Pernilla Sundell har aldrig känt av sin cancer eller mått dåligt av den. Hon har bara känt trötthet av behandlingen.

Vaknar med ett leende

kampen mot cancer.

För tre år sedan drabbades Pernilla Sundell av malignt melanom. Trots det upplever hon att hon nu lever mera det liv hon vill leva än vad hon gjorde tidigare. Hon vaknar vanligtvis med ett leende.

22.8.2019 kl. 17:32

Det satt på vristen. Födelsemärket Pernilla Sundell inte sett förr.

– Jag har varit på många solresor ochlegat mycket i solen. Men jag trodde ändå inte att jag skulle drabbas av malignt melanom. Jag använde ju solkräm och många av mina vänner solade betydligt mer än jag.

Märket på vristen såg annorlunda ut. Det var litet, endast sex millimeter i diameter, osymmetriskt och hade flera olika nyanser av brunt.

– Jag hade på känn att läkarna ville ta bort födelsemärket. Vi hade planerat in resor till Kina och Bali just då och jag väntade med att visa upp det, med kännedom om hur smutsigt det kan vara dit vi skulle.

Pernilla Sundell driver tillsammans med sin man Patrick företaget Blossom som verkar inom inredningsbranschen. De har två webbutiker och en fysisk butik i Jakobstad. Inom ramen för jobbet reser de mycket.

– När jag kom till hudspecialisten i Karleby sa hon direkt att det inte ser bra ut. Hon ville ta bort det genom ett kirurgiskt ingrepp redan nästa dag. Jag var uppskakad av att hon var så rakt på sak, och det visade sig också vara malignt melanom.

Där började Pernilla Sundells kamp mot cancern. Sedan dess har familjen gjort stora livsförändringar, bland annat flyttat till Stockholm och skaffat sig ett andra hem på Koh Lanta i Thailand.

Två gånger har hon fått besked som hon tolkat som friskförklaringar. Men sjukdomen utvecklades till spridd cancer. Fem dagar före jul i fjol fick hon höra att hon hade minst åtta metastaser på olika håll i kroppen.

– Min cancer är så spridd att den inte går att strålbehandla. Den behandlas med immunterapi, jag kallar den Nobelprismedicinen. Jag får den så länge metastaserna minskar i storlek. Jag är så tacksam över att min kropp svarar så bra på den.

Resultatet från den senaste scanningen visar att metasatserna antingen minskat i storlek eller försvunnit helt.

– Medicinen är fantastisk. Den stoppar cancercellernas blockering av immunförsvarets T-celler, som gör att kroppens eget immunförsvar kan ta hand om cancern. Blodkropparna jobbar dygnet runt, vare sig jag sover eller är vaken. Jag känner mig som superwoman, för nu har jag ett superstarkt immunförsvar. Men jag blir trött och kan sova fjorton timmar i dygnet.

»Det är absurt att tänka sig att cancern har en mening när man är mitt i den. Men jag försöker.«

Hon jobbar fortfarande när hon orkar, men hon jobbar mindre. När hon fick spridd cancer stängde de butikerna i Stockholm och i Karleby.

– Det är märkligt hur pusselbitarna faller på plats. Varför fick vi en så stark känsla att vi skulle flytta till Stockholm, inom tio minuters promenadavstånd från Karolinska, innan de första metastaserna upptäcktes? Vi hade drömt om att flytta länge och barnen ville också börja studera i Sverige. Vi hade jobbat hårt för vårt företag i femton år och kände att nu var det barnens tid.

Fokuserar på tacksamheten

Hon har aldrig känt av sin cancer eller mått dåligt av den. Hon har bara känt trötthet av behandlingen.

– Jag har hela tiden fokuserat på att vara tacksam. Aldrig tidigare i livet har jag känt så mycket tacksamhet som nu: för familjen, föräldrarna, vännerna, naturen och över att jag hör till de cirka trettio procent som immunterapin verkar bita på.

Ändå har hon dagar när det känns orättvist att hon fått cancer.

– Fast jag tycker inte om det ordet. För det finns de som har det mycket värre. Jag gråter inte över mig själv, men jag kan gråta över barnen jag möter i väntrummen. Det är fruktansvärt.

Hon har aldrig förlorat hoppet.

– Jag är troende och har hopp. Jag tror att jag kommer att leva på att bra sätt och bli gammal. Jag ser framför mig hur Patrick och jag sitter på stranden på Koh Lanta som åttioåringar och ser tillbaka på den här tiden och skålar. Det är en god känsla, som arbetats fram.

– Jag vet naturligtvis inte min utgång. Att vakna varje morgon med vetskapen att jag har cancer i kroppen är en svår tanke att ta till sig. Det är inte konstigt att man kan bli nedstämd och orolig.

Men hon tror på Guds ledning och att det finns en mening med allt.

– Motgångar som jag inte förstår idag kan jag förhoppningsvis förstå senare i livet. Gud vill ge något åt mig och han har en plan för mig. Så har jag tänkt ända sedan ungdomstiden. När det gäller cancern försöker jag också tänka så. Det är absurt att tänka sig att cancern har en mening när man är mitt i den. Men jag försöker.

Hon känner att förbönen burit henne.

– Jag har fått jättemycket förbön. Många har sagt att de ber för mig. Och det har jag märkt.

Hon upplever också Guds ledning i att hon började blogga i september i fjol. Hon får många frågor om malignt melanom och har läst på för att kunna svara.

– Jag kände att jag ville ge något tillbaka, oberoende av om jag blir frisk eller inte. Jag kände det så starkt att jag tror det kom från Gud.

Bloggen har också lett till att hennes företag öppnat en ny webbshop för bra saker för strandliv – solkrämer, kläder och annat. Samtidigt bidrar företaget, inte kunden, med fem procent av inköpets värde till cancerforskningen.

– Jag hoppas kunna leva för det här framöver. Jag brinner för att blogga och komma med konkreta tips om hur man kan vara trygg i solen. Du kan njuta av värmen under solsemestern, men är du stilla så sitt i skuggan.

Fakta: Pernilla Sundell
Får immunterapi mot spridd hudcancer.
Bloggar om livet och malignt melanom på www.undermysun.se.
Familj: Patrick samt barnen Bianca, Cornelia och Vincent.

Uppdatering. Efter att denna artikel gått i tryck, i början av den här veckan, fick Pernilla Sundell tyvärr ett något oroande besked. Läs mer om det på hennes blogg här.

Johan Sandberg



kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45