Vid Snoan.
Vid Snoan.

På retreat är tystnaden belöningen – och utmaningen

retreat.

Tyst retreat. Hur fungerar det? Vad gör man hela dagarna? Ska vi faktiskt vara tysta i nästan två dygn? Får jag alls ha min telefon? Nyfikenheten ledde en retreat-nybörjare till Snoan.

6.5.2019 kl. 11:21

Den bokstavliga betydelsen av det engelska ordet retreat – att dra sig undan – talar om stillhet, vila, kravlöshet. På samma sätt som pilgrimsvandringar vuxit i popularitet är också retreater något som verkar tala till människor i dag.

Ett veckoslut ensam på en naturskön plats, utan vardagssysslor och krav. Att få komma till färdiga måltider. Att inte behöva tänka på omvärlden eller sociala relationer. En lockande tanke, som samtidigt väckte frågor: Vad händer egentligen under en retreat? Vad gör man? Ska vi alltså vara tysta i nästan två hela dygn? Får jag alls ha någon kontakt med omvärlden?

Fredag kl. 17.05, Lappvik station

Tågstationen finns mitt i ingenstans, men bruset från väg 25 ligger i bakgrunden. På plattformen står en liten hytt i gulmålat trä, som pryds av konstnärligt klotter i svart tusch.

Promenaden från stationen är skön i den värmande solen. Telefonens gps leder mig mot ett mål, men jag har ingen brådska att nå fram. En bit framför mig längs vägrenen går två andra med övernattningsväskor på ryggen; jag anar att vi är på väg åt samma håll.

Den smala skogsvägen slutar vid några röda stugor. Vi välkomnas av husfolket, de frivilliga som ger sin tid för att verksamheten ska gå runt. Gårdsbyggnaden har tolv enkla gästrum: en säng, en fåtölj, ett skrivbord. På de kala väggarna hänger ett litet träkors och en ikon, på skrivbordet ligger en bibel.

Våren visar sitt bästa ansikte efter några kyliga dagar. Det behövs ingen jacka för att gå längs den stenlagda gången till torpet, där kvällsmåltiden snart väntar. En bit bort flyger två tranor förbi och landar på den kala åkern.

Fredag kl. 18.30, brasrummet, Snoan

Fåtöljer i olika tyg och mönster bildar en ring längs väggarna i brasrummet. De som anlänt och fått sitt rum sätter sig här och väntar på kvällsmåltiden. Tystnaden har egentligen inte börjat ännu, men det är få som talar. Ingen verkar känna ett behov av samtal.

Klingandet från en liten klocka kallar till bords. Det bjuds på linssoppa och bröd. Maten följer retreatens ekofastatema, med vegetariska och närodlade ingredienser.

När alla ätit samlas vi igen i brasrummet för en introduktion. Huskaplanen Maria Repo-Rostedt och retreatledare Henrika Lemberg berättar om retreatens dagsprogram. De förklarar både praktiska saker – som att de små klockorna ringer fem minuter innan ett program börjar – och syftet med den tysta retreaten och de olika programpunkterna. Det finns en lista med tider för den som vill samtala med retreatledaren.

En tyst retreat betyder inte att vi inte använder våra röster – bönestunder och mässor är fulla av sång och växelläsning. Tystnaden betyder att vi inte ska kommunicera med varandra, bara med oss själva och Gud. Tio personer, främlingar och bekanta, ska samexistera utan att umgås. Vi presenterar oss snabbt för varandra med förnamn och glömmer många av namnen lika fort. Var och en är här som sig själv, utan sociala roller; ingen behöver tala om jobb eller familj.

Det är också tystnad från omvärldens brus. Vi uppmanas att stänga av telefonerna – och om någon måste tala i telefon ombeds den göra det långt ute i skogen.

Att lämna telefonen i väskan är en utmaning. Under tågresan gjorde jag ett inlägg på Instagram, det är lockande att peta på appen för att se gillningar och kommentarer.

Fredag kl. 20, kapellet

Completorium, den sena aftonbönen, avslutar kvällen. Tidebönerna är liturgiska bönestunder som hålls vid fasta tidpunkter. De bildar en stomme för dagen. Bönerna är texter ur Bibeln, ofta Psaltaren, som kan läsas eller sjungas.

Först väljer alla sin plats i kapellet, sittande på en stol eller på golvet. Det finns runda kuddar och bönepallar i olika höjd att välja på, för att hitta en bekväm ställning för knän och höfter som kanske mest är vana vid kontorsstolar.

Efter kvällsbönen är det ännu magiskt ljust ute, men kallt. Jag går en sväng kring området, trampar försiktigt i torrt fjolårsgräs; sätter mig i trädgungan, gungar först sakta och trampar sedan fart, lutar mig bakåt och tittar upp i trädkronan. Ute i skogen hörs duvor, en hackspett.

Sedan finns inte så mycket att göra. Jag ordnar allt för natten, läser lite – kopplar i smyg upp mig till mobilnätet och skickar ett snabbt ”godnatt” – och somnar tidigt.

Lördag morgon

Lugn musik väcker oss trekvart före morgonmässan. Jag börjar falla in i rytmen av att inte själv behöva passa tider. Inget är brådskar, allt har sin tid.

