men det är fint att församlingen samtidigt får intäkter för den, säger Nyman.
– På det viset är det en genialisk lösning.
Mårten Malmström berättar att skogen är mellan 60 och 80 år gammal. Medeltalet för hela skiftet ligger vid 70 år.
– Där finns mest tall, och gammal gran i de bördiga svackorna. När skogen skyddas får man inte röja i den utan den får utvecklas enligt naturens egen lag, säger han.
För Mårten Malmström är skogen bekant. Han minns Karl Nordgren, som i tiden ägde Vällskog gård och som i början av 1980-talet sålde gården till församlingen.
– Jag minns att vi en gång skidade från Snettans upp till Solvalla, och så kom vi norra vägen över de vackra, natursköna sjöarna. Så råkade vi komma förbi Vällskog gårds karaktärshus, och Karl Nordgren stod uppe på balkongen och tog frisk luft. Min far och han växlade några ord, och så fortsatte vi hemåt, berättar Malmström.
Senare arrenderade Mårten Malmström och hans far åkrarna, medan Nordgren förhandlade om försäljningen med Esboförsamlingarna.
– I ett år odlade vi åkrarna här runt omkring. År 1981 var ju ett otroligt regnigt och besvärligt år, så det glömmer man aldrig!
Också för Håkan Nyman är Esboskogarna välbekanta.
– Som scout i Drumsö Korsriddare har jag gjort många utfärder till scoutstugan i Noux och skogarna runtomkring, minns han.
Nu hoppas de att alla Esbobor ska få upp ögonen för den fina skogen i Vällskog.
– Allemansrätten ger alla möjlighet att komma hit. Tanken är att folk kanske får upp ögonen för den här skogen, liksom de fått för nationalparken tidigare. Kanske de vill utforska det här området också?