Furahakören samlas med jämna mellanrum till övningsveckoslut – den här gången i Lappvik.

De stavar gemenskap på många språk

Jubileum.

I Furahakören bygger man relationer till varandra och till Gud.

6.9.2019 kl. 12:14

År 2013 var Furahakören utan dirigent.
– Vi hade ett uppträdande som bokats ett och ett halvt år tidigare, men ingen dirigent. Jag diskuterade det med en kompis, jag sa att mitt hjärta brinner så för den här kören, den är Guds verk, vi måste lösa det här. Och min kompis sa: ”Varför frågar du inte Fiona?”, berättar Nina Forss, som sjungit i kören sedan början av 2000-talet.

Så hon frågade Fiona.
– Jag sa inte ja genast, jag lovade be. Men det är farligt att be, skrattar Fiona Chow, som varit dirigent för kören sedan dess.

Furahakören grundades av Gunvor Helander år 1974, och bestod av en liten grupp av unga sångare. Den blev Finska Missionssällskapets svenskspråkiga kör, och dess uppdrag var att väcka intresse för mission. Småningom växte den, på 80-talet fyllde den en hel buss. Sen krympte den igen.
– När Furahakören började sjunga sånger från andra kulturer var det ovanligt. Men idag sjungs afrikanska eller asiatiska sånger i vilken kör som helst. Så varför behövs kören idag? frågar Jan Hellberg, en av körens tidigare och långvariga dirigenter.

Hans svar är att den behövs för det arbete den gör idag: integrera olika kulturer och musikstilar och människor i våra kyrkor. Fiona Chows modersmål är engelska och i kören talar man engelska, svenska och finska. Chow menar att Furaha kan vara ett integrationsinstrument, och integration motverkar utanförskap. I kören sjunger också finskspråkiga, och alla språkgrupper lär känna varandra på övningarna.
– I huvudstadsregionen är integrationsspråket nästan alltid finska, och invandrare får lätt den bilden att svenskspråkiga är lite speciella. Jag kan få höra: Varför umgås du med finlandssvenskar? Då säger jag: Kom med i min kör så ska du få se att finlandssvenskar faktiskt är jättetrevliga!

Jan Hellberg arbetar som bäst på en doktorsavhandling i musikvetenskap. Den handlar om hur musicerandet i evangelisk-lutherska kyrkan i Namibia präglats av både internationella och lokala influenser.
– Jag tycker det är jätteintressant att fundera på vad vi egentligen gör när vi musicerar – vi bygger relationer. I kyrkliga sammanhang är en av dem relationen till Gud. Hur vi musicerar färgas av och påverkar våra uppfattningar av de här relationerna, säger han.

Han tänker på Namibia, som var det första arbetsfältet för det nygrundade Finska Missionssällskapet.
– Jag vågar påstå att kyrkan i Namibia är den mest finskinfluerade kyrkan någonstans – utanför Finland. De finska missionärerna gjorde i början det misstaget att de översatte ord – psalmer och bibelord – men inte musikstil.

Men när han tänker på sin forskning inser han att det är ett lika stort misstag att tycka att de lokala kyrkorna till exempel i Namibia enbart får sjunga sin lokala musik.
– Det är också ett slags kulturimperialism.

För Fiona Chow är det viktigt att kören förenar olika musikstilar och sångtraditioner, att den går över språkgränser, att den lockar dem som är intresserade av mission och dem som ännu inte vet att de är intresserade av mission.
– Det är mitt hjärtas längtan som kristen att vi blir ett med Jesus, och därför är gemenskapen i kören jätteviktig. Gemenskapen vi har med varandra, och med Gud.

Kören firar 45-årsjubielum den 16–17 november. På lördag blir det en sits för gamla medlemmar, och sedan festmiddag i Högbergssalen vid Johanneskyrkan i Helsingfors från kl. 14 framåt. På söndag blir det festmässa kl. 12 i Johanneskyrkan. De av körens tidiga medlemmar som inte fått info om jubileet kan mejla nina.forss35@gmail.com.

Kören välkomnar nya medlemmar. Terminsstart 7 september. Kontakta furahadirigent@gmail.com för mer information.

Sofia Torvalds



HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06