Orden är viktiga för Ester Miiros; hon skriver för att reflektera och förstå sig själv och bär med sig psalmer och bibelverser.
Orden är viktiga för Ester Miiros; hon skriver för att reflektera och förstå sig själv och bär med sig psalmer och bibelverser.

Hon längtar efter att få pilgrimsvandra

profilen.

Hennes resa gick från en sträng tonårstro till en tid utan kyrkan, tills hon landade i tillit. På vägen har hon mött sorg, kärlek och underbara tillfälligheter. Ester Miiros har kommit till att dörrarna öppnas när tiden är rätt.

24.4.2019 kl. 12:18

– Min mamma läste alltid aftonbön med oss . Vi växte upp i ett anspråkslöst och kärleksfullt hem. Det tror jag är en grund för min Gudsbild: jag kan se mig som älskad, säger Ester Miiros.

I tonåren hittade Ester en personlig tro och var aktiv i pingstförsamlingen i Ingå där de bodde.

– Eftersom det vara en ganska liten grupp var den inkluderande. Det var fiskare och banktjänstemän, unga och äldre. Där fick jag den här grundkänslan som jag tror att Jesus vill ge: ”välkommen alla”.

Men hon hade en dålig självkänsla, och hennes tro blev sträng och ibland dömande.

– Jag krävde mycket av mig själv, jag läste Bibeln flitigt, jag ville bli “helig”.

Hon flyttade till Vasa för att studera till lärare och gifte sig som 20-åring. När hon fick sitt första lärarjobb på Åland flyttade de dit.

– Då kände jag att jag ville vara fri från allt, jag ville bygga upp något helt nytt. Jag skrev ut mig ur allt vad församlingar och kyrkor heter.

Men hon sjöng i Oratoriekören i Mariehamn.

– Det är en underbar upplevelse att få vara en del av en större helhet och genomföra något så mäktigt som att sjunga de här stora verken.

Hon fokuserade på arbetet, jobbade också en tid vid akademin i Vasa. Men när valet stod mellan karriär och äktenskap valde hon att flytta tillbaka till Åland.

Hon började vänta barn. Men flickan, Johanna, föddes för tidigt och dog vid förlossningen.

– Det var en våldsam chock. Det var helt omvälvande. Dittills hade jag tänkt att man kan styra upp sitt liv, planera och genomföra.

Den stora sorgen lärde henne att livet är skört och inte går att förutsäga.

– Men jag märkte också vilken stor kärlek jag hade i mig.

Vid allhelgona, bara någon vecka efter dotterns begravning, satt hon i gudstjänsten. Prästen tände ljus för dem som dött under året, men inte för Johanna – eftersom Ester inte hörde till församlingen. De äldre kvinnorna i kyrkan kom efteråt fram till henne och visade upprört sitt deltagande.

Mitt i sorgen fattade Ester Miiros ett beslut: hon skrev in sig i kyrkan igen. Nästa gång något händer ska ett ljus tändas.

– Det låter ju absurt, nästan groteskt, att tänka så. Men jag anade att hon var i Guds famn, och sorgen öppnade för det som var verkligt viktigt.

Landa i sig själv

Småningom fick de två barn till. Familjen flyttade till Mariehamn. Där hittade Ester till församlingens musiklek, Klapp och klang.

Hon blev rektor just efter tredje barnets födelse och satsade helhjärtat på jobbet. Men det som var ”drömjobbet” blev nära att knäcka henne.

– Jag kände plötsligt: nej, nu är jag helt tom, nu mår jag inte bra.

Hon tog ett sabbatsår, studerade företagsekonomi och bytte bana.

Påsken 2008 kom hon till en milstolpe: sin första retreat. En stressad småbarnsmamma fick en helg med god mat, ostörd sömn och tid att gå in i sig själv.

– Det gick ett år. Så låg jag igen där på mattan och kände att det här gör mig gott. Varför har jag väntat ett år?

Hon tog tag i saken, lånade själv cd-skivorna med avslappningsövningar från biblioteket och började jobba med att bli stabilare i sig själv. 47 år gammal landade hon i en vila och tillit.

– Jag var inte längre så osäker. Oro för framgång och andras åsikter påverkade mig inte på samma sätt.

Retreaterna har följt med henne, som ett mellanrum i tiden.

– Alltid när jag har något som skaver i själen, då har jag anmält mig till en retreat.

Efter 30 år som gifta kom skilsmässan.

