Bob van Rinj har grundat en stiftelse, Asia Care Foundation. Här hjälper han en 25-årig funktionhindrad kvinna och hennes mormor.
Bob van Rinj har grundat en stiftelse, Asia Care Foundation. Här hjälper han en 25-årig funktionhindrad kvinna och hennes mormor.

”Jag är inte rik på pengar, jag är rik på liv”

Thailand.

Bob van Rijn hjälper fattiga i den thailändska djungeln – utan lön. Han missionerar inte, fast han är kristen. – Folk behöver först mat och kläder.

13.2.2020 kl. 12:00

– Det är vinter nu, eller torrperiod, säger Bob van Rijn och rattar sin jeep mot djungeln bort från dom stora motorvägarna i Cha-am som ligger ungefär tre timmar från Bangkok, Thailands huvudstad.

Vinter betyder den här dagen 33 grader. Han har vant sig med hettan och tycker om den. 63-årigen har bott tio år i Thailand.

– När jag var ung drömde jag om att jobba med att hjälpa människor. Och jag drömde också om att jobba i djungeln. Nu har drömmarna gått i uppfyllelse. Det är så vår Gud jobbar.

Bob van Rinj har bott i Thailand i tio år. Han har grundat en stiftelse, Asia Care Foundation. (Foto: Christa Mickelsson)

Han var en vanlig nederländsk man som jobbade med logistik. Sen kom han till tro i medelåldern. Via den evangeliska kyrkan och en vän som hade hjälpt änkor i Thailand, tillhörande folkslaget karen, besökte van Rijn Thailand.

Det var 2006. 2010 sålde han sitt hus i Nederländerna. För pengarna ville han hjälpa fattiga människor. Han grundade en stiftelse, Asia Care Foundation.

– Jag behöver ingen lön, men människor i Nederländerna via min kyrka donerar pengar till bland annat mat till dem som jag hjälper. Jag får också till exempel pengar av tyska ambassaden. Dom tyckte att jag gjorde så bra jobb.

Jeepen, som han behöver för att ta sig fram i djungeln, har han köpt själv.

– Här i Thailand kostade den ungefär 30 000 euro. I Nederländerna skulle den ha kostat 70 000 euro.

Vägarna i djungeln är dåliga. Nu när det är torrperiod är dom hyfsade. Men på sommaren svämmas dom över av regnvatten.

– För några år sen var det massor av översvämningar också på torrperioden i södra Thailand. Människor förlorade allt. Jag var där och hjälpte ad hoc. Jag köpte till exempel skoluniformer till 70 barn. Jag tycker om att hjälpa så.

Han missionerar inte.

– Folk behöver först mat och kläder.

Vi närmar oss djungeln. På dom asfalterade vägarna ligger det massor av elefantbajs. Vi svänger av till en smal väg som ska tas oss till en liten bibelskola, driven av karen-folket, mitt i djungeln.

Karen är ett etnisk folkslag som lever i Burma och Thailand. Huvuddelen har sin hemvist i Burma där deras antal uppgår till 9 miljoner människor. Cirka 400 000 lever i Thailand. En liten del av dom är kristna, tack vare amerikanska missionärer som kom och vittnade för nästan 200 år sen.

Bob van Rijn kommer med ris hit en gång i månaden.

– Bibelskolan för sedan ut mat till dom fattiga.

Vi hoppar i jeepen, för vi ska längre in på den lilla buckliga vägen.

– Jag hjälper en 25-årig kvinna och hennes mormor. Flickan är gravt handikappad, och jag kommer med blöjor till henne en gång i månaden.

Mormorn tar emot oss och van Rijn och hon byter några ord på thailändska. Flickan, som heter Ais, blir märkbart glad han stiger in i det rum som hon ligger i.

– Sawadee kaa! hälsar han och sätter sig på sängen.

Ais har fått rullstolarna av en stiftelse som reparerar gamla rullstolar och ger dom åt fattiga. Foto: Christa Mickelsson

Vi hoppar in i bilen igen. Nästa anhalt: ett barnhem med tjugofem karenbarn. Följande anhalt: En familj som har en tvåårig flicka som har blivit blind och döv av vattenskalle.

Det börjar skymma, och snart syns den stora fullmånen på himlen. Vi kör längs vägen hem. Bob van Rijn är en lycklig man.

– Jag är inte rik på pengar, jag är rik på liv.

Men han har bara ett bekymmer.

– Jag borde snart pensionera mig. Jag är frisk, men man vet inte hur länge. Jag måste ha backup snart. Det är mitt enda problem.

Christa Mickelsson



Återseende.

Påsk. Glädjen är som en stadig luftström. Glädje är att välja att tro. 8.4.2012 kl. 08:00
Tomhet.

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt. 7.4.2012 kl. 12:00
Mörker.

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar. 6.4.2012 kl. 15:00
Lidande.

Påsk. Lidande är när saker och ting känns långdragna och jobbiga. Åskådarplatsen innebär också lidande. 6.4.2012 kl. 10:00
Övergiven.

Påsk. Gripandet av Ledaren igår natt föregicks av en rad dramatiska händelser. 6.4.2012 kl. 06:00
Skam.

Påsk. Och tuppen gal tre gånger. Sekunden efter bränner skammen till. 6.4.2012 kl. 03:00
Svek.

Judas är den nattsvarta boven, svikaren som säljer sin mästare för pengar. 5.4.2012 kl. 23:00
Gemenskap.

Nattvard. Vi behöver inte ligga till bords och bryta bröd för att fira nattvard. 5.4.2012 kl. 18:00

biskop. Biskop Björn Vikströms påskhälsning till Borgå stift. 5.4.2012 kl. 12:00
Via Crucis i Helsingfors är en av långfredagens passionsvandringar.

Påsk. Passioner, konserter, gudstjänster. Här är ett litet axplock av påskens händelser. 4.4.2012 kl. 16:00
Bra att få se med egna ögon, tycker biskop Björn Vikström om biskoparnas Israelresa.

Biskop Björn Vikström summerar de lutherska biskoparnas resa till Israel. 4.4.2012 kl. 14:36
Gabriellas sång från Så som i himmelen talar till Riki Sorsa. "Min låt", säger han bestämt.

Gabriellas sång är Helen Sjöholms bravur. Men den är också Riki Sorsas livsberättelse. 4.4.2012 kl. 09:00

Satu Kantola leder Finska Missionssällskapets inrikesarbete. 4.4.2012 kl. 12:54

bibeln. Församlingarna i Esbo donerar 2 900 biblar till stadens grundskolor och gymnasier. 3.4.2012 kl. 11:29
Lutherkyrkan i Helsingfors är numera nattklubb.

I resten av Europa är det vanligare att kyrkobyggnader säljs och används till olika ändamål. I maj kan det bli möjligt i Finland. 3.4.2012 kl. 08:00

Jutta Urpilainen var den första kvinnan att leda SDP. Nu är hon Finlands första kvinnliga kommissionär.

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00
Vad blir viktigt i ett liv som lika gärna kunde ha tagit slut? Christa Mickelssons självbiografiska bok "Ett blodkärl som brast" beskriver livet efter en massiv hjärnblödning.

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48
Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53
Höstdagarna brukar varje allhelgonahelg samla ungdomar från hela Svenskfinland.

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07
En annorlunda bild av kyrkomötet: ansikten bakom blå munskydd, talare med färggranna platshandskar och tekniska pauser för att desinficera mikrofoner.

Kyrkomötet. En ny mandatperiod inleddes med iver att hitta nya lösningar för kyrkans strukturer och förvaltning. Men i de frågor som bränner är det svårt att släppa taget om positionerna. 14.8.2020 kl. 16:49