Pernilla Sundell har aldrig känt av sin cancer eller mått dåligt av den. Hon har bara känt trötthet av behandlingen.
Pernilla Sundell har aldrig känt av sin cancer eller mått dåligt av den. Hon har bara känt trötthet av behandlingen.

Vaknar med ett leende

kampen mot cancer.

För tre år sedan drabbades Pernilla Sundell av malignt melanom. Trots det upplever hon att hon nu lever mera det liv hon vill leva än vad hon gjorde tidigare. Hon vaknar vanligtvis med ett leende.

22.8.2019 kl. 17:32

Det satt på vristen. Födelsemärket Pernilla Sundell inte sett förr.

– Jag har varit på många solresor ochlegat mycket i solen. Men jag trodde ändå inte att jag skulle drabbas av malignt melanom. Jag använde ju solkräm och många av mina vänner solade betydligt mer än jag.

Märket på vristen såg annorlunda ut. Det var litet, endast sex millimeter i diameter, osymmetriskt och hade flera olika nyanser av brunt.

– Jag hade på känn att läkarna ville ta bort födelsemärket. Vi hade planerat in resor till Kina och Bali just då och jag väntade med att visa upp det, med kännedom om hur smutsigt det kan vara dit vi skulle.

Pernilla Sundell driver tillsammans med sin man Patrick företaget Blossom som verkar inom inredningsbranschen. De har två webbutiker och en fysisk butik i Jakobstad. Inom ramen för jobbet reser de mycket.

– När jag kom till hudspecialisten i Karleby sa hon direkt att det inte ser bra ut. Hon ville ta bort det genom ett kirurgiskt ingrepp redan nästa dag. Jag var uppskakad av att hon var så rakt på sak, och det visade sig också vara malignt melanom.

Där började Pernilla Sundells kamp mot cancern. Sedan dess har familjen gjort stora livsförändringar, bland annat flyttat till Stockholm och skaffat sig ett andra hem på Koh Lanta i Thailand.

Två gånger har hon fått besked som hon tolkat som friskförklaringar. Men sjukdomen utvecklades till spridd cancer. Fem dagar före jul i fjol fick hon höra att hon hade minst åtta metastaser på olika håll i kroppen.

– Min cancer är så spridd att den inte går att strålbehandla. Den behandlas med immunterapi, jag kallar den Nobelprismedicinen. Jag får den så länge metastaserna minskar i storlek. Jag är så tacksam över att min kropp svarar så bra på den.

Resultatet från den senaste scanningen visar att metasatserna antingen minskat i storlek eller försvunnit helt.

– Medicinen är fantastisk. Den stoppar cancercellernas blockering av immunförsvarets T-celler, som gör att kroppens eget immunförsvar kan ta hand om cancern. Blodkropparna jobbar dygnet runt, vare sig jag sover eller är vaken. Jag känner mig som superwoman, för nu har jag ett superstarkt immunförsvar. Men jag blir trött och kan sova fjorton timmar i dygnet.

»Det är absurt att tänka sig att cancern har en mening när man är mitt i den. Men jag försöker.«

Hon jobbar fortfarande när hon orkar, men hon jobbar mindre. När hon fick spridd cancer stängde de butikerna i Stockholm och i Karleby.

– Det är märkligt hur pusselbitarna faller på plats. Varför fick vi en så stark känsla att vi skulle flytta till Stockholm, inom tio minuters promenadavstånd från Karolinska, innan de första metastaserna upptäcktes? Vi hade drömt om att flytta länge och barnen ville också börja studera i Sverige. Vi hade jobbat hårt för vårt företag i femton år och kände att nu var det barnens tid.

Fokuserar på tacksamheten

Hon har aldrig känt av sin cancer eller mått dåligt av den. Hon har bara känt trötthet av behandlingen.

– Jag har hela tiden fokuserat på att vara tacksam. Aldrig tidigare i livet har jag känt så mycket tacksamhet som nu: för familjen, föräldrarna, vännerna, naturen och över att jag hör till de cirka trettio procent som immunterapin verkar bita på.

Ändå har hon dagar när det känns orättvist att hon fått cancer.

– Fast jag tycker inte om det ordet. För det finns de som har det mycket värre. Jag gråter inte över mig själv, men jag kan gråta över barnen jag möter i väntrummen. Det är fruktansvärt.

Hon har aldrig förlorat hoppet.

– Jag är troende och har hopp. Jag tror att jag kommer att leva på att bra sätt och bli gammal. Jag ser framför mig hur Patrick och jag sitter på stranden på Koh Lanta som åttioåringar och ser tillbaka på den här tiden och skålar. Det är en god känsla, som arbetats fram.

– Jag vet naturligtvis inte min utgång. Att vakna varje morgon med vetskapen att jag har cancer i kroppen är en svår tanke att ta till sig. Det är inte konstigt att man kan bli nedstämd och orolig.

Men hon tror på Guds ledning och att det finns en mening med allt.

– Motgångar som jag inte förstår idag kan jag förhoppningsvis förstå senare i livet. Gud vill ge något åt mig och han har en plan för mig. Så har jag tänkt ända sedan ungdomstiden. När det gäller cancern försöker jag också tänka så. Det är absurt att tänka sig att cancern har en mening när man är mitt i den. Men jag försöker.

Hon känner att förbönen burit henne.

– Jag har fått jättemycket förbön. Många har sagt att de ber för mig. Och det har jag märkt.

Hon upplever också Guds ledning i att hon började blogga i september i fjol. Hon får många frågor om malignt melanom och har läst på för att kunna svara.

– Jag kände att jag ville ge något tillbaka, oberoende av om jag blir frisk eller inte. Jag kände det så starkt att jag tror det kom från Gud.

Bloggen har också lett till att hennes företag öppnat en ny webbshop för bra saker för strandliv – solkrämer, kläder och annat. Samtidigt bidrar företaget, inte kunden, med fem procent av inköpets värde till cancerforskningen.

– Jag hoppas kunna leva för det här framöver. Jag brinner för att blogga och komma med konkreta tips om hur man kan vara trygg i solen. Du kan njuta av värmen under solsemestern, men är du stilla så sitt i skuggan.

Fakta: Pernilla Sundell
Får immunterapi mot spridd hudcancer.
Bloggar om livet och malignt melanom på www.undermysun.se.
Familj: Patrick samt barnen Bianca, Cornelia och Vincent.

Uppdatering. Efter att denna artikel gått i tryck, i början av den här veckan, fick Pernilla Sundell tyvärr ett något oroande besked. Läs mer om det på hennes blogg här.

Johan Sandberg



UK:s presidium, från vänster Ossian Beukelman, Kajsa Lassila, Fredrik Kass (KCSA) och Måns Vikström.

ungdomens kyrkodagar. Ungdomsarbete och fred är i fokus när UK jubilerar. Ordförandeklubban svingas av Kajsa Lassila. 26.1.2018 kl. 11:29
Ville Auvinen talar flytande svenska tack vare studierna vid Åbo Akademi.

ärkebiskopsval 2018. Ville Auvinen har klassats som den ”konservativa” ärkebiskopskandidaten. Men han vill inte 
definieras av det han motsätter sig, utan av det han tror att vi behöver. 26.1.2018 kl. 09:08
Anton Lundholm är född och uppvuxen i Småland, men bor idag i Stockholm.

Bok. När Anton Lundholm växte upp i det svenska bibelbältet var homosexualitet en icke-fråga. När han själv, efter många års kamp, kom ut ur skåpet raserades hans Gudbild. 26.1.2018 kl. 08:44
Hans Boije är diplomingenjör och teologis magister.

kyrkoherde. Hans Boije, direktor för Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, har sökt kyrkoherdetjänsten i Vörå församling. 23.1.2018 kl. 15:37
Tom Tiainen

profilen. Då båten sjunkit och det kalla vattnet gjort dem stelfrusna såg Tom Tiainen bara en lösning, att be Gud om hjälp. Den hjälpen kom. Senare samma kväll övertygade Gud honom om varifrån den kommit. 24.1.2018 kl. 15:00

ärkebiskopval 2018. Att bevara kyrkans enhet utan att tysta ner dem som tänker annorlunda eller tumma på det befriande kristna budskapet är en av framtidens största utmaningar, enligt Björn Vikström. 22.1.2018 kl. 13:25

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54
Zacharias Topelius vid sitt arbetsbord i Björkudden i Sibbo år 1897. Bilden till höger visar utkastet till ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt” som skrevs 1887.

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53
Miika Auvinen

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22
Tapio Luoma uppskattar erfarenheterna både från de österbottniska församlingarna och den urbana miljön som biskop i Esbo stift.

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16
Teemu Laajasalo är ny biskop i Helsingfors. Han hoppas att kyrkan ska klara en åsiktsmångfald.

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00

My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12