Mikael Kurkiala har vuxit upp i Finland men flyttade till Sverige under studietiden.

De heliga platserna tillhör oss alla

Modernitet.

Mikael Kurkiala är kulturantropologen som länge trodde att kyrkans språk och ritualer tillhörde de andra – inte honom. I dag är han omvärldsbevakare för Svenska kyrkan och tycker att kyrkan tillhör alla, inte bara de troende.

18.3.2020 kl. 12:43

– Man kan gnälla över moderniteten, men då glömmer man den enorma frihet som den fört med sig.

Mikael Kurkiala har skrivit boken När själen går i exil – Modernitet, teknologi och det heliga där han bland annat undersöker vad moderniteten har gjort med det samhälle vi lever i. Hans slutsats är att moderniteten har gjort oss både friare och mer hemlösa.

Hemlösheten handlar om att vi rycks upp från det som han kallar våra lokala livsvärldar och att vi blir ganska utbytbara jämfört med hur det är att leva i mindre samhällen.

– Vi tänker oss allt mer att världen hålls samman av mekaniska naturlagar och att det är människan som är den som skapar mening. Den här tankemodellen gör människor till gudar – och vi är inte särskilt bra på att vara det.

Kurkiala föddes i Sverige men flyttade till Finland som spädbarn och har vuxit upp bland annat i Helsingfors och Jakobstad.

– I Jakobstad hittade jag hemkänslan. Jag studerade i Vasa fram till 1984 när jag flyttade till Sverige för att studera kulturantropologi, som då inte fanns att läsa i Finland.

Kulturantropologi är läran om människan som kulturell varelse. Kurkiala säger att en del av hans modernitetskritik bottnar i att han genom att han är kulturantropolog har sett vad som gått förlorat genom modernitetens intåg.

– I dag tillmäter man individens valfrihet en alldeles för stor roll. Vi glömmer att vi redan från början är begränsade av det samhälle vi föds in i. Vi är beroende av en teknologi som vi egentligen inte har någon möjlighet att välja bort.

Kan man göra motstånd, eller finns det inga alternativ till att dras med på gott och ont?

– Fastan är ett exempel på motstånd. Genom att fasta tar man aktivt kontroll över sin konsumtion. Fastan lär oss skilja mellan vad som är melodi i livet och vad som är bakgrundsbrus.

Moderniteten och informationssamhället är inget vi kan skaka av oss, men som all ny teknik behöver den bemästras. Kurkiala jämför med tiden när de första bilarna kom och vi varken hade hastighetsbegränsningar eller säkerhetsbälten.

– Vi behöver nog någon form av säkerhetsbälten också i informationssamhället. Vi ser redan nu att unga är kritiska mot sociala medier.

Vi har redan en plats

Den världsvida klimatrörelsen ger honom hopp, och han tror att den också kan vara en motrörelse i en tillvaro där vi lever allt för mycket på informationssamhällets villkor. Men kyrkan har också potential att bidra till motståndsrörelsen.

– Det kristna budskapet om en villkorslös kärlek från Gud riktad till människan är ett radikalt budskap. Samhällets budskap är att vi måste prestera tillräckligt för att bli godkända, men det kristna exemplet visar oss att vi redan har en plats.

Kyrkans förkunnelse handar inte bara om ord utan också om icke-verbal förkunnelse.

– I den ingår musik, dofter och liturgi. Styrkan ligger i att den tar hela människan i anspråk.

Han tycker att de kristna berättelserna är väldigt starka.

– Jesus arbetade egentligen helt och hållet genom konkreta handlingar och berättelser, inte genom teorier. Med olika liknelser som han ger till människorna inbjuder han dem till att tänka kreativt kring sina liv.

Sökandet efter ett existentiellt språk

Att religionen tillhör alla och inte enbart dem som bekänner sig som troende är något som han flera gånger återkommer till i boken.

– Det där är viktigt för mig. Jag kommer inte från en kristen familj och jag har aldrig haft en frälsningsupplevelse på ett konfirmationsläger. Men jag har hela mitt liv saknat ett existentiellt språk.

Han upplevde att den religiösa världen var stängd för honom. Kyrkan och de kristna traditionerna tillhörde de andra, inte honom.

– Jag var en långhårig miljökämpe långt till vänster. Men genom livet har jag graviterat mot kyrkorummet, tagit mig in i det och till nattvarden.

I boken finns ett kapitel som handlar om hans resa till faderns dödsbädd i Vasa. Efter döden samlas de närmaste i kapellet runt faderns döda kropp. De sjunger psalmen Härlig är jorden, och efteråt läser Mikael Kurkiala välsignelsen.

– Där kände jag att välsignelsens ord inte längre tillhör de andra utan även mig.

Det gjorde honom förvånad. Han hade alltid trott att han måste kvala in för att få rätt till orden.

– Men kyrkan och de heliga platserna tillhör oss, vi kan stiga in där med det bagage vi har med oss. När Notre Dame stod i brand samlades Parisbor spontant på gator och torg för att sjunga hymner till katedralen.

Han kallar böner, psalmer och liturgi för existentiella resurser.

– Då och då hamnar vi i en situation där vi trevar efter ett gemensamt språk för något som inte går att uttrycka i ord. Det är svårt att uttrycka det här behovet utan det existentiella språket, det blir lätt platt.

Hur ska kyrkan nå ut till dem som kanske behöver den utan att förstå att de gör det?

– Det första är att kyrkan ska göra det som kyrkan ska göra, och göra det bra. Ha gudstjänster och fira mässa. Kyrkan måste bottna i en större tillit, det är inte vi själva som måste bära den hela vägen. Vi bärs av något större, vi behöver inte jaga efter uppmärksamhet.

– I Sverige är vi nog på väg i en riktning där kyrkan kommer att tappa mark den närmaste framtiden. men jag hoppas att kyrkan kommer att finnas kvar som en varm glöd som kan flamma upp. Jag tror att vi kommer att behöva den.

Erika Rönngård



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37