En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.
En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.

De kära namnen, huggna i sten

allhelgona.

Vad betyder det att ha en grav att gå till? Mycket.

2.11.2019 kl. 11:13

När jag åker hem till Esbo efter jobbet åker bussen över bron till Drumsö. Det händer att jag börjar gråta precis där, när bussen svävar över vattnet. Det är för att jag saknar min mormor och morfar, och för att det är precis där – på bron – som jag föreställer mig att deras grav finns.

Mina morföräldrar var seglare. I april blev de rastlösa, i maj hade de redan åkt iväg för att återvända först på hösten. Efter att min morfar blev pensionär seglade de långt: till Spanien, till brittiska öarna. Jag har födelsedag i juli och jag räknade aldrig med att de skulle vara där när det var kalas.

För dem själva var det den naturligaste sak i världen att deras aska efter döden skulle strös ut i havet. Två sådana färder har jag varit med om, när barn och barnbarn i en eller flera båtar styrt ut på havet utanför Drumsö, och låtit askan från urnan spridas över vattnet.

För mig bär inte havet med sig samma betydelser som för mina morföräldrar. Jag tycker om att vara vid havet, men inte i havet. Jag tycker om de löften om frihet som en öppen horisont för med sig, men jag tycker inte om att vara där, utlämnad åt den öppna horisonten, i en liten båt, medveten om de djup som ligger under mig.
Jag skulle vilja ha en grav att gå till.

Jag älskar kyrkogårdar. När det blir allhelgona brukar vi ta bilen till Sandudds begravnings-
plats i Helsingfors för att tända ljus på min mans föräldrars grav. Resan är full av strapatser.
För det första är det mängden människor och bilar som väller in där, i mörkret. Att hitta en parkeringsplats är omöjligt, att hitta graven är svårt. Alla minns ungefär var den låg, men ingen minns precis. Vi lyser upp mörkret med våra ficklampor, det verkar alltid blåsa, vi tänder tändsticka efter tändsticka för att ljusen ska brinna.

På alla begravningsplatser finns det ställen där man kan tända ljus för dem som ligger begravda någon annanstans. Jag står ofta och tvekar på de platserna, och jag känner en motvilja mot att lämna ett ljus där, bland alla andra som inte har någonstans att gå.
En grav är så rotad på den plats där den finns. Platsen har valts med omsorg, de döda ligger där tillsammans med andra döda som de en gång älskade. Det finns ett sammanhang, en mening, komplicerade rottrådar. Det finns datum på stenarna, och dem kan man memorera. Man kan räkna åren och minnas precis hur många de fick. De kära namnen finns där, beständiga, huggna i sten. Man kan röra vid stenen, den kommer inte att brinna ner och plockas bort.

Jag läser en artikel i Svenska dagbladet: ”Gravstenen visar vem du var.” Den handlar om att svenskarnas behov av självförverkligande tar sig uttryck också på kyrkogårdarna. Stenen kan exempelvis avspegla den avlidnas personlighet, eller visa vilka fritidsintressen hen hade.
Men jag tänker att gravstenen visar också oss som sörjer och saknar vem vi är. Den visar varifrån vi kommer, den visar kanske var vi själva ska ligga, den visar att vi inte är ensamma. Den påminner oss om att vi är länkar i en lång kedja av människor som levt sina liv precis som vi, med samma längtan och samma kärlek och samma glädje och samma smärta. Den visar att det finns en stor berättelse som aldrig tar slut, men att vi får vara med i den, att vårt perspektiv en liten stund får utrymme i något som är mycket, mycket större än vi.

Min favoritkyrkogård finns på Kökar. Där ligger havet precis intill, det är hjärtskärande vackert. Jag har alltid varit där på sommaren, men det måste vara hjärtskärande vackert där också på vintern, fast på ett alldeles annat sätt.

Jag skulle önska att mina morföräldrar låg där, jag skulle önska att det fanns en gravsten att stryka handen mot, jag önskar att jag kunde ta en vacker liten sten och lägga den på den stora, så som judarna gör, för att visa att jag minns, för att visa att jag var där och tänkte på dem.
Men nu är det inte så. Nu är det i stället så att jag sitter i bussen, det börjar skymma, vågorna målar mönster på havet. Och på bron över till Drumsö kommer deras kära ansikten för mig, deras miner och leenden, och jag spärrar upp ögonen för att tårarna inte ska avslöja att jag just i den stunden står vid någons grav.

