Minna Timmerbacka- Vidjeskog är nu i det skedet när avståndet mellan kontrollerna blir längre. Men hon kommer att få leva med dem tills hon fyllt 70.

Vill helst ha skrivet med guldbokstäver på himlen att allt är okej

profilen.

Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland.

22.4.2020 kl. 10:44

– Jag skulle ju helst vilja ha ett tydligt bönesvar där det står med guldbokstäver på himlen att allt är okej, säger hon.

Som ung och vältränad passade Minna Timmerbacka-Vidjeskog inte in på urtypen av människor som drabbas av cancer. Men cancern väjer inte fast man lever sunt och hälsosamt.

– Jag fick en käftsmäll av livet, säger hon.

Det är fem år sedan man upptäckte cancer i tarmen.

– Jag blev opererad och efteråt behandlad med cytostatika och hela köret. Det tog ett år innan behandlingarna var klara. De gick inte heller riktigt efter den plan som jag hoppades och trodde på.

Men den mentalt värsta tiden började i takt med att behandlingarna blev färdiga. Då kom rädslorna.

– Det var som om jag först då kommit i kapp med det jag varit med om.

Läkarna har bara sagt åt henne vad de ser just nu.

– Läkarna säger alltid att det ser bra ut just nu, aldrig att du är frisk eller att det inte kommer tillbaka. Jag förstår att de gör det. Men att leva i den ovissheten har varit det jobbigaste. Mitt förstånd säger att alla människor lever i ovisshet för ingen har garantier på att inte drabbas av sjukdomar.

Men samtidigt, skulle någon säga till henne att cancern aldrig kommer tillbaka, skulle hon inte våga lita på det.

– Det är klart jag skulle fråga hur du vet det? Resonemanget går runt i en cirkel tills jag inser att det inte finns något svar. Jag måste ta det här nu. Det är svårt.

Delar andras vånda

Sjukdomen har ökat hennes empatiska förmåga.

– Hör jag om någon i min ålder som är cancersjuk kan jag känna skuld för att jag åtminstone för tillfället är i bättre skick än de. Sådana tankar brottas jag med ännu. Jag delar deras vånda över ovissheten när man väntar på provsvar. En minut kan vara för länge att vänta. Man vill ha svar helst i går. Fast egentligen vill man inte veta, men man måste ändå få reda på svaret. Och känslan man har när man ska iväg för att få provsvaren. Man är helt slut då man varit rädd och nervös inför dem.

De bodde i Terjärv medan hon var sjuk. För tre år sedan flyttade hon med familjen som består av Niklas och fyra fotbollsspelande söner till Jakobstad.

– Där hade jag förutom min familj mitt sociala nätverk runt mig; min syster och mina föräldrar. Det var otroligt viktigt för mig. Jag har gått otaliga timmar i skogen med min syster och pratat, fast hon har kanske mest lyssnat. Hon har varit ett enormt stöd, i synnerhet när krisen var som störst.

Församlingens präst tog också kontakt i ett läge när hon upplevde att hon själv inte hade tro och tillit.

– Prästen sade att det inte gör något, för andra har tro i mitt ställe. Att jag själv inte behövde ta på mig kravet att orka tro var en lättnad för mig.

Hon upplever att Gud varit med henne hela tiden. Hon har också upplevt bönesvar.

– Jag har bett mycket och jag vet att jag har vänner som också bett för mig. När jag skulle bli opererad indikerade allt att cancern hade spridit sig till lymfkörtlarna. Det var jag också inställd på. Jag visste att det går att ordna upp, men att det blir lite mer komplicerat. Då bad jag jättemycket att lymfkörtlarna mirakulöst skulle vara rena. Och det visade de sig vara.

Kommer ihåg att tacka

Hennes svärmor dog i cancer innan Minna själv blev sjuk.

– Det var en chock för hela familjen. Sedan kom min sjukdom. Nickes pappa levde då ännu. Han var en troende man som satt i kyrkan varje söndag. När jag blev sjuk talade jag mycket med honom i telefon. Han ringde mig för att höra efter provsvar som han visste att jag väntade. Var provsvaren okej kunde han ringa upp på nytt lite senare och säga: Minna, kom ihåg att tacka. För han visste ju att jag bett för saken. Tacksamheten lever kvar än idag.

Medan hon var sjuk lovade hon Gud att inte irriteras över något ifall hon kommer över sjukdomen.

– Jag lovade bland annat att aldrig stressa över att pojkarna lämnar sina fotisväskor och -grejer i tamburen bara jag får leva. Jag minns inte längre allt vad jag lovade, men jag kommer ihåg att tacka. Jag är tacksam över att jag får leva, fira påsk och jul. Jag har på riktigt konfronterats med att livet kan ta slut snart.

Hon växte upp i en familj som inte var församlingsaktiv.

