En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.
En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.

De kära namnen, huggna i sten

allhelgona.

Vad betyder det att ha en grav att gå till? Mycket.

2.11.2019 kl. 11:13

När jag åker hem till Esbo efter jobbet åker bussen över bron till Drumsö. Det händer att jag börjar gråta precis där, när bussen svävar över vattnet. Det är för att jag saknar min mormor och morfar, och för att det är precis där – på bron – som jag föreställer mig att deras grav finns.

Mina morföräldrar var seglare. I april blev de rastlösa, i maj hade de redan åkt iväg för att återvända först på hösten. Efter att min morfar blev pensionär seglade de långt: till Spanien, till brittiska öarna. Jag har födelsedag i juli och jag räknade aldrig med att de skulle vara där när det var kalas.

För dem själva var det den naturligaste sak i världen att deras aska efter döden skulle strös ut i havet. Två sådana färder har jag varit med om, när barn och barnbarn i en eller flera båtar styrt ut på havet utanför Drumsö, och låtit askan från urnan spridas över vattnet.

För mig bär inte havet med sig samma betydelser som för mina morföräldrar. Jag tycker om att vara vid havet, men inte i havet. Jag tycker om de löften om frihet som en öppen horisont för med sig, men jag tycker inte om att vara där, utlämnad åt den öppna horisonten, i en liten båt, medveten om de djup som ligger under mig.
Jag skulle vilja ha en grav att gå till.

Jag älskar kyrkogårdar. När det blir allhelgona brukar vi ta bilen till Sandudds begravnings-
plats i Helsingfors för att tända ljus på min mans föräldrars grav. Resan är full av strapatser.
För det första är det mängden människor och bilar som väller in där, i mörkret. Att hitta en parkeringsplats är omöjligt, att hitta graven är svårt. Alla minns ungefär var den låg, men ingen minns precis. Vi lyser upp mörkret med våra ficklampor, det verkar alltid blåsa, vi tänder tändsticka efter tändsticka för att ljusen ska brinna.

På alla begravningsplatser finns det ställen där man kan tända ljus för dem som ligger begravda någon annanstans. Jag står ofta och tvekar på de platserna, och jag känner en motvilja mot att lämna ett ljus där, bland alla andra som inte har någonstans att gå.
En grav är så rotad på den plats där den finns. Platsen har valts med omsorg, de döda ligger där tillsammans med andra döda som de en gång älskade. Det finns ett sammanhang, en mening, komplicerade rottrådar. Det finns datum på stenarna, och dem kan man memorera. Man kan räkna åren och minnas precis hur många de fick. De kära namnen finns där, beständiga, huggna i sten. Man kan röra vid stenen, den kommer inte att brinna ner och plockas bort.

Jag läser en artikel i Svenska dagbladet: ”Gravstenen visar vem du var.” Den handlar om att svenskarnas behov av självförverkligande tar sig uttryck också på kyrkogårdarna. Stenen kan exempelvis avspegla den avlidnas personlighet, eller visa vilka fritidsintressen hen hade.
Men jag tänker att gravstenen visar också oss som sörjer och saknar vem vi är. Den visar varifrån vi kommer, den visar kanske var vi själva ska ligga, den visar att vi inte är ensamma. Den påminner oss om att vi är länkar i en lång kedja av människor som levt sina liv precis som vi, med samma längtan och samma kärlek och samma glädje och samma smärta. Den visar att det finns en stor berättelse som aldrig tar slut, men att vi får vara med i den, att vårt perspektiv en liten stund får utrymme i något som är mycket, mycket större än vi.

Min favoritkyrkogård finns på Kökar. Där ligger havet precis intill, det är hjärtskärande vackert. Jag har alltid varit där på sommaren, men det måste vara hjärtskärande vackert där också på vintern, fast på ett alldeles annat sätt.

Jag skulle önska att mina morföräldrar låg där, jag skulle önska att det fanns en gravsten att stryka handen mot, jag önskar att jag kunde ta en vacker liten sten och lägga den på den stora, så som judarna gör, för att visa att jag minns, för att visa att jag var där och tänkte på dem.
Men nu är det inte så. Nu är det i stället så att jag sitter i bussen, det börjar skymma, vågorna målar mönster på havet. Och på bron över till Drumsö kommer deras kära ansikten för mig, deras miner och leenden, och jag spärrar upp ögonen för att tårarna inte ska avslöja att jag just i den stunden står vid någons grav.

