Samhällsengagemanget har ändå gjort att teologiestudierna är på hälft. Nu siktar Anna Övergaard på att ta sin examen. Avhandlingen återstår.
– Jag studerar med tanke på att bli präst. Finns det behov vill jag bli prästvigd. Men jag har alltid varit intresserad av mycket, så om det inte finns något passligt prästjobb gör jag något annat. Min grundinställning är att det löser sig. Men teologi är intressant. Jag gjorde de praktiska prästkurserna i fjol och det kändes bekvämt att stå där framme i kyrkan. Jag tycker också mycket om sjukhussjälavård.
Även om hon blir prästvigd har hon inga planer på att överge samhällsengagemanget.
– Jag kommer alltid att vara samhällsaktiv, om inte partipolitiskt så på annat sätt. Nu är det är mera aktuellt än någonsin att man som kristen står upp för allas lika värde och mot mörkrets makter i olika former. Men som präst gäller det att vara allas präst och inte företrädare för ett politiskt parti.
Miljön, bildningen och jämställdheten är hennes hjärtefrågor.
– Jag tycker också det är viktigt att yngre kvinnor och ensamstående mammor tar på sig förtroendeuppdrag. För min del möjliggörs det av att mina föräldrar ställer upp, vilket jag tacksam för.
Tidigare satt hon i stadsfullmäktige i Nykarleby.
– Jag ställde inte upp i senaste kommunalval, vilket jag ångrar. Men då upplevde jag att jag ville satsa på familjen.
För tillfället är hon ordförande för Kvinnoförbundet i Nykarleby. Hon sitter också med i finska bildningsnämnden.
Anna Övergaard har varit inskriven i Åbo Akademi sedan 2004.
– Tack och lov blev jag inskriven sista året man hade evig studierätt. I Åbo var jag aktiv i studentpolitiken och i föreningar, satt i kårstyrelsen Åbo Akademis studentkår och i förbundsstyrelsen, kretsstyrelsen och lokalavdelningen för Svensk ungdom.
Engagemanget ledde också till att hon för tio år sedan blev utbränd.
»Det som är lite trasigt är intressantare än det perfekta.«
– Jag har mycket på gång nu också, men då hade jag jättefullt i kalendern och var väldigt stressad. Man talar mycket om duktig flicka, men jag vet inte om det är dåligt att vara det. Det är superbra att det finns de som vill och som satsar. De får saker att hända. Men det är inte bra att känna prestationskrav. Jag hade svårt att skala ner och jag ville göra alla nöjda.
När hon blev utbränd flyttade hon hem till Nykarleby, där hon träffade sin man.
– Då jag vilat upp mig köpte jag bokhandeln i staden. Litteratur och kultur hör till mina intressen. Helst läser jag romaner, något som utmanar eller som lär mig något nytt. Ibland också dikter.
Andra projekt lockar
Hon verkade som bokhandlare i sex år. För två år sedan sålde hon bokhandeln.
– Att vara bokhandlare var jätteroligt, men det gick inte ihop med mitt privatliv, och så hade jag blivit mamma. Jag ville också ha min examen, så jag återupptog studierna.
Dottern Karin är idag fem år gammal.
– Jag trodde jag skulle vara supereffektiv som vuxen, men jag har inte riktigt den ro som behövs. Jag hittar på många andra projekt hela tiden. Jag har lite dåligt med fokus och jag är rastlös.
I valet av studier har hon går hon i sin pappa Ulf Sundsténs fotspår.
– Vi är båda intresserade av människor. Människovärdet har alltid varit en viktig grundvärdering hemma hos oss. Och det som är lite trasigt är intressantare än det perfekta.
Hon tycker om kyrkan som institution och vad den har att erbjuda. Hon har alltid känt sig bekväm i kyrkorummet.
– Jag representerar gärna kyrkan. Jag tycker den har ett aktuellt uppdrag i vår tid. Eftersom kyrkan är ifrågasatt idag tycker jag det är viktigt att det finns människor i kyrkan som vet att den är ifrågasatt, men som medvetet tagit ställning för den.
Upplever du ett prästkall?
– Kanske för att jag inte gett upp trots allt. Men man kan tjäna Gud och kyrkan på många olika sätt, också på andra arenor. Jag tror att man kan ha det kallet också på andra områden i samhället.
Hon har vuxit upp med den kristna tron och gått både söndagsskola och juniorklubb.
– Jag har aldrig gjort revolt mot själva tron på Gud. Jag har alltid upplevt att han finns där. Men jag är nyfiken och tycker om att vara med där det händer. Jag har alltid haft ett behov av att få röra på mig också utanför församlingskretsarna.
Upplever du att Gud har lett dig?
– När jag tittar bakåt ser jag det tydligt. Man kan lita på att det löser sig på något sätt trots att man yrar omkring.
För ett år sedan slutande äktenskapet i skilsmässa.
– Tron har visat sig vara bra under skilsmässoprocessen. Den har gjort mig ödmjuk och hjälpt mig förlåta, också mig själv. Det tar tid innan man är helt på fötter efter en skilsmässa. Jag är definitivt på väg dit. Det har varit en tankeprocess att komma tillrätta. Eftersom jag varit en del i en tvåsamhet måste jag omdefiniera mig själv.
Under processen pendlade hon till Åbo för liturgiska och homiletiska övningar.
– Det hjälpte mig att få perspektiv på det hela. Att hålla fast vid studierna har också att göra med vem är jag, vad jag ska göra och hur mitt liv ska bli. Teologin är en del av min identitet.