Gud är inte småsint, säger Tuija Tiihonen. Man får komma till honom och gnälla även om man inte höll tät kontakt när allt gick bra.
Gud är inte småsint, säger Tuija Tiihonen. Man får komma till honom och gnälla även om man inte höll tät kontakt när allt gick bra.

Inte cancerfri men hel

sjukdom.

För knappt två år sedan fick Tuija Tiihonen veta att hon lider av obotlig cancer. Sedan dess har hon börjat måla, blogga och be. Gud har inte gjort henne frisk, men Han har gjort henne hel.

18.4.2019 kl. 14:05

Det började med diffusa symtom. Magkrångel – men hon hade alltid haft magkrångel. Trötthet. Men alla 60-åringar är väl trötta?

– Jag hade aldrig en tanke på att det kunde handla om cancer. Aldrig.

Tuija Tiihonen är journalist. För två år sedan jobbade hon som redaktionschef vid tidningen Kotimaa. När hon kom hem till Kyrkslätt efter en tung arbetsdag var hon fullkomligt utmattad – men hon njöt också av sitt jobb. Journalistjobbet är beroendeframkallande och belönande. Om dagarna fick hon dopaminkickar, om kvällarna var hon trött.

I samband med en blodtryckskoll i januari 2017 sa läkaren att det vore klokt att senare den våren, i maj, kolla upp blodvärdena. Den kollen höll hon i minnet varje gång hon kände sig som en urvriden trasa. När det blev maj och blodvärdena kollades visade det sig att hon var svårt anemisk. Hon fick en remiss till kolonoskopi, en undersökning av tjocktarmen.

– Undersