Vid Snoan.
Vid Snoan.

På retreat är tystnaden belöningen – och utmaningen

retreat.

Tyst retreat. Hur fungerar det? Vad gör man hela dagarna? Ska vi faktiskt vara tysta i nästan två dygn? Får jag alls ha min telefon? Nyfikenheten ledde en retreat-nybörjare till Snoan.

6.5.2019 kl. 11:21

Den bokstavliga betydelsen av det engelska ordet retreat – att dra sig undan – talar om stillhet, vila, kravlöshet. På samma sätt som pilgrimsvandringar vuxit i popularitet är också retreater något som verkar tala till människor i dag.

Ett veckoslut ensam på en naturskön plats, utan vardagssysslor och krav. Att få komma till färdiga måltider. Att inte behöva tänka på omvärlden eller sociala relationer. En lockande tanke, som samtidigt väckte frågor: Vad händer egentligen under en retreat? Vad gör man? Ska vi alltså vara tysta i nästan två hela dygn? Får jag alls ha någon kontakt med omvärlden?

Fredag kl. 17.05, Lappvik station

Tågstationen finns mitt i ingenstans, men bruset från väg 25 ligger i bakgrunden. På plattformen står en liten hytt i gulmålat trä, som pryds av konstnärligt klotter i svart tusch.

Promenaden från stationen är skön i den värmande solen. Telefonens gps leder mig mot ett mål, men jag har ingen brådska att nå fram. En bit framför mig längs vägrenen går två andra med övernattningsväskor på ryggen; jag anar att vi är på väg åt samma håll.

Den smala skogsvägen slutar vid några röda stugor. Vi välkomnas av husfolket, de frivilliga som ger sin tid för att verksamheten ska gå runt. Gårdsbyggnaden har tolv enkla gästrum: en säng, en fåtölj, ett skrivbord. På de kala väggarna hänger ett litet träkors och en ikon, på skrivbordet ligger en bibel.

Våren visar sitt bästa ansikte efter några kyliga dagar. Det behövs ingen jacka för att gå längs den stenlagda gången till torpet, där kvällsmåltiden snart väntar. En bit bort flyger två tranor förbi och landar på den kala åkern.

Fredag kl. 18.30, brasrummet, Snoan

Fåtöljer i olika tyg och mönster bildar en ring längs väggarna i brasrummet. De som anlänt och fått sitt rum sätter sig här och väntar på kvällsmåltiden. Tystnaden har egentligen inte börjat ännu, men det är få som talar. Ingen verkar känna ett behov av samtal.

Klingandet från en liten klocka kallar till bords. Det bjuds på linssoppa och bröd. Maten följer retreatens ekofastatema, med vegetariska och närodlade ingredienser.

När alla ätit samlas vi igen i brasrummet för en introduktion. Huskaplanen Maria Repo-Rostedt och retreatledare Henrika Lemberg berättar om retreatens dagsprogram. De förklarar både praktiska saker – som att de små klockorna ringer fem minuter innan ett program börjar – och syftet med den tysta retreaten och de olika programpunkterna. Det finns en lista med tider för den som vill samtala med retreatledaren.

En tyst retreat betyder inte att vi inte använder våra röster – bönestunder och mässor är fulla av sång och växelläsning. Tystnaden betyder att vi inte ska kommunicera med varandra, bara med oss själva och Gud. Tio personer, främlingar och bekanta, ska samexistera utan att umgås. Vi presenterar oss snabbt för varandra med förnamn och glömmer många av namnen lika fort. Var och en är här som sig själv, utan sociala roller; ingen behöver tala om jobb eller familj.

Det är också tystnad från omvärldens brus. Vi uppmanas att stänga av telefonerna – och om någon måste tala i telefon ombeds den göra det långt ute i skogen.

Att lämna telefonen i väskan är en utmaning. Under tågresan gjorde jag ett inlägg på Instagram, det är lockande att peta på appen för att se gillningar och kommentarer.

Fredag kl. 20, kapellet

Completorium, den sena aftonbönen, avslutar kvällen. Tidebönerna är liturgiska bönestunder som hålls vid fasta tidpunkter. De bildar en stomme för dagen. Bönerna är texter ur Bibeln, ofta Psaltaren, som kan läsas eller sjungas.

Först väljer alla sin plats i kapellet, sittande på en stol eller på golvet. Det finns runda kuddar och bönepallar i olika höjd att välja på, för att hitta en bekväm ställning för knän och höfter som kanske mest är vana vid kontorsstolar.

Efter kvällsbönen är det ännu magiskt ljust ute, men kallt. Jag går en sväng kring området, trampar försiktigt i torrt fjolårsgräs; sätter mig i trädgungan, gungar först sakta och trampar sedan fart, lutar mig bakåt och tittar upp i trädkronan. Ute i skogen hörs duvor, en hackspett.

Sedan finns inte så mycket att göra. Jag ordnar allt för natten, läser lite – kopplar i smyg upp mig till mobilnätet och skickar ett snabbt ”godnatt” – och somnar tidigt.

Lördag morgon

Lugn musik väcker oss trekvart före morgonmässan. Jag börjar falla in i rytmen av att inte själv behöva passa tider. Inget är brådskar, allt har sin tid.

Mässan är kort, rösterna morgonhesa. Det går lättare att hitta rätt ställning på bönepallen.

Att bryta nattens fasta med kaffe, havregrynsgröt och gott bröd är nästan lika andaktsfullt som stunden i kapellet. En lugn lördagsmorgon, med mat som någon annan lagat och stilla musik i bakgrunden.

Utanför dörren övergår soundtracket från Taizé-sånger till fågelkvitter.

I en av bokhyllorna finns färgläggningsböcker och pennor. Jag utmanar mig själv att färglägga meditativt, en färg och ett fält i taget – inte plocka och välja och planera de snyggaste färgkombinationerna – tills plinget av små klockor igen kallar oss till kapellet.

Förmiddag

Andningen och rörelserna är bekanta, från pass på gymmet och yoga hemma på vardagsrumsgolvet. Under förmiddagens stretching ligger fokus på att må bra i våra egna kroppar. Andas in ny energi och skapa mer rum i lederna, andas ut det som du inte behöver. Att få göra något med kroppen är ett skönt avbrott.

Middagsbönen är den kortaste, bara tre sidor i häftet med tideböner. Efteråt följer det som kallas vägledning. Retreatledaren talar en stund om temat skapelsen. Vi får uppgifter: Att rita våra träd och deras rötter, de saker som är viktiga och grundläggande för oss. På ett papperslöv skriver vi sådant vi vill lämna ifrån oss, sedan kastas löven i brasan.

Tiden rör sig flytande och människorna rör sig långsamt: går långsamt, tuggar långsamt, blir kvar en liten stund när bönen eller mässan avslutats. Ingen behöver egentligen kika på klockan för att passar tider. En halvtimme blir som fem minuter, fem minuter som en halvtimme.

Eftermiddag

Efter lunchen blir det en lång stund av egen tid. Havet och skogen kallar. När följde du senast en papperskarta? Vägen ner till stranden går under huvudvägen, under tågspåret, genom Lappvik. Strandlinjen är en lång båge, höjdkurvorna ritar den branta sluttningen ner till vattnet.

Det är lugnt och tyst. På två timmar ser jag en handfull människor och några bilar. På den långa sandstranden finns inte en människa, inte heller i skogen med sina sandåsar och långa, raka tallstammar. Det dova bullret från Syndalen en bit bort bidrar till en overklig, filmisk stämning.

Nästa andaktsstund är eftermiddagskaffet: varm dryck och pannkaka gjord på rester av morgongröten.

Kristen meditation är den största utmaningen hittills. Det ingen berättar är att oberoende av hur väl du testar och väljer din sittställning kommer någon del av kroppen att göra ont efter en halvtimme på knäna. Jag andas in, andas ut, vickar lite på tårna för att fötterna inte ska domna bort, öppnar ögonen med ett ryck – höll jag på att somna? Det har gått en evighet och ändå inte när de tibetanska klockorna ringer.

Lördag kväll

Aftonbönen vesper, kvällsmat, meditation kring skapelsen, completorium. När middagen är äten börjar jag känna mig lite rastlös. Vi går från meditation till bönestund, men jag har slut på tankar och reflektioner. Kropp och hjärna är härligt utvilade, och jag börjar saknar kontakt med andra människor.

Söndag, avresedag

Palmsöndagens morgonmässa känns högtidlig. Också de som jobbar i köket deltar. Huskaplanen är igen iklädd en vacker lila mässhake, jag har träningsbyxor och stickade sockor.

Söndagen är kort, den slutar vid lunch och tåget från Lappvik station går snart därefter. Det är svårt att slappna av med obäddad säng och opackad väska, så jag ställer mina saker i ordning. Sedan tar jag kameran och går ut för att hitta vackra saker: gula krokusar mitt i gräsmattan, blå scilla under stupröret, ett trasigt fönster med bara en glasruta kvar som speglar himmel och grenar.

Den avslutande vägledningen handlar om hur vi kan fortsätta stillheten i våra vardagsliv, hur vi motar undan det som försöker stjäla vår tid och kraft. Tystnaden avslutas som den började, utan speciellt mycket prat. Flera passar på att berömma maten, någon kommer överens om att samåka hem.

Känslan av att ha varit i en bubbla, borta från vardagen, är bekant. Det påminner om när jag för åratal sedan satte mig i bilen för att åka hem från ett konfirmandläger, kulturchocken när bilradion satte igång med sommarplågor och tjatter. Nu precis som då ligger doften av lägergård, gamla trähus, kvar i kläderna när jag kommit hem.

Emelie Wikblad



Laura och Markus Hellsten gifte sig sommaren 2012 på Utö.

Bröllop Utö . Laura och Markus Hellsten visste redan tidigt att på deras bröllop är gemenskapen det viktigaste - därför ställde de till med ett lägerbröllop på Utö. 14.2.2014 kl. 16:22
Christopher Killik kommer ursprungligen från Storbritannien. I Åbo spelar han bland annat mot de svenska skådespelarna Alexander Lycke och Anna-Maria Hallgarn.

Judas Åbo Svenska Teater Jesus Christ Superstar musikal. I dag har rockoperan Jesus Christ Superstar premiär på Åbo Svenska Teater. Vi har träffat Judas. 13.2.2014 kl. 08:00
Beväringspastor Samuel Erikson tycker att kyrkan ska finnas bland sina medlemmar, också i det militära.

samuel erikson. Huvudsyftet med militärtjänstgöringen är att tjäna fosterlandet, slår beväringspastor Samuel Erikson fast. Men de flesta lär sig också något om sig själva under tiden. Fast det ska erkännas: också Erikson räknar dagarna till hemförlovningen lika ivrigt som alla andra. 12.2.2014 kl. 00:00

nina wredlund. Det var i Esbo svenska församling som Nina Wredlund råkade ut för det sexuella ofredande hon berättat om i Västra Nyland. Nuvarande kyrkoherden i Esbo går nu ut och uppmanar personer som eventuellt råkat ut för samma sak att ta kontakt. 12.2.2014 kl. 12:00
För att försäkra sig om att ens vilja förverkligas efter döden kan man upprätta ett testamente.

döden. Då en nära anhörig går bort följer chock och sorg. I den situationen vill man inte ägna sig åt byråkrati, detektivarbete och släktfejder. Genom att ordna sina angelägenheter innan man dör kan de anhöriga undvika en del bekymmer. 11.2.2014 kl. 12:05

Margareta Puiras. En särskild arbetsgrupp ska under ledning av Margareta Puiras, stiftssekreterare för personalvård och utbildning, utarbeta ett handlingsprogram för personer som blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp i församlingsarbete. Det bestämde domkapitlet på sitt möte i fredags. På det här sättet ska församlingarnas beredskap att hantera sexuella trakasserier förstärkas. 11.2.2014 kl. 11:58

Karleby församling. Kaplan Jan Nygård är inte behörig att söka kyrkoherdetjänsten i Karleby svenska församling. Då Tuisku Winter återtagit sin ansökan innebär det att Per Stenberg är den enda sökande som är kvar. 7.2.2014 kl. 15:52

Ett uppdrag i församlingens missionsdirektion gav Kristina Örn i Närpes en nytändning i sin vandring med Gud. Hennes tro blev både starkare och mera betydelsefull. 7.2.2014 kl. 14:47

Sofia Torvalds. Kyrkpressenredaktören Sofia Torvalds har fått ett av Svenska litteratursällskapets pris för sin bok Hungrig. 5.2.2014 kl. 18:00

Göran Skytte. Likgiltighet, Jante och minoritetssammanhållning. KP:s Inkastare Göran Skytte efterlyste respons på varför en finlandssvensk tiger. Det krävdes tydligen en rikssvensk för att få svaren att börja välla in. 5.2.2014 kl. 10:18
Kyrkpressen tar ett steg närmare församlingarna med sin satsning på skräddarsydda och lokala insidor.

KP. I februari ordnar Kyrkpressen skrivar- och fotokurser i Österbotten för att inspirera blivande redaktörer till nysatsningen med lokala Insidan. 5.2.2014 kl. 10:14
Rättspsykolog Julia Korkmans utredning om övergrepp inom Finlands svenska metodistkyrka och Hurtigs barnhem är nu klar.

övergrepp. Nordiska biskopen Christian Alsted säger att metodistkyrkans interna utredning om de sexuella övergreppen lades ner för tidigt, och tar själv på sig ansvaret för att så skedde. 3.2.2014 kl. 14:56

I torsdags berättade Nina Wredlund i Västra Nyland hur en församlingsungdomsledare förgrep sig på henne för 35 år sedan. Biskopen stöder hennes krav på system för att anmäla trakasserier. 31.1.2014 kl. 19:11

Minska inte antalet allmänbildande kurser i gymnasiet. Det anser Kyrkostyrelsen i sitt utlåtande till Undervisningsministeriet. 30.1.2014 kl. 07:00

katriina lehelmä. När Katriina Lehelmä berättar om sitt liv har åhöraren orsak att ömsom förundras och ömsom förskräckas. Genom berättelsen om övergrepp, droger och mörker går Guds omsorg som en glimmande tråd. 30.1.2014 kl. 07:00

– Avsikten är att på det här sättet kunna samlas med beaktande av rådande restriktioner och undvika övernattning, säger Boris Salo.

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43
Telin-orgeln kan få plats på läktaren brevid Christentensorgeln från 1979. Skeppsbyggaren Anders Telin i Gamlakarleby byggde orgeln 1768.

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38
Sara Mikander har märkt att hon orkar lyssna till svåra berättelser eftersom de inte drar 
igång något hos henne själv.

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04
Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes 
församling. Det har inte förändrat hennes tro, varken till det bättre eller sämre.

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01
Vem har makt idag? Den är mer splittrad än förr, säger Magnus Londen. Kyrkan har lite makt, journalisterna har lite makt, politikerna har lite makt. Men alla känner att de har lite mindre makt än de hade tidigare. – Det är mer splittrat och utspritt. Det blir spännande att se vart det leder.

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42