En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.
En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.

De kära namnen, huggna i sten

allhelgona.

Vad betyder det att ha en grav att gå till? Mycket.

2.11.2019 kl. 11:13

När jag åker hem till Esbo efter jobbet åker bussen över bron till Drumsö. Det händer att jag börjar gråta precis där, när bussen svävar över vattnet. Det är för att jag saknar min mormor och morfar, och för att det är precis där – på bron – som jag föreställer mig att deras grav finns.

Mina morföräldrar var seglare. I april blev de rastlösa, i maj hade de redan åkt iväg för att återvända först på hösten. Efter att min morfar blev pensionär seglade de långt: till Spanien, till brittiska öarna. Jag har födelsedag i juli och jag räknade aldrig med att de skulle vara där när det var kalas.

För dem själva var det den naturligaste sak i världen att deras aska efter döden skulle strös ut i havet. Två sådana färder har jag varit med om, när barn och barnbarn i en eller flera båtar styrt ut på havet utanför Drumsö, och låtit askan från urnan spridas över vattnet.

För mig bär inte havet med sig samma betydelser som för mina morföräldrar. Jag tycker om att vara vid havet, men inte i havet. Jag tycker om de löften om frihet som en öppen horisont för med sig, men jag tycker inte om att vara där, utlämnad åt den öppna horisonten, i en liten båt, medveten om de djup som ligger under mig.
Jag skulle vilja ha en grav att gå till.

Jag älskar kyrkogårdar. När det blir allhelgona brukar vi ta bilen till Sandudds begravnings-
plats i Helsingfors för att tända ljus på min mans föräldrars grav. Resan är full av strapatser.
För det första är det mängden människor och bilar som väller in där, i mörkret. Att hitta en parkeringsplats är omöjligt, att hitta graven är svårt. Alla minns ungefär var den låg, men ingen minns precis. Vi lyser upp mörkret med våra ficklampor, det verkar alltid blåsa, vi tänder tändsticka efter tändsticka för att ljusen ska brinna.

På alla begravningsplatser finns det ställen där man kan tända ljus för dem som ligger begravda någon annanstans. Jag står ofta och tvekar på de platserna, och jag känner en motvilja mot att lämna ett ljus där, bland alla andra som inte har någonstans att gå.
En grav är så rotad på den plats där den finns. Platsen har valts med omsorg, de döda ligger där tillsammans med andra döda som de en gång älskade. Det finns ett sammanhang, en mening, komplicerade rottrådar. Det finns datum på stenarna, och dem kan man memorera. Man kan räkna åren och minnas precis hur många de fick. De kära namnen finns där, beständiga, huggna i sten. Man kan röra vid stenen, den kommer inte att brinna ner och plockas bort.

Jag läser en artikel i Svenska dagbladet: ”Gravstenen visar vem du var.” Den handlar om att svenskarnas behov av självförverkligande tar sig uttryck också på kyrkogårdarna. Stenen kan exempelvis avspegla den avlidnas personlighet, eller visa vilka fritidsintressen hen hade.
Men jag tänker att gravstenen visar också oss som sörjer och saknar vem vi är. Den visar varifrån vi kommer, den visar kanske var vi själva ska ligga, den visar att vi inte är ensamma. Den påminner oss om att vi är länkar i en lång kedja av människor som levt sina liv precis som vi, med samma längtan och samma kärlek och samma glädje och samma smärta. Den visar att det finns en stor berättelse som aldrig tar slut, men att vi får vara med i den, att vårt perspektiv en liten stund får utrymme i något som är mycket, mycket större än vi.

Min favoritkyrkogård finns på Kökar. Där ligger havet precis intill, det är hjärtskärande vackert. Jag har alltid varit där på sommaren, men det måste vara hjärtskärande vackert där också på vintern, fast på ett alldeles annat sätt.

Jag skulle önska att mina morföräldrar låg där, jag skulle önska att det fanns en gravsten att stryka handen mot, jag önskar att jag kunde ta en vacker liten sten och lägga den på den stora, så som judarna gör, för att visa att jag minns, för att visa att jag var där och tänkte på dem.
Men nu är det inte så. Nu är det i stället så att jag sitter i bussen, det börjar skymma, vågorna målar mönster på havet. Och på bron över till Drumsö kommer deras kära ansikten för mig, deras miner och leenden, och jag spärrar upp ögonen för att tårarna inte ska avslöja att jag just i den stunden står vid någons grav.

Sofia Torvalds



Festgudstjänsten från Helsingfors domkyrka börjar klockan 12.

Självständighetsdagens ekumeniska festgudstjänst hålls i Helsingfors domkyrka tisdagen den 6 december klockan 12. I gudstjänsten predikar biskopen i S:t Michel stift, Seppo Häkkinen. 5.12.2011 kl. 13:47
Kyrkan måste efterlysa rättvisa och solidaritet, anser ärkebiskop Kari Mäkinen.

biskopsmöte Mäkinen. Evangelisk-lutherska kyrkans biskopsmöte samlas i dag till en endagssession i Helsingfors. Ärkebiskop Kari Mäkinen öppnade mötet med morgonandakt och öppningstal. 5.12.2011 kl. 13:21

Göran Lindström från Grankulla har förärats hederstiteln församlingsråd av president Tarja Halonen. 5.12.2011 kl. 10:20

göran skytte svenskfinland. Det är fullkomligt rationellt för mig att tro, säger Göran Skytte. Han har precis avslutat en miniturné i Svenskfinland och åker snart vidare till Afrika. 1.12.2011 kl. 13:32
UngMarthas julkalender har pyssel och recept.

Julkalender martha. Bakom luckorna i UngMarthas julkalender hittar man recept och pysselidéer för såväl barn som vuxna. 1.12.2011 kl. 11:45

sverige röda korset flyktingar. Röda korset i Sverige har förlorat en upphandling gällande ett vårdcenter för tortyroffer. Uppdraget går nu till ett riskkapitalbolag och Röda korset tvingas lägga ner Center för torterade flyktingar i Stockholm, skriver Sändaren. 30.11.2011 kl. 14:17

Det råder ett avvaktande lugn på Tahrirtorget i Kairo efter nattens kraveller, rapporterar tidningen Al Masry Al Youm. 30.11.2011 kl. 12:47
Iris Sjöberg har svårt att förstå allt negativt som sägs om församlingarna

diakon iris sjöberg. Hon har jobbat, vikarierat och hoppat in för det mesta. Trots osäker jobbsituation vågar Iris Sjöberg hålla modet uppe. Hon litar på att Gud leder henne rätt. 30.11.2011 kl. 11:24
Fontana Media, Församlingsförbundet och Kyrkpressens redaktion flyttar till Sandvikskajen vid årsskiftet.

Fontana Media Kyrkpressen flytt Sandvikskajen. Fontana Media  och Kyrkpressen får ny adress i mellandagarna. Den 27–28 december går flyttlasset till Sandvikskajen 13, några kvarter ifrån den nuvarande adressen. 29.11.2011 kl. 15:28
St. Lars kyrka är en av huvudstadsregionens äldsta byggnader

metallmässa kyrktak. Delar av innertakets rappning i St. Lars kyrka i Vanda föll ner under den finska metallmässan på torsdagen 24.11. 29.11.2011 kl. 14:50
Julinsamlingen stöder de fattigaste familjerna i u-länderna.

de vackraste julsångerna julinsamling. Finska missionssällskapet har öppnat en webbsida för de vackraste julsångerna. Årets sånger valdes av kantorerna i Vasa församling. 29.11.2011 kl. 12:32

De gröna parti kristendom. De gröna har fått en kristen underavdelning, Armon vihreät (Nådens gröna). Målet är att bredda diskussionen om kyrkliga frågor inom partiet, kyrkan och i samhället. 29.11.2011 kl. 11:19

undersökning präster USA. En amerikansk undersökning visar att prästerna är den yrkesgrupp som är mest nöjda med sitt jobb. 29.11.2011 kl. 10:01
Malena Björndahl bloggar om till exempel inredning, mode och resor.

malenami bloggpris. Malena Björndahl från Karleby vill förgylla människors vardag. Hennes blogg Malenami är nominerad till Bloggpriset 2011. 28.11.2011 kl. 13:15

Det blir inget juridiskt efterspel från Närpesförsamlingarnas sida mot skogsbolagens kartellaffärer. Det beslöt gemensamma kyrkorådet på fredagskvällen. 25.11.2011 kl. 19:33

En chaufför påverkar stämningen i hela bussen, bland annat därför tycker Rune Packalen att det är viktigt att kunna bjuda på sig själv.

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11
Mattias Åhman i sitt rätta element, i köket.

Personligt. Kocken Mattias Åhman är en tävlingsmänniska. Vad han än gör strävar han efter att bli bra på det. Nu satsar han på att fortsätta bygga upp restaurang Hejm som fått öppna igen. 4.6.2020 kl. 11:11
Heidi Finnilä är aktuell med podden ”Min galna mamma” som hon gör tillsammans med dottern Vivi Vesterinen. I podden diskuterar de svåra ämnen som psykisk ohälsa, skilsmässa och förhållandet till alkohol.

Depression. För känslig, för högljudd, för hudlös. Efter flera svåra depressioner har Heidi Finnilä lärt sig att se på sig själv med nåd. – Jag skäms inte för att jag är en liten ömklig varelse, inte tuffare än så här. 3.6.2020 kl. 15:08
Juldagsfirande i Dunga.

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19
Fler matkassar än vanligt går åt både i Helsingfors och Vasa.

mathjälp. Coronaepidemin har lett till ett ökat behov av mathjälp. De som ordnar matutdelning försöker möta behovet, samtidigt som de fått lägga om verksamheten. 2.6.2020 kl. 15:51