Sofia Torvalds



Samhälle. På Åland har debattens vågor kring Socialmissionen och projektet Matbanken gått höga de senaste veckorna. Orsaken är att Socialmissionen fick avslag på sin ansökan om tilläggsmedel för verksamheten. 28.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkan skärper ansökningskraven för att bevilja rikskollekter. Transparensen ska ökas genom att ändamålet för rikskollekten ska vara tydligt avgränsat. 27.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkan ska aktivt ta del i samhällsdiskussionen och erbjuda en etiskt hållbar livsstil. Annars riskerar den att marginaliseras, säger biskoparna Askola och Koivunen Bylund. 27.5.2011 kl. 00:00

Människa. Vi har det bättre än någonsin förr, men vi mår uselt. Varför? Kanske för att vi har tappat bort vårt existentiella livskarta. Cecilia Melder har forskat i existentiell hälsa. 27.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Både den finska och den svenska lutherska evangeliföreningen förlorar missionsunderstöd. 26.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Johanneskyrkan blir centrum för all svenskspråkig församlingsverksamhet i Helsingfors centrum. 26.5.2011 kl. 00:00

Människa. När Keth Sainio återvände till Finland efter trettio år som missionär i Afrika visste hon inte vad hon skulle göra av sig själv. 26.5.2011 kl. 00:00

May Wikström. Kaffejuryn håller session. Plats: Mannerheimvägen 16. Ärende: Gåvoetik. 26.5.2011 kl. 00:00

Ledare. Skräpberget efter guldfesten i Helsingfors centrum lär ska ha varit värre för stadens renhållningsarbetare än förödelsen efter förstamajfirandet. Likväl gick det att städa bort och förlåtas ganska snabbt. 26.5.2011 kl. 00:00

Samhälle. Fontana Medias vd Marcus Henricson åtalas i Borgå tingsrätt för händelser i samband med hans tid som stadsdirektör år 2007, samt sådant som skett år 2006, innan han tillträdde posten. 25.5.2011 kl. 00:00

Människa. Varannan fredag åker en av bilarna ut ur Bob Nymans garage i Nykarleby. I stället plockar han fram bord, stolar och grillen. Sen droppar männen in, en efter en. 25.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Det råder delade åsikter om vad som ska göras med församlingens mark runt den före detta prästgården i Nedervetil. 24.5.2011 kl. 00:00

Kultur. – Hade jag varit ordförande eller tränare hade jag sagt att vi delar på en flaska champagne om vi vinner. Vi skålar och lägger korken på så länge vi representerar Finland. 24.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. – Trenden är den att allt färre präster vill arbeta i enprästförsamlingar, säger stiftsdekan Sixten Ekstrand vid domkapitlet och kommenterar det faktum att sju av elva lediga prästtjänster inte inom utsatt tid fått några sökanden. 24.5.2011 kl. 00:00

Kyrka. Ungdomssamlingen Höstdagarna arrangeras nästa gång i Lempäälä, cirka 20 km söder om Tammerfors. 23.5.2011 kl. 00:00

Biskop Bo-Göran Åstrands visitation i Korsnäs församling blir mycket avskalad.

epidemi. I helgen gör biskop Bo-Göran Åstrand biskopsvisitation i Korsnäs, som planerat – men i mycket avskalad form. – Nu om någonsin ska vi hålla ihop, och jag tänker att tillsammans och med Guds hjälp kommer vi igenom också det här, säger biskopen. 13.3.2020 kl. 10:02
Kyrkostyrelsen uppmanar nu alla i kyrkan att jobba på distans, om bara möjligt.

coronaepidemin. Inga resor, inga möten, jobba hemma, rekommenderar Kyrkostyrelsen i anvisningar till församlingarna och stiften med anledning av coronaviruset. 13.3.2020 kl. 09:19
Philip Teir är uppvuxen i Jakobstad men bor sedan länge i Helsingfors.

roman. Philip Teir ville skriva en roman han bottnade i, en roman som lyfte känslor som han själv känt. 12.3.2020 kl. 15:38
Tomas Ray, Emma Audas, Robert Lemberg och Stina Lindgård vill bli vikarie för stiftsdekanen.

vikariat. Fyra personer har sökt vikariatet som stiftsdekan i Borgå stift. Stiftsdekanen har det övergripande ansvaret för fortbildning och utbildning i stiftet. 11.3.2020 kl. 14:59
– Nu kan vi kombinera församligens lokala informationsbehov med den större utblick som Kyrkpressen ger, säger Boije.

Kyrkpressen. – Vår strategiska tanke har länge varit att gå i den här riktningen – att göra en tidning som är närmare församlingen, säger Hans Boije. 10.3.2020 kl. 17:12