I skrivande stund håller läsårets första studentexamensomgång på att avslutas. Kanske har just du de senaste veckorna skrivit prov som överallt och på oändligt många sätt framställs som sjukt viktiga och vansinnigt livsavgörande. Kanske har just du kämpat med svåra uppgifter, prestationsångest och stress.
Om jag fick chansen skulle jag vilja säga några saker åt just dig som under det här läsåret skriver ditt livs viktigaste prov. Jag skulle vilja säga att du ska komma ihåg att njuta av stunden och upplevelsen, att det du är med om nu är något som sker bara en gång i livet, att det kan vara roligt. Jag skulle vilja uppmana dig att njuta av gemenskapen och jag skulle vilja påminna dig om att du räcker till oavsett hur det går, att dina resultat inte definierar dig, att de säger noll om hur du är som människa, för du är oändligt mycket mera än några bokstäver på ett studentbetyg.
De vitsord du en dag kommer att få kan öppna dörrar till universitet och högskolor, men vem du är säger de inget om. Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt. Ditt studentbetyg säger inget om ditt leende som kan lysa upp ett helt rum, om din passion för musik, litteratur, idrott, konst, dans, jämställdhet eller klimatet. Vitsorden visar inte din gränslösa empati, din förmåga att läsa människor, betyget säger inget om att du alltid vet exakt när någon behöver en stöttande kram eller om hur dina vänner kommer till dig då de behöver någon som håller om gråtguppande axlar.
Dina vitsord definierar inte dig. Du räcker. Kom ihåg det.
Rofa Blauberg är lärare i modersmål och litteratur.
Hans favoritplats i stan är den gamla turbåtsbryggan nära Humleuddsvägen på Degerö.