En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.
En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.

De kära namnen, huggna i sten

allhelgona.

Vad betyder det att ha en grav att gå till? Mycket.

2.11.2019 kl. 11:13

När jag åker hem till Esbo efter jobbet åker bussen över bron till Drumsö. Det händer att jag börjar gråta precis där, när bussen svävar över vattnet. Det är för att jag saknar min mormor och morfar, och för att det är precis där – på bron – som jag föreställer mig att deras grav finns.

Mina morföräldrar var seglare. I april blev de rastlösa, i maj hade de redan åkt iväg för att återvända först på hösten. Efter att min morfar blev pensionär seglade de långt: till Spanien, till brittiska öarna. Jag har födelsedag i juli och jag räknade aldrig med att de skulle vara där när det var kalas.

För dem själva var det den naturligaste sak i världen att deras aska efter döden skulle strös ut i havet. Två sådana färder har jag varit med om, när barn och barnbarn i en eller flera båtar styrt ut på havet utanför Drumsö, och låtit askan från urnan spridas över vattnet.

För mig bär inte havet med sig samma betydelser som för mina morföräldrar. Jag tycker om att vara vid havet, men inte i havet. Jag tycker om de löften om frihet som en öppen horisont för med sig, men jag tycker inte om att vara där, utlämnad åt den öppna horisonten, i en liten båt, medveten om de djup som ligger under mig.
Jag skulle vilja ha en grav att gå till.

Jag älskar kyrkogårdar. När det blir allhelgona brukar vi ta bilen till Sandudds begravnings-
plats i Helsingfors för att tända ljus på min mans föräldrars grav. Resan är full av strapatser.
För det första är det mängden människor och bilar som väller in där, i mörkret. Att hitta en parkeringsplats är omöjligt, att hitta graven är svårt. Alla minns ungefär var den låg, men ingen minns precis. Vi lyser upp mörkret med våra ficklampor, det verkar alltid blåsa, vi tänder tändsticka efter tändsticka för att ljusen ska brinna.

På alla begravningsplatser finns det ställen där man kan tända ljus för dem som ligger begravda någon annanstans. Jag står ofta och tvekar på de platserna, och jag känner en motvilja mot att lämna ett ljus där, bland alla andra som inte har någonstans att gå.
En grav är så rotad på den plats där den finns. Platsen har valts med omsorg, de döda ligger där tillsammans med andra döda som de en gång älskade. Det finns ett sammanhang, en mening, komplicerade rottrådar. Det finns datum på stenarna, och dem kan man memorera. Man kan räkna åren och minnas precis hur många de fick. De kära namnen finns där, beständiga, huggna i sten. Man kan röra vid stenen, den kommer inte att brinna ner och plockas bort.

Jag läser en artikel i Svenska dagbladet: ”Gravstenen visar vem du var.” Den handlar om att svenskarnas behov av självförverkligande tar sig uttryck också på kyrkogårdarna. Stenen kan exempelvis avspegla den avlidnas personlighet, eller visa vilka fritidsintressen hen hade.
Men jag tänker att gravstenen visar också oss som sörjer och saknar vem vi är. Den visar varifrån vi kommer, den visar kanske var vi själva ska ligga, den visar att vi inte är ensamma. Den påminner oss om att vi är länkar i en lång kedja av människor som levt sina liv precis som vi, med samma längtan och samma kärlek och samma glädje och samma smärta. Den visar att det finns en stor berättelse som aldrig tar slut, men att vi får vara med i den, att vårt perspektiv en liten stund får utrymme i något som är mycket, mycket större än vi.

Min favoritkyrkogård finns på Kökar. Där ligger havet precis intill, det är hjärtskärande vackert. Jag har alltid varit där på sommaren, men det måste vara hjärtskärande vackert där också på vintern, fast på ett alldeles annat sätt.

Jag skulle önska att mina morföräldrar låg där, jag skulle önska att det fanns en gravsten att stryka handen mot, jag önskar att jag kunde ta en vacker liten sten och lägga den på den stora, så som judarna gör, för att visa att jag minns, för att visa att jag var där och tänkte på dem.
Men nu är det inte så. Nu är det i stället så att jag sitter i bussen, det börjar skymma, vågorna målar mönster på havet. Och på bron över till Drumsö kommer deras kära ansikten för mig, deras miner och leenden, och jag spärrar upp ögonen för att tårarna inte ska avslöja att jag just i den stunden står vid någons grav.

Sofia Torvalds



Kultur. Snart finns UK-låtar från tre decennier inspelade på skiva. Projektets primus motor Joakim Palmén utlovar fräscha men respektfulla nyarrangemang. 6.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Den här helgen samlas över 800 finlandssvenska ungdomar till Höstdagar i Tammerfors. Temat för årets dagar är SKÖN. Tanken är att genom tal, andakter, gudstjänster, verkstäder och musik få Höstdagsdeltagarna att se skönheten i sig själva och omkring sig. 5.11.2010 kl. 00:00

Kultur. Bröderna Karamazov har format Patrick Wingren. Det märkte han när han nyligen läste Fjodor Dostojevskijs bok för andra gången. 5.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Bara förhandsröstningen har hittills inbringat lika många röster som det totala deltagande i föregående församlingsval. 4.11.2010 kl. 00:00

Människa. Den finlandssvenska kulturen är viktig, och ekumeniken. Viktigast är gudskontakten. 4.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Förhandsröstningen är fortsättningsvis mycket livlig. Till exempel i Borgå svenska domkyrkoförsamling hade under de två första röstningsdagarna avgetts långt flera förhandsröster än det totala antalet förhandsröster för fyra år sedan. 4.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Över 200 000 personer har redan använt sig av kandidattestet som hjälper en att hitta en lämplig kandidat att rösta på i församlingsvalet. Över 2 miljoner sidladdningar har registrerats sedan testet togs i bruk den 25 oktober. 4.11.2010 kl. 00:00

Kultur. Församlingsvalets projektsekreterare Kari Kanala lever i spännande tider – på många sätt. 4.11.2010 kl. 00:00

Nina Österholm. Nu när vi firat Kyrkpressens 40-årsfest i två omgångar, både i Vasa och Helsingfors, så är det väl dags att börja invänta krisen. 40-årskris, läser jag på nätet, är en av många etiketter på grubblerier man kan hamna i när man ser över sitt liv, vad man gjort och inte gjort, vad man hade velat göra och inte minst vad man ska göra under den tid man har kvar här på jorden. 4.11.2010 kl. 00:00

Ledare. I dagens samhälle och on-linetidsuppfattning har växelverkan mellan vardag och helg suddats ut. Hos oss är allt alltid öppet, i ett ständigt och sekundsnabbt nu. Ändå vittnar ljushaven på kyrkogårdarna under den dubbelhelg som kommer att vi fortfarande vill minnas och reflektera. 4.11.2010 kl. 00:00

Kultur. Våra recensenter har läst Österbotten-antologin - ur österbottnisk och nyländsk vinkel. 3.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet förordar i första hand Borgå för det svenska servicecentret. Också Vasa anses möjligt beroende på var de finska centralerna placeras. 3.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. En klar majoritet, knappt 60 procent, anser att det är för lätt att skriva ut sig ur kyrkan. Frågan ställdes på Kyrkpressens webbsidor där drygt 250 besökare besvarat enkäten. 3.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. De finlandssvenska diakonidagarna på Lärkkulla senaste veckoslut blev en kvalitativ och kvantitativ succé. Sammanlagt 240 deltagare från hela landet fick en ansenlig dos inspiration och information om diakonins roll och position i en turbulent och meningshungrande tillvaro. Var hitta tröst och stöd när själva livet krackelerar? 3.11.2010 kl. 00:00

Kyrka. Slå samman församlingarna Pedersöre, Esse, Purmo och eventuellt också Jakobstads svenska till en. 2.11.2010 kl. 00:00

Eva-Stina Byggmästar blev förälskad, och det förändrade hennes liv.

poet. Hon ville rymma med en cirkus, bli präst, vara ökeneremit, bo i kloster. Men poeten Eva-Stina Byggmästars kall är att vara en outsider, att vara patient och inte psykolog. 3.10.2019 kl. 13:45
Syskonen Christel och Robin Runne har båda två döpts inför sina respektive konfirmationer. Konfirmationen var ändå en större grej, säger de.

konfirmation. Om man inte blivit döpt som barn men ändå vill gå på konfirmandläger – hur gör man då? Det korta svaret på frågan är: anmäl dig till konfirmandundervisningen. 3.10.2019 kl. 10:39
Rofa Blauberg är lärare i modersmål och litteratur. Hans favoritplats i stan är den gamla turbåtsbryggan nära Humleuddsvägen på Degerö.

Studentskrivningar. "Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt." 3.10.2019 kl. 10:01

sparkrav. Ungdomarna i Matteus församling är djupt besvikna över församlingsrådets beslut att skära i ungdomsverksamheten. 3.10.2019 kl. 09:00
"Det tog länge innan jag kom fram till att ljuset är lika verkligt som mörkret", säger Susanne Ringell.

Helsingfors . Kan orden överbrygga vår ensamhet? Medan höstmörkret sänker sig över staden delar författarna Tua Forsström och Susanne Ringell tankar och texter om saknad, ensamhet och längtan. 1.10.2019 kl. 17:33