Sofia Torvalds



Insändare. Jag läser gärna Kyrkpressens vits, men denna vecka gav den en besk bismak. Jag är verkligen förvånad över att KP sätter ut en vits som präglas av smygantisemitism och underblåser fördomarna om att judar är illistiga och inte heller drar sej för att vara svekfulla om det gynnar dem själva.Skall man över huvud taget ha en vits som denna bör man åtminstone välja yrken som inte är "värdeladdade" på samma sätt som präst och rabbin!  16.7.2010 kl. 00:00

Kultur. Som tecknande journalist kan Leif Sjöström säga saker rakt ut. Men var går gränsen mellan roligt och elakt? 16.7.2010 kl. 00:00

Ledare. Första juli blev Finland först i världen med att göra rätten till bredband lagstadgad. Internationella bloggare jublar. 15.7.2010 kl. 00:00

Människa. Börja du. Så upplevde Ann-Helen Boqvist helt nyligen att Gud svarade när hon bad honom att inte ställa alltför stora krav på henne och att han skulle tycka om henne som hon är. 15.7.2010 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Att ha en tvååring i huset är en lektion i att älska sig själv. 15.7.2010 kl. 00:00

Världen. Religiös förföljelse ökar i dag världen över. En multireligiös omgivning leder inte automatiskt till tolerans. 14.7.2010 kl. 00:00

Samhälle. Kristelefonisterna behöver verktyg för att kunna hantera samtal där den som ringer upplever våld och hot. 13.7.2010 kl. 00:00

Världen. På grund av för lite regn och små skördar lider nästan tio miljoner människor av akut matbrist i Sahelområdet. 12.7.2010 kl. 00:00

Världen. I fjol såldes Rättvis handel-produkter för 3,4 miljarder euro. Det är rekord. 11.7.2010 kl. 00:00

Kultur. Hur kan man uttrycka det kristna budskapet på ett modernt sätt? Kristna bokförlag har olika sätt att närma sig frågan. 9.7.2010 kl. 00:00

Marina Wiik. Jag gillar att åka tåg. Dels är det naturvänligare än att flyga, dels går det bra att jobba när man inte distraheras av en fylld diskho, tv-utbudet eller slösurfande. 8.7.2010 kl. 00:00

Människa. Marja Einola tar inget för givet, men känner att hon blivit ledd sedan tonåren och att hon är där hon ska vara. 8.7.2010 kl. 00:00

Samhälle. Kören Amigo Choral som har en andlig repertoar får inte ge en konsert i Sibbo kommuns lokal. 8.7.2010 kl. 00:00

Ledare. Mår tron bäst i den stora folkkyrkogemenskapen eller den intima cellgemenskapen? 8.7.2010 kl. 00:00

Samhälle. Allt fler elever väljer att läsa livsåskådningskunskap i stället för evangelisk-luthersk eller ortodox religion. 7.7.2010 kl. 00:00

Initiativet om fadderkraven är del av en pågående och omfattande diskussion i kyrkan om dopets, fadderskapets och religionens betydelse och deras förändrade ställning.

dop. Kyrkomötet beslöt att det i framtiden ska räcka med att ett barn som döps har en fadder, istället för två som är dagens minimikrav. Målsättningen är att minska trösklarna för föräldrar som vill låta döpa sina barn. 10.5.2019 kl. 10:36
Berndt Berg fortsätter som prästassessor vid domkapitlet.

val. Berndt Berg blev idag återvald som prästassessor i domkapitlet. 9.5.2019 kl. 15:53

församlingssammanslagning. Gemensamma kyrkofullmäktige i Pedersöre kyrkliga samfällighet vill ha en gemensam svensk församling för Jakobstad, Pedersöre, Esse och Purmo. Det blev beslutet i går kväll efter en ytterst jämn omröstning där rösterna föll 19-19. Det innebär att ordförande Rainer Karvonens röst avgjorde. 9.5.2019 kl. 11:23
Ärkebiskop Tapio Luoma.

kyrkomöte. Ärkebiskop Tapio Luoma öppnade kyrkomötet i Åbo på tisdag morgon. I sitt öppningstal efterlyste Luoma en konstruktiv syn på nationalism. 7.5.2019 kl. 13:26
Vid Snoan.

retreat. Tyst retreat. Hur fungerar det? Vad gör man hela dagarna? Ska vi faktiskt vara tysta i nästan två dygn? Får jag alls ha min telefon? Nyfikenheten ledde en retreat-nybörjare till Snoan. 6.5.2019 kl. 11:21