”Jag känner befrielse, lättnad och vemod”

Stavnedläggning.

Biskop Björn Vikström lade ner sin biskopsstav i en välfylld domkyrka idag.

25.8.2019 kl. 15:02

I en festmässa i domkyrkan i Borgå höll biskop Björn Vikström idag sin sista predikan som biskop i Borgå stift.

I sin predikan sa Vikström att tårar inte är ett uttryck för svaghet utan för empati och medkänsla – och att tårarna ibland kan följas av en liknande vrede som Jesus kände när han reagerade mot att offerkulten i templet i Jerusalem, som hade kommersialiserats och försatt fattiga och rika i ojämlik situation. Vi känner igen samma vrede i oss själva, sa biskopen.

– När minoriteter förtrycks, när regnskogen brinner och flyktingar sänds tillbaka till sina hemländer.

Han sa också att den här dagen – hans sista som biskop – är en laddad dag för honom själv.

– Jag känner befrielse och lättnad över att få lämna uppdraget över till min efterföljare, men också vemod.

Han tackade för det stöd han fått av sin hustru Mia, av kolleger, vänner och släkt. Han tackade särskilt för alla dem inom kyrkan som oförtröttligt ställer upp för den även när de får höra att kyrkan har motvind och att en kristen hör till en förgången tid.

– Jag tackar Gud för er, sa biskopen.

I slutet av mässan lade biskop Björn Vikström ner sin biskopsmitra (den biskopliga huvudbonad som Björn Vikström varit känd för att inte använda), sin biskopsstav, sin biskopskåpa och sitt biskopskors. Han blev välsignad av domprosten Mats Lindgård och Stiftsfullmäktiges ordförande Heidi Juslin-Sandin, och sedan trädde Lindgård ett emerituskors runt hans hals.

Björn Vikström lämnade kyrkan medan kören sjöng en glädjesång: ”Låt oss gå i frid och tjäna Gud, låt oss gå i Herrens namn!”

Från första september blir Björn Vikström lärare vid teologisk etik och religionsfilosofi vid Åbo Akademi.

”Vi slutar medan vi fortfarande är glada”

Idag lämnar Björn Vikström och hans fru Mia biskopsgården i Borgå.
– Overkligt, skönt och vemodigt.
Så sammanfattar Björn Vikström sina känslor när de sista gästerna lämnat biskopsgården. Hans dag började med porträttavteckning, fortsatte med festmässa och sedan med kaffebjudning i biskopsgården, där många vänner och kolleger fanns på plats för att tacka och säga farväl.
Vikströms hustru Mia Björkgren-Vikström citerar skrattande prins Daniel: hennes känslor är ”all over the place”.
– Det känns samtidigt helt rätt och samtidigt vemodigt. Jag är så glad över alla som delat den här dagen med oss, säger hon.
Båda är överens om att det var skönt att Björn Vikström från början angav en tidsgräns för sitt biskopsuppdrag.
– Nu kan vi sluta medan vi fortfarande är glada.
På kvällen sätter de sig i bilen och åker till det nya hemmet i Åbo. På sommarstugan har de något som påminner om tiden i biskopsgården. Björn Vikströms morbror plockade på 70-talet med sig ekollon från den ek – ett vårdträd – som biskop Max von Bonsdorff i tiden planterade vid biskopsgården i Borgå.
Ett av ekollonen är idag ett litet träd vid paret Vikströms sommarstuga i Kumlinge.
Sofia Torvalds



Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00