Philip Teir är uppvuxen i Jakobstad men bor sedan länge i Helsingfors.
Philip Teir är uppvuxen i Jakobstad men bor sedan länge i Helsingfors.

Om att bli förälskad, skilja sig och bilda nyfamilj

roman.

Philip Teir ville skriva en roman han bottnade i, en roman som lyfte känslor som han själv känt.

12.3.2020 kl. 15:38

Philip Teirs färska roman Jungfrustigen är en berättelse om Richard, en författare som en kväll på en förlagsfest träffar en kvinna och förälskar sig i henne. Han skiljer sig, de flyttar ihop, en nyfamilj bildas.

Det som händer Richard har också hänt Philip Teir. Eller snarare: det som hänt Philip Teir händer Richard.

Hur självbiografisk är den här romanen egentligen?
– Jag vet inte om man kan svara på det i procenttal, säger han och ler.

Han ville skriva en roman han bottnade i. Han har skrivit flera intrigbaserade romaner och även om han hittat på personerna har de ändå börjat leva efter ett tag. Ändå har han kämpat med frågan: Är det här trovärdigt?

– Som författare vill man ju att det ska kännas sant, och därför gick jag ganska långt till mina egna erfarenheter. Men samtidigt: jag hoppas ju att jag inte är riktigt så endimensionell som en romanfigur, för en roman handlar om ett tvärsnitt ur en persons liv, och romaner handlar nästan alltid om kriser. Så jag vill inte säga att det är jag, för det är samtidigt inte jag.

Var det en terapeutisk upplevelse för dig att skriva den här boken?
– Jo, mer än tidigare. Det var också jobbigt. Det var lite som att återuppleva ett trauma i två år, varje dag – som i filmen Groundhog Day. Det påverkade humöret – men det gör ju skrivandet alltid. Jag försökte skjuta bort frågor om vad jag får skriva, jag bara skrev. Då kan man ju fråga sig varför man ska utsätta sig för något sådant. Men det var författaren i mig som tänkte: Hur skulle det vara att testa? Skulle det kunna bli en bok där jag kunde nå någonting, där det känns att jag verkligen bottnat i känslorna?

Rent tekniskt var det svårast att skriva om Richard, den person som baserar sig på honom själv.

– Andra människor har liksom konturer, men man har inte konturer själv. Vi vet alla att det är jättesvårt att ringa in vem man är, och man kan få en känsla av att man egentligen inte har en kärna. Kanske finns det också någonting i författarpersonligheten som är konturlöst.

Han kände att han fick gräva djupt i sig själv för att upptäcka motiven för en handling.

– För man lurar ju sig själv hela tiden. Man kan ha känt en känsla, men den känslan har man redan begravt så många gånger i förklaringar att det är nästan omöjligt att hitta tillbaka till den ursprungliga känslan. Den kunde komma till mig flera månader senare, genom en dröm, genom den känsla jag hade på morgonen: Det var ju så där jag kände! Och då kunde jag gå tillbaka och skriva den scenen.

Vad ville du förmedla med den här berättelsen? När jag läste den tänkte jag mycket på skuld.
– En sak som jag tänkte på var: Hur skulle det vara att skriva en bok om skilsmässa, men utgående från den person som tvekar mellan två relationer. Om man tänker på Lena Anderssons romaner (Egenmäktigt förfarande, Utan personligt ansvar) så handlar de om den kvinna som är på andra sidan av den tvekande personen. Jag visste när jag började skriva att det kommer att vara svårt. Hur ska man skriva om det utan att det låter som ett försvarstal? Det kommer att låta som en människa som förklarar sig. Men det gör inte ämnet mindre intressant. Det måste ju ändå gå att skriva om det.

På tal om skuld: Han lyssnade nyligen på Martin Wicklin, som gör söndagsintervjuer i P1. Också Wicklin har separerat och lämnat sin kärnfamilj, för att han, som han uttryckte det, "följt sitt hjärta".

– Det var tydligt att han hade en färdig formulering för det. Men han sa också att han kände skuld för det väldigt länge, och han hade pratat med andra i samma situation. Jag har också gjort det. Jag tror att skulden är väldigt mycket min egen, den är kanske inte så intressant för andra i min omgivning. Skulden berör verkligen en själv. Man kan inte gå till någon och få hjälp med den.

Också fascinationen för den andra – i boken Richards fascination för Paula – är kanske ens egen och ett mysterium för andra.

– Ja, det är väl därför de här situationerna uppstår. Det är ju löjligt: ska man stå där och välja mellan två? Det är människor det handlar om. Det skulle vara konstigt om det gick att förstå. Det är ju härligt att det finns sådant i livet som är oförklarligt. Kemi mellan två människor är en sådan sak.

I boken är Richard ofta kluven mellan lojaliteten till Paula och lojaliteten till sina barn. Du är bra på att beskriva barns känslor. Vad tror du det beror på?

– Jag tror att det måste bottna i att jag har så starka minnen av hur saker känts. Om man återkommer till det här med skuld: i princip är ju barn alltid oskyldiga. Om ett barn beter sig illa kan man se att det inte är barnets fel. Men jag minns många situationer från barndomen där jag känt skuld. Jag minns situationer där jag medvetet betett mig som jag vetat att man inte ska göra. Jag har inte varit särskilt rädd för att utmana status quo. Jag tror att jag var ganska besvärlig som barn. Jag brottades mycket med sådana känslor – jag vet hur det känns med föräldrarnas blickar.

Går du ofta in och föreställer dig hur dina barn känner det?
– Kanske lite för mycket. Det försökte jag verkligen skildra. Jag skriver där någonstans att det är lite som svart magi: om någon pickar i barnet så känner jag det i mig. Det skildras jättebra i teve-serien Bonusfamiljen, hur man försvarar sitt eget barn inför partnern. Man vet förstås hur barnet fungerar, men man har också vant sig vid vissa roller och skapat vissa roller. Och sen kommer någon annan och säger: Varför har ni de här rollerna, det är ju vansinnigt!

I Jungfrustigen ville Philip Teir skildra en vardaglig och ändå dramatisk händelse – en skilsmässa – ur mannens synvinkel. Han berättar att han hört om en man som nyligen läst boken och tyckt om den.

– Jag tänkte faktiskt att det skulle vara roligt om män som varit i samma situation skulle läsa den här boken. Jag tycker att den beskriver något som jag själv inte läst, inte nyligen. Det är ganska tunnsått med manliga romanförfattare i min generation.

Han läser mycket och märker att litteraturen påverkar hans liv.

– Lena Andersson och Karl Ove Knausgård har fått mig att se saker på ett nytt sätt. När Lena Andersson parodiskt och jätteskickligt skriver om att vara förälskad i någon som inte är lika förälskad tillbaka – då får jag verkligen en erfarenhet av den upplevelsen. Många kvinnor har känt igen sig i den berättelsen, men jag tycker att det är nästan ännu mer intressant vad män lärt sig av den.

Sofia Torvalds



Det är svårast att vara kristen i Nordkorea, Somalia, Jemen, Eritrea och Libyen.

FÖRFÖLJELSE. Kristna förföljs i 76 olika länder i värden, och i elva av dem utsätts de för extrem förföljelse. 360 miljoner kristna, det vill säga var sjunde kristen, upplever förföljelse. En av fem förföljs i Afrika och två av fem i Asien. 20.1.2023 kl. 10:35
Palestinafödda Sally Azar vigs till präst för lutherska kyrkan i Jordanien och Israel. 

jordanien. "Det känns fint och unikt att få assistera vid vigningen då kyrkorna i Mellanöstern får sin första präst som är kvinna." Det säger biskop Jari Jolkkonen. 18.1.2023 kl. 15:30
Just nu verkar Johannes församling huvudsakligen i Johanneskyrkan, som i framtiden blir väldigt dyr.

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30
Att rå om sig själv innebär bland annat att Wolfgang Falk ibland kan jobba på distans från sommarstugan i Monäs.

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29
Bröstvärnet förblir fast även om bänkarna på båda sidan om mittgången längst fram i Sankta Birgitta kyrka blir löstagbara. Att museiverket godkände lösa bänkar överraskade projektledaren Daniel Wikström.

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11
”Oblat” kallas nattvardsbrödet, det liknar ett tunt kex och fastnar ofta i gommen när man satt det i munnen.

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00
Daniel säger att han aldrig vill komma ifrån sin skuld över att han inte gjorde mer.
– Jag tänker: vi gjorde ju inte tillräckligt. Många säger: ni gjorde vad ni kunde, det är inte ert fel. Jag köper inte det.

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00
Tidiga påverkare i Borgå stift. Från vänster Max von Bonsdorff, Edvin Wirén och G.O. Rosenqvist.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44
Noora Karjaluoto söker fram gamla färglager i S:ta Birgitta kyrka i Nykarleby

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02
– Försök att vålla religiöst inbördeskrig, säger religionsvetaren Tornike Metreveli.

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00
Kyrkans Utlandshjälp stöder i ukrainska Tjernihiv att skola och utbildning ska fungera för barnen, trots kriget.

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31
Soc & koms rektor Tuomas Martikainen har jobbat i krysset religion–samhälle.

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

Stina Lindgård, Rolf Steffansson och Maria Sten har fått titeln "prost", en hederstitel för en förtjänt präst.

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46
Fram till slutet av november hade 20 339 barn under ett år döpts i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06
Carola Juselis vet vad det är att mista ett barn man aldrig riktigt hunnit lära känna.

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01
Under namnet Mindyjoysbokhylla inspirerar Mindy till läsning på Instagram och Facebook.

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21