– Söndagsskola – ja, barnatro – ja. Och vi gick i julkyrkan. Men det fanns en sökare i mig och jag drogs till troende människor. Tron har kommit så småningom sedan jag blivit mera vuxen, från Nickes familj och från en troende studiekamrat som jag fortfarande håller kontakt med.

Hon beskriver sin svärmors död som en vändpunkt.

– Då började jag tänka: Hur är det egentligen? Minna, hur ska du ha det? Jag gick med i en bönegrupp i församlingen och jag gick en Alphakurs. I Terjärv började församlingen också ordna en bön– och lovsångskväll som jag var med på. Jag är en presterare men jag tyckte om kravlösheten under kvällarna. Man fick bara vara där, sjunga med om man ville. Under dessa coronatider är jag mycket på nätet och lyssnar på en gudstjänst i hörlurarna medan jag är ute och går. Jag behöver inte nödvändigtvis uppsöka en kyrka. Jag har sällan behövt ångra att jag satte tid på det, för det ger alltid något.

Johan Sandberg



psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

UNDERSÖKNING. Hela 60 procent av kyrkans medlemmar uppgav att de mött församlingen via medier, som församlingstidningen, andra tidningar, tv:n och radion. Bland de som inte hör till kyrkan var siffran 33 procent. 1.6.2023 kl. 12:15

ENKÄT. Församlingarnas empati- och imageundersökning visar att människor i stadsmiljö upplever att Evangelisk-lutherska kyrkans församlingar är mer närvarande än förr. 1.6.2023 kl. 12:22

MARKNADSFÖRING. Min stilla vecka kändes allt annat än stilla, så jag gick på en aktläsning. Vet du vad det är? Det visste inte jag, men efteråt var jag en lite helare version av mig själv, åtminstone för en stund. Det ordnas mycket fint i kyrkan, men hur många vet om det? 1.6.2023 kl. 10:00

Kyrkskatt. Vårdreformen förändrade sättet att beräkna kyrkskatten. Du får mindre avdrag i år, men bara få församlingar som de i Raseborg kommer till mötes med att sänka din skatteprocent. 31.5.2023 kl. 15:10

AI. En präst kan skriva ett halvbra doptal eller en medioker predikan med hjälp av artificiell intelligens. KP testade – och skickades resultatet till biskop Bo-Göran Åstrand. Märks det om det prästen säger inte är inspirerat av den heliga Anden utan en sammanfattning av ett ämne, skapat av en chattbott? 31.5.2023 kl. 10:00

MÖTESORDFÖRANDE. – Jag ser bara fördelar för kyrkoherdarna med att övergå till det här systemet, säger Martina Harms-Aalto som leder ordet i Johannes församling i Helsingfors. 30.5.2023 kl. 10:00

LÄSNING. Vi lever inte längre i en galax som kretsar kring den tryckta boken. I stället strålar skärmen som vår nya sol, skriver Joel Halldorf. Revolutionen stöper om vår civilisation i grunden – hur och varför försöker han förklara i boken ”Bokens folk”. 29.5.2023 kl. 19:19

diakoner. Biskop Bo-Göran Åstrand vigde två diakoner och en diakonissa till diakoniämbetet på pingstdagen. 28.5.2023 kl. 21:48

biskopar. Kyrkoherden i Imatra har varit både musikjournalist och missionär i Jerusalem. Nu kandiderar hon i en andra valomgång mot den förra fältbiskopen. 25.5.2023 kl. 17:57

MEDLEMSENKÄT. Fastän majoriteten av prästerna och kantorerna fortsättningsvis upplever att de är nöjda med sitt arbete och känner ett starkt arbetsengagemang, har välbefinnandet i arbetet minskat enligt många olika mätare. 25.5.2023 kl. 09:00

PRÄSTASSESSOR. Monica Heikel-Nyberg har enligt det premiminära valresultatet valts till prästassesor för perioden 1.9.2023-31.8.2026. 24.5.2023 kl. 15:58

FINSTRÖM. Finströms kyrka är en av Finlands viktigaste kyrkor. Det säger konsthistoriker Åsa Ringbom som ägnat en stor del av sin karriär åt att forska i kyrkorna på Åland. Nu är hon aktuell med en bok om Finströms kyrka. 22.5.2023 kl. 18:33

ANDLIGT VÅLD. Samhället är allt ovanare att tala om tro. Så vården vet inte alltid hur den ska hantera den som mår dåligt av att ha hoppat av miljöer där religionen har blivit för trång. Det har Maria Björkmark forskat i. 19.5.2023 kl. 09:19

KYRKBÖCKER. ”100 procent viktiga” är kyrkböckerna för den som forskar i sin släkt, säger historikern Alexandra Ramsay. I de gamla skrifterna hittar hon både stränga ordvändningar men samtidigt också präster som brydde sig om de små i sin hjord. 17.5.2023 kl. 14:46

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00