– Jag var orsaken. Jag blev passionerat förälskad.

Otrohet var något som aldrig funnits på kartan. Men Ester valde förälskelsen. Även om den inte blev något mer kunde hon inte förneka den stora omställningen som den orsakade. Hon säger att hon inte ångrar, men sörjer smärtan hon förorsakade.

– Jag förorsakade många stor sorg. Min yngsta son som då var 11 år sa: Det har hänt en katastrof i mitt liv.

För några år träffade hon en man. De blev ett par och gifte sig, men insåg ett år in i äktenskapet att relationen kostade mer än den gav.

Det hon bär med sig från den här relationen är att visa kärlek och omtanke utan ordens hjälp.

– Eftersom jag är en ivrig pratare som alltid litat på orden, har jag varit jättedålig på att lyssna på riktigt. Det fick jag träna nu: att lyssna ”som när man fiskar med rak krok”. Du lyssnar inte för att gå in och svara och kommentera, utan du är närvarande, stilla och bara tar in den andra.

Livets omställningar och utmaningar har stärkt grunden i vad tro är för henne: Gud som är bortom orden, Gud som är barmhärtighet.

”Jag vill gå till Nidaros”

Ester Miiros har hittat sin plats i kyrkan, hon är kyrkvärd, med i en gudstjänstgrupp och sjunger i kör. Hur kyrkans strukturer fungerar är något som ibland förvånat henne – till exempel i biskopsvalet.

– När man inser att alla pensionerade präster har rösträtt om vem som ska vara med och driva kyrkan framåt, medan ungdomsarbetare, diakoner, de som också är tjänare i kyrkan, inte har det, verkar det inte sunt.

– Men sedan tänker jag att Gud är alltid större än alla hierarkier, alla våra idéer och strukturer. Jag vill vara med och bygga gemenskap, och den är bortom strukturerna.

För nio år sedan satt hon på terrassen en semesterdag och gjorde upp en tioårsplan. En anteckning var: Jag vill gå till Nidaros.

Att pilgrimsvandra blev en längtan som låg kvar genom åren med barn och karriär. Av en händelse jobbade hon inom Nordiska Skärgårdssamarbetet, när idén om en skärgårdens pilgrimsled bubblade upp. I sitt nuvarande jobb, som informatör för EU-programmet Central Baltic, har Ester kunnat följa med projektet, som sedan blev S:t Olofs sjöled.

– Jag testgick den lite förra sommaren på min semester, och nu har jag anmält mig till olika etapper av jungfruvandringen. Tänk, äntligen!

De sista 160 kilometerna till Trondheim blir en utmaning. Hon vill vandra för att vila i livet, i Guds hjärta, och känna: här är jag med mina skavsår bland myggorna - och det är precis som det ska.

Ester Miiros: 57-årig trebarnsmamma. Från västra Nyland, bor i Mariehamn. Jobbade med utbildning i 20 år innan hon bytte bana.

Emelie Wikblad
Tinca Björke



Kyrkomötet. Undervisningsministern lyfte fram behovet av en reform av den omfattande kyrkolagstiftningen. 4.11.2015 kl. 08:02

Med rösterna 3– 97 förföll ett iniativ om en förändring i kyrkolagen som skulle göra det möjligt för förtroendevalda att delta i församlingsrådets möte via en videotjänst online. 3.11.2015 kl. 19:23

Kyrkomötet. I sitt tal då kyrkomötet öppnades lyfte ärkebiskop Kari Mäkinen fram att flyktingkrisen inte finns hos oss, utan i de länder därifrån människor flyr. 3.11.2015 kl. 12:57

Kyrkpressen var med på ett av Svenskfinlands mest efterlängtade veckoslut: Höstdagarna. 2.11.2015 kl. 15:30

kredu. Kristliga folkhögskolan i Nykarleby, Kredu, inleder ett samarbete med Seurakuntaopisto. Målet är att på sikt trygga den svenskspråkiga kyrkliga utbildningen av barnledare. 2.11.2015 kl. 14:03

kyrkans utlandshjälp. 2011 samlade finlandssvenskar ihop pengar via Kyrkans Utlandshjälp för att bygga en skola i demokratiska republiken Kongo. Nu avslutar Utlandshjälpen sin verksamhet i landet. 2.11.2015 kl. 12:49

kongo . Fem anställningar avslutas genom uppsägning och två genom övergång till pension. Många fler berörs. 30.10.2015 kl. 13:11
Björn Vikström kallades till ett möte kring flyktingkrisen i München igår.

vikström. De som mister landsmän mötte dem som tar emot. Kyrkoledarna höll krismöte om flyktingströmmen i Europa i går. 30.10.2015 kl. 10:04
Johan Brandt T. Gäddnäs, Magnus Taxell, Mia Bäck och Mona Syrjälä diskuterar den knepiga akustiken i Åbo domkyrka.

åbo svenska församling. Är det något som en präst eller kantor inte måste göra i en gudstjänst så ska de inte heller göra det. Det är filosofin i Åbo svenska församling, där frivilliga är med och både planerar och genomför söndagens gudstjänster. 28.10.2015 kl. 07:00
Emma Josefsson är glad över möjligheten att kombinera kreativitet och bön.

diakoni. I det lilla samhället Torestorp i södra Sverige samlas en grupp kvinnor regelbundet för att sticka sjalar och be för personen som ska få sjalen. 29.10.2015 kl. 10:28

Kyrkomötet. Idas sommarvisa hör till de sex psalmer som strukits av kyrkomötets handboksutskott. Under nästa veckas session antingen godkänner eller förkastar kyrkomötet utskottets slutgiltiga förslag till tilläggspsalmer. 27.10.2015 kl. 13:44

FMS. FMS skjuter till med eget kapital för att kunna fortsätta sina projekt inom utvecklingssamarbete fram till slutet av den avtalsperiod som sträcker sig till slutet av 2016. 26.10.2015 kl. 16:06

På grund av sjunkande lyssnarsiffror har ett omfattande utvecklingsarbete påbörjats på Radio Vega. I vilken mån radioandakterna påverkas av reformen är ännu oklart. 26.10.2015 kl. 13:12
Arbetet i Vietnam upphör. Vägen från byn till närmaste sjukhus är lång och svårframkomlig. Läkaren Chu Po Xa har, med stöd av Finska Missionssällskapet, hållit mottagning uppe i bergen vid skolan i byn Seo Then i Muong Ten-området.

FMS. Nu står det klart att 20 årsverken ska bort från Finska missionssällskapet, på grund av regeringens nedskärningar i utvecklingssamarbete och församlingarnas ekonomiska situation. 26.10.2015 kl. 12:50

vanda svenska församling. Församlingsrådet fungerar inte, skriver Vanda svenska församlings kyrkoherde Martin Fagerudd på församlingens webbsida. 23.10.2015 kl. 16:49

– Jag tycker att kristendomens kanske viktigaste budskap är att det finns en chans att göra bättring, att försöka på nytt och få en andra chans, säger Anders Adlercreutz.

PERSONPORTRÄTT. Anders Adlercreutz lagar hellre mat än talar inför publik. Han tycker mer om rutiner än improvisation. Han anser att det finländska samhällets superkraft är förtroendet vi känner för andra. – Jag önskar att vi kunde känna tillit också till personer som inte ser ut som vi. 27.10.2021 kl. 08:23
ETT GOTT RÅD. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag.

ETT GOTT RÅD. – Din osäkerhet är något värdefullt, skulle Monika Fagerholm säga till Monika, 20 år. I den här serien ger personer goda råd till sitt yngre jag. 26.10.2021 kl. 14:52
Harry Månsus är framför allt bibelteolog och ser hur våra folks andliga arv eroderas för varje år som går, skriver Henry Byskata.

recension. Den bok som pastorn, ekoteologen, skaparen av Brommadialogen Harry Månsus, nyss fyllda 80 år, nu gett ut visar den långa väg mot vidsynthet och andlig öppenhet han gått sedan han startade som baptistson till jordbrukande föräldrar i Kaitsor, Vörå. 26.10.2021 kl. 16:45
Maria Udd berättar om sin depression i föreställningen Bär det som en krona på Wasa Teater. Agneta Lindroos är regissör.

wasa teater. När Maria Udd kom tillbaka från depressionen såg hon tydligare allt det vackra i livet. – Tidigare då jag kände så mycket smärta var allt svart, säger hon. 26.10.2021 kl. 07:00
– Att göra musik tillsammans är det bästa, säger Tove Wingren.

KONSERTSERIE. Tove Wingren gör nu sin första konsertturné efter coronan med en helhet som passar in i kyrkorummet. 25.10.2021 kl. 15:54