En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.
En grav i havet är också en grav, men det är ändå inte riktigt samma sak.

De kära namnen, huggna i sten

allhelgona.

Vad betyder det att ha en grav att gå till? Mycket.

2.11.2019 kl. 11:13

När jag åker hem till Esbo efter jobbet åker bussen över bron till Drumsö. Det händer att jag börjar gråta precis där, när bussen svävar över vattnet. Det är för att jag saknar min mormor och morfar, och för att det är precis där – på bron – som jag föreställer mig att deras grav finns.

Mina morföräldrar var seglare. I april blev de rastlösa, i maj hade de redan åkt iväg för att återvända först på hösten. Efter att min morfar blev pensionär seglade de långt: till Spanien, till brittiska öarna. Jag har födelsedag i juli och jag räknade aldrig med att de skulle vara där när det var kalas.

För dem själva var det den naturligaste sak i världen att deras aska efter döden skulle strös ut i havet. Två sådana färder har jag varit med om, när barn och barnbarn i en eller flera båtar styrt ut på havet utanför Drumsö, och låtit askan från urnan spridas över vattnet.

För mig bär inte havet med sig samma betydelser som för mina morföräldrar. Jag tycker om att vara vid havet, men inte i havet. Jag tycker om de löften om frihet som en öppen horisont för med sig, men jag tycker inte om att vara där, utlämnad åt den öppna horisonten, i en liten båt, medveten om de djup som ligger under mig.
Jag skulle vilja ha en grav att gå till.

Jag älskar kyrkogårdar. När det blir allhelgona brukar vi ta bilen till Sandudds begravnings-
plats i Helsingfors för att tända ljus på min mans föräldrars grav. Resan är full av strapatser.
För det första är det mängden människor och bilar som väller in där, i mörkret. Att hitta en parkeringsplats är omöjligt, att hitta graven är svårt. Alla minns ungefär var den låg, men ingen minns precis. Vi lyser upp mörkret med våra ficklampor, det verkar alltid blåsa, vi tänder tändsticka efter tändsticka för att ljusen ska brinna.

På alla begravningsplatser finns det ställen där man kan tända ljus för dem som ligger begravda någon annanstans. Jag står ofta och tvekar på de platserna, och jag känner en motvilja mot att lämna ett ljus där, bland alla andra som inte har någonstans att gå.
En grav är så rotad på den plats där den finns. Platsen har valts med omsorg, de döda ligger där tillsammans med andra döda som de en gång älskade. Det finns ett sammanhang, en mening, komplicerade rottrådar. Det finns datum på stenarna, och dem kan man memorera. Man kan räkna åren och minnas precis hur många de fick. De kära namnen finns där, beständiga, huggna i sten. Man kan röra vid stenen, den kommer inte att brinna ner och plockas bort.

Jag läser en artikel i Svenska dagbladet: ”Gravstenen visar vem du var.” Den handlar om att svenskarnas behov av självförverkligande tar sig uttryck också på kyrkogårdarna. Stenen kan exempelvis avspegla den avlidnas personlighet, eller visa vilka fritidsintressen hen hade.
Men jag tänker att gravstenen visar också oss som sörjer och saknar vem vi är. Den visar varifrån vi kommer, den visar kanske var vi själva ska ligga, den visar att vi inte är ensamma. Den påminner oss om att vi är länkar i en lång kedja av människor som levt sina liv precis som vi, med samma längtan och samma kärlek och samma glädje och samma smärta. Den visar att det finns en stor berättelse som aldrig tar slut, men att vi får vara med i den, att vårt perspektiv en liten stund får utrymme i något som är mycket, mycket större än vi.

Min favoritkyrkogård finns på Kökar. Där ligger havet precis intill, det är hjärtskärande vackert. Jag har alltid varit där på sommaren, men det måste vara hjärtskärande vackert där också på vintern, fast på ett alldeles annat sätt.

Jag skulle önska att mina morföräldrar låg där, jag skulle önska att det fanns en gravsten att stryka handen mot, jag önskar att jag kunde ta en vacker liten sten och lägga den på den stora, så som judarna gör, för att visa att jag minns, för att visa att jag var där och tänkte på dem.
Men nu är det inte så. Nu är det i stället så att jag sitter i bussen, det börjar skymma, vågorna målar mönster på havet. Och på bron över till Drumsö kommer deras kära ansikten för mig, deras miner och leenden, och jag spärrar upp ögonen för att tårarna inte ska avslöja att jag just i den stunden står vid någons grav.

Sofia Torvalds



Konfirmation i Kautokeino.

I Kautokeino firas konfirmation på vårvintern, innan renarna förs på sommarbete. Festen är stor. 29.4.2012 kl. 08:00
Margot Åberg är projektledare för Gnistan.

Det kan kännas ensamt och svårt för föräldrar till små barn med synskada. Kontakt med andra föräldrar är viktigt. 28.4.2012 kl. 08:00

ekonomi. Forskning visar att kyrkans pensionsfond har indirekta placeringar i kärnvapenbranschen. 27.4.2012 kl. 15:49

Borde inte de rika ge till de fattiga också i kyrkan? Något måste göras åt kyrkans utjämningssystem. 27.4.2012 kl. 15:16
Agnes M. Sigurðardóttir valdes med klar majoritet till ny biskop på Island.

Agnes M. Sigurðardóttir är första kvinnan som biskop i isens och eldens rike. 26.4.2012 kl. 14:27
Åländska teman i veckans KP, lagom till Ålands flaggas dag 29.4.

Hela havet stormar i rikskyrkan när det gäller struktur och modeller. Hur passar Åland in i sammanhanget? 26.4.2012 kl. 14:10
Projektet Andligt liv på webben genomförs åren 2009–2012 och målet är att öka församlingsanställdas beredskap att fungera i nätmiljö och skapa gemenskapsinriktade församlingstjänster på nätet.

Andligt liv på webben Webbpräst KCSA Trsäkbacka Jakobsson. Nyheten om att kyrkans webbarbete på svenska skärs ner har väckt mycket diskussion särskilt på nätet. Bror Träskbacka, direktor på KCSA, och Daniel Jakobsson, ungdomsarbetsledare i Matteus församling, tar upp debatten. 26.4.2012 kl. 08:47
Ben Westerling arbetar för tillfället som försäljare på bokförlaget Fontana Media. (Foto: Kp-arkiv)

Nepal Westerling Finska Missionssällskapet. Ben Westerling, mångårig medarbetare vid Fontana Media, har valts till regionchef för Finska Missionssällskapet i Nepal. 24.4.2012 kl. 15:07

Biskopsmötet har utsett biskop Björn Vikström till medlem i kyrkostyrelsen. 24.4.2012 kl. 10:09
Ida Kreutzman deltar i värdecaféet som ordnas av Svenska studiecentralen, Svenska Pensionärsförbundet och Församlingsförbundets kulturdelegation.

Europaårets tema för i år är solidaritet över generationsgränserna. Det uppmärksammas med ett värdecafé. 23.4.2012 kl. 11:21
Patrik Hagman och Tomas Boström på temahelgen Nära det Heliga i Vasa. (Foto: Hanna Sandberg)

Vasa Blessed Mess . Se bilder från temahelgen i Vasa! 22.4.2012 kl. 11:25

scout. Under scoutveckan som inleds på måndag uppmanas scouterna att ta med sig kompisar till scoutevenemang. 22.4.2012 kl. 08:00

Kyrkans Utlandshjälps internationella biståndsarbete ökade med 17,6 procent. Intäkterna ökade med tre miljoner. 21.4.2012 kl. 08:00

Örja kyrka i Landskrona har sålts för en krona till en privatperson. Den rivningshotade kyrkan ska bli bostad. 20.4.2012 kl. 16:57

På söndag firas bibelsöndagen. Bibelåret firas på flera sätt i Åbo i maj. 20.4.2012 kl. 13:29

Daniela Strömsholm är musikledare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan: "I mina löpskor på Blåbärslandet, med utsikt över vattnet och Helsingfors. Där uppfylls jag av tacksamhet och frihet och känslan av att det här är min stad."

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01
Det går att spara pengar genom att laga maten själv, storhandla och lägga upp ett basförråd av matvaror. Att laga mat är något man lär sig genom att pröva sig fram – våga testa!

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01
Biträdande justitieombudsman Pasi Pölönen ansåg inte att det var problematiskt att församlingen informerade om konfirmandundervisningen i skolan, eftersom det inte var frågan om en religiös tillställning eller religionsutövning.

religionsfrihet. Justitieombudsmannen har tagit ställning till flera frågor gällande religionsfrihet i skolorna som väckts av ateistföreningen Uskonnottomat Suomessa. 28.8.2020 kl. 12:51
Johan Candelin bor i Karleby men är nyutnämnd biskop i Myanmar. Biskop Bo-Göran Åstrand ser odramatiskt på arrangemanget.

biskop. Domkapitlet i Borgå har på Johan Candelins egen begäran återkallat hans prästrättigheter. – Jag kan inte vara präst i en kyrka och biskop i en annan, säger han. Biskop Bo-Göran Åstrand ser logiken i det ovanliga arrangemanget. 27.8.2020 kl. 11:55
Kyrkoherdetjänsten i Kyrkslätts församling har förklarats ledig att söka.

domkapitlet. Kyrkslätts svenska församling söker en kyrkoherde, Houtskärs kapellförsamling en kaplan. Yvonne Terlinden söker kaplanstjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Bland annat de här nyheterna kommer från domkapitlets sammanträde den 25.8. 26.8.2020 kl. 10:31