– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.
– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.

Kyrkan ska vara en gemenskap, inte en institution

gemenskap.

Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors.

25.7.2019 kl. 08:30

En välkomnande kyrka är viktig för Hanna Mithiku som innan hon blev förtroendevald år 2011 egentligen inte varit aktiv i sin egen församling. Hon hade gått på Kansan raamattuseuras konfirmationsläger och stannade sedan kvar inom den rörelsen och tog del av deras verksamhet.

– Jag siktade genast in mig på församlingsvalet. Jag vet inte varför jag inte kom på något annat sätt att närma mig församlingens verksamhet.

Mithiku berättar att hon sett potentialen i kyrka och församling, att de kan göra goda saker och arbeta för det hon ser som viktigt – till exempel genom att skapa gemenskap och få människor att känna sig värdefulla.

– I en idealisk situation skulle kyrkan kunna erbjuda den platsen. Sedan mötte jag verkligheten där det här inte är så självklart och där det finns mycket som kunde förbättras.

Att enbart konstatera att kyrkan inte är vad den borde vara räcker inte för henne. Hon vill göra något åt saken i stället för att klaga, och valde vägen som förtroendevald.

– Det hade gått att välja andra vägar. Men det är kanske mera naturligt för mig som person att ta ett bredare grepp på saker i stället för att rikta in mig på enskilda detaljer och engagera mig lokalt i församlingen. Det skulle vara lika betydelsefullt, men tilltalar inte mig på samma sätt.

Vad är det du vill förändra i kyrkan?

– Jag vill att kyrkan ska leva som den lär. Om kyrkan förkunnar varje människas värde och betydelse behöver den också vara en gemenskap som välkomnar alla och ger alla en möjlighet att vara delaktiga.

– Kyrkan är inte en institution. Också enligt sin egen förkunnelse borde kyrkan vara en plats för mänsklig gemenskap. För mig känns det främmande att man talar om att människors delaktighet i församlingsarbetet sker genom att man gör frivilligarbete eller är en aktiv lekman. Det att vi har den officiella kyrkan och sedan lekmännen ger en bild av att kyrkan är en organisation som styrs uppifrån.

Mithiku har hört till kyrkan i hela sitt liv men säger att hon inte fick en religiös uppfostran. När hennes dagisgrupp gick till kyrkan vantrivdes hon och fick sin mamma att meddela att dottern inte längre ville delta i kyrkobesöken.

– Jag var fyra år gammal då, och efter det gick jag inte i kyrkan utom en gång till jul.

När det blev dags för skriftskola valde hon med omsorg: samma skriftskola som brodern gått i och till och med samma präst.

– Det som var viktigt där var att man fick fråga och ifrågasätta. Jämfört med upplevelsen i dagis där vi blev skrämda med helvetet var det helt annorlunda, du behövde inte vara säker eller ta till dig en världsbild där saker är absolut rätt eller fel.

Efter skriftskolan blev hon kvar i Kansan Raamattuseuras ungdomsarbete.

– Det kändes som att de tog både människan och Gud på allvar, det fanns en lyhördhet för människors liv.

Mithiku har också ställt upp i kommunal- och riksdagsval på Vänsterförbundets listor. Hon är lite irriterad över att politik ofta framställs som ett smutsigt maktspel och att en del människor varit oroliga för att detta maktspel ska ta sig in i kyrkans förtroendeorgan.

– Naturligtvis är det så att du behöver en viss mängd makt för att kunna föra saker framåt, men man måste balansera mellan vad som är tillräcklig makt och vad som är syftet med makten. Det är inte bra för vare sig kyrkans förtroendevalda eller för partipolitikerna om allt går ut på att kämpa om makten.

– För mig handlar politik om att sköta våra gemensamma angelägenheter. Vad är det vi ser som gott och rätt, och vilka vägar ser vi för att uppnå detta?

Berätta om det goda

Även om Hanna Mithiku drivs av en vilja att förändra saker till det bättre understryker hon också att det redan nu görs mycket gott arbete i församlingarna.

Kyrkan i Helsingfors är en stor helhet, så stor att det blir svårt för den att vara en gemenskap på samma sätt som de enskilda församlingarna. Däremot menar Mithiku att storleken och det att man verkar i huvudstaden ger en viss nationell genomslagskraft som kan göra nytta.

– Det kan aldrig finnas för många röster i Helsingfors, Finland eller i världen som för fram nådens perspektiv: att människans värde inte är knutet till prestation, pengar eller till hur bra man klarar av sitt liv.

Kyrkan behöver synas ute i samhället för att nå ut med det här budskapet också till dem som av ett eller annat skäl känner att tröskeln till kyrkobyggnaden är för hög.

Det som driver henne i fullmäktigearbetet är fortfarande att bidra till den positiva förändringen.

– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.
Sedan fortsätter hon genom att återkomma till det goda som redan görs, och till att kyrkan behöver berätta om de här sakerna.

– Ofta hör jag någon berätta att de träffat en ovanligt trevlig präst, som om det skulle vara någon sorts undantagstillstånd. Egentligen är det ju så att de flesta präster är trevliga. Delvis handlar det kanske om att kyrkan som institution förändras långsammare än samhället utanför, delvis om att kyrkan behöver lära sig att kommunicera med ord som människor förstår och inte enbart rikta sig till den inre kretsen.

Erika Rönngård



Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01
En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01
I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04
"Hundratals år av historia att låsa upp" är Juliana Sfeirs uttryck om jämställdhetsarbetet i den arabisktalande världen.

Kvinnoarbete. En kvinna i Mellanöstern möter både fördomar och juridiska hinder för jämlik behandling. Teveproducenten Juliana Sfeir jobbar för förändring. 15.6.2017 kl. 17:25

politik. Jiska Gröhn vill att Kristdemokraterna tar emot utbrytargruppen "Nytt alternativ". 15.6.2017 kl. 11:26

Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46
Esbo svenska församling har egna utrymmen i Olars kyrka.

vigsel. Församlingsrådet i Esbo svenska församling öppnar sina lokaler för vigsel av personer som tillhör sexuella minoriteter. I går kväll fattade församlingsrådet beslutet med rösterna 12–3 att öppna upp kyrkor och övriga lokaler inom Esbo svenska församling för vigsel av samkönade par. Två avvikande meningar anmäldes. 8.6.2022 kl. 10:13