Mässan är kort, rösterna morgonhesa. Det går lättare att hitta rätt ställning på bönepallen.

Att bryta nattens fasta med kaffe, havregrynsgröt och gott bröd är nästan lika andaktsfullt som stunden i kapellet. En lugn lördagsmorgon, med mat som någon annan lagat och stilla musik i bakgrunden.

Utanför dörren övergår soundtracket från Taizé-sånger till fågelkvitter.

I en av bokhyllorna finns färgläggningsböcker och pennor. Jag utmanar mig själv att färglägga meditativt, en färg och ett fält i taget – inte plocka och välja och planera de snyggaste färgkombinationerna – tills plinget av små klockor igen kallar oss till kapellet.

Förmiddag

Andningen och rörelserna är bekanta, från pass på gymmet och yoga hemma på vardagsrumsgolvet. Under förmiddagens stretching ligger fokus på att må bra i våra egna kroppar. Andas in ny energi och skapa mer rum i lederna, andas ut det som du inte behöver. Att få göra något med kroppen är ett skönt avbrott.

Middagsbönen är den kortaste, bara tre sidor i häftet med tideböner. Efteråt följer det som kallas vägledning. Retreatledaren talar en stund om temat skapelsen. Vi får uppgifter: Att rita våra träd och deras rötter, de saker som är viktiga och grundläggande för oss. På ett papperslöv skriver vi sådant vi vill lämna ifrån oss, sedan kastas löven i brasan.

Tiden rör sig flytande och människorna rör sig långsamt: går långsamt, tuggar långsamt, blir kvar en liten stund när bönen eller mässan avslutats. Ingen behöver egentligen kika på klockan för att passar tider. En halvtimme blir som fem minuter, fem minuter som en halvtimme.

Eftermiddag

Efter lunchen blir det en lång stund av egen tid. Havet och skogen kallar. När följde du senast en papperskarta? Vägen ner till stranden går under huvudvägen, under tågspåret, genom Lappvik. Strandlinjen är en lång båge, höjdkurvorna ritar den branta sluttningen ner till vattnet.

Det är lugnt och tyst. På två timmar ser jag en handfull människor och några bilar. På den långa sandstranden finns inte en människa, inte heller i skogen med sina sandåsar och långa, raka tallstammar. Det dova bullret från Syndalen en bit bort bidrar till en overklig, filmisk stämning.

Nästa andaktsstund är eftermiddagskaffet: varm dryck och pannkaka gjord på rester av morgongröten.

Kristen meditation är den största utmaningen hittills. Det ingen berättar är att oberoende av hur väl du testar och väljer din sittställning kommer någon del av kroppen att göra ont efter en halvtimme på knäna. Jag andas in, andas ut, vickar lite på tårna för att fötterna inte ska domna bort, öppnar ögonen med ett ryck – höll jag på att somna? Det har gått en evighet och ändå inte när de tibetanska klockorna ringer.

Lördag kväll

Aftonbönen vesper, kvällsmat, meditation kring skapelsen, completorium. När middagen är äten börjar jag känna mig lite rastlös. Vi går från meditation till bönestund, men jag har slut på tankar och reflektioner. Kropp och hjärna är härligt utvilade, och jag börjar saknar kontakt med andra människor.

Söndag, avresedag

Palmsöndagens morgonmässa känns högtidlig. Också de som jobbar i köket deltar. Huskaplanen är igen iklädd en vacker lila mässhake, jag har träningsbyxor och stickade sockor.

Söndagen är kort, den slutar vid lunch och tåget från Lappvik station går snart därefter. Det är svårt att slappna av med obäddad säng och opackad väska, så jag ställer mina saker i ordning. Sedan tar jag kameran och går ut för att hitta vackra saker: gula krokusar mitt i gräsmattan, blå scilla under stupröret, ett trasigt fönster med bara en glasruta kvar som speglar himmel och grenar.

Den avslutande vägledningen handlar om hur vi kan fortsätta stillheten i våra vardagsliv, hur vi motar undan det som försöker stjäla vår tid och kraft. Tystnaden avslutas som den började, utan speciellt mycket prat. Flera passar på att berömma maten, någon kommer överens om att samåka hem.

Känslan av att ha varit i en bubbla, borta från vardagen, är bekant. Det påminner om när jag för åratal sedan satte mig i bilen för att åka hem från ett konfirmandläger, kulturchocken när bilradion satte igång med sommarplågor och tjatter. Nu precis som då ligger doften av lägergård, gamla trähus, kvar i kläderna när jag kommit hem.

Emelie Wikblad



Sophie Törnqvist från Kerko by i norra Borgå tycker om att vara social och få nya vänner. Domkyrkoförsamlingens läger Pellinge 1 har varit en upplevelse, säger hon.

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00
Rebecka Stråhlman arbetar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan – något årtionde efter konfirmationen.

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

Patrik Hagman är besviken efter sin senaste period som ombud.

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11
Elis Storsjö år i nian i Strandnäs skola i Mariehamn.

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54
Kyrkomötet är kyrkans riksdag.

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10
ETT GOTT RÅD. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag.

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42
I december 
ger kvartetten
som jobbar i församlingen 
i Sibbo julkonserter i Sibbo gamla kyrka.

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08