Anne Immonen är en av dem som lyssnar till besökarna i Kampens kapell.

Tystnadens kapell lyssnar också

kampens kapell.

Kampens kapell är ett stilla rum mitt i myllret och trafikbruset i centrum av Helsingfors. Många kommer för att söka stillhet – men i kapellet finns också lyssnande öron för den som behöver prata eller söker hjälp.

13.6.2019 kl. 00:01

Anne Immonen är diakon och har arbetat i Kampens kapell de senaste sex åren. Kapellet har öppet under årets alla dagar och har omkring 800 besökare om dagen. Många är turister som kommer för att beundra kapellet, vars arkitektur blivit prisbelönad.
– Säkert över hälften av våra besökare kommer för att se på arkitekturen eller för att söka stillhet.
Men det att man lockats till kapellet för en stunds lugn och ro eller för en estetisk upplevelse behöver inte betyda att man inte har något behov av samtal och stöd.
– Kapellutrymmet kan ha en lugnande effekt och lyfta fram saker som man gått och burit på. Då är det bra att man kan prata med någon i samband med besöket. Jag tror att många av oss lever livet i hög hastighet delvis för att hindra det som ligger dolt under vår yta från att stiga upp.


(Foto: Kp-Arkiv / Emelie Wikblad)

Vad är det som besökarna vill diskutera?
– Dels handlar det om andliga frågor, dels om människorelationer. Dessutom ser vi också tydligt att många oroar sig antingen för sin egen mentala hälsa eller för sina anhöriga.
Att många mentalvårdsenheter stängts och att patienterna hänvisats till öppenvården märks också i Kampens kapell.
– Många av våra besökare berättar om hur svårt det är att få hjälp med mentala problem. Nära vänner och familjemedlemmar kan komma och berätta om sin oro, men vi får också höra positiva nyheter. Till exempel kan någon av våra besökare som regelbundet kommit till oss under en kris i sitt liv komma in ett halvår senare, tacka för hjälpen och berätta att livet blivit lättare.
De frågor som diskuteras inom kyrkan och inom samhället i övrigt avspeglar sig också i vad kapellets besökare vill tala om.
– Vi har talat mycket om valen och om klimatet den senaste tiden.

Både ensamhet och turister
De som tar emot besökarna är dels kyrkans diakoner, dels stadens socialhandledare. Immonen berättar att ibland behövs bara en lyssnande medmänniska, men ibland kan hon fråga besökaren om hon får ta med en social-
handledare i diskussionen.
– Om besökaren behöver den typ av hjälp som inte finns i huset försöker vi hjälpa hen vidare till rätt plats. Då ringer vi också och kollar att den här instansen verkligen har möjlighet att ta emot personen. Många som kommer hit har redan alltför många erfarenheter av att söka hjälp och ständigt bli skickade vidare.
Alla gånger handlar det inte om akuta problem. Det finns också ett behov av vardagliga samtal.

"Det är många som kommer in för att berätta hur de har det. Det berättar något om ensamheten i samhället, att man inte har någon i sin nära krets som man kan berätta för om sin dag och vad man har tänkt på."

Man kunde tro att strömmen av turister kommer i vägen för dem som arbetar med att ge stöd till besökarna, men Immonen menar att det snarare är tvärtom.
– Det hade knappast varit möjligt att bygga ett hjälpcenter så här centralt i Helsingfors, men designkapellet anses bara höja områdets värde. Det att det här är en turistattraktion gör också att den som besöker oss inte stämplas – ingen vet ju om den som är på väg hit kommer för att beundra arkitekturen eller för att söka hjälp.

Erika Rönngård



kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28