Paulus skriver i Filipperbrevet: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!” Men för många av oss är det ändå så att vi faktiskt inte gläder oss i Herren särskilt ofta. När livet är som bäst är det lätt att tacka Gud, men hur är det resten av tiden?
Paulus verkar tala om en glädje som inte är beroende av våra omständigheter, men som finns tillgänglig hela tiden. Och vem skulle inte vilja hitta den glädjen?
En nyckel för mig till att alltmer hitta den glädje som Paulus beskriver har varit att börja tacka Gud också för allt det Han kommer att göra i mitt liv. ”Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår”, skriver Paulus. När omständigheterna inte är sådana som jag skulle önska, kan jag antingen välja att vara besviken, eller säga: ”tack Gud, för att jag kommer att se en förändring också på det här området i mitt liv, senast i evigheten.” Även om jag inte alltid lyckas välja det senare alternativet, vill jag i alla fall försöka.
Att tacka Gud för sådant jag ännu inte ser, ger på ett särskilt sätt uttryck för min tro på Honom som en god far. Det kräver att jag faktiskt tror på att Gud både vill och kan gripa in i de omständigheter där jag själv inte ser en utväg. Med andra ord kräver det att jag litar på att Gud är både god och mäktig.
Den här sortens tillbedjan, att tacka Gud för den kommande härligheten, har hjälpt mig att hitta en glädje i Gud som grundar sig på vem Han är: en glädje över det enkla, men oändligt dyrbara, faktumet att Gud är min goda pappa. Det är en glädje som inte är beroende av omständigheterna, utan enbart av Gud. Och Han är densamme igår, idag och i evighet.
Kristian Vuoristo är civiltjänstgörare i Petrus församling.
Hans favoritplats i stan är Amos Rex för att han är intresserad av kreativa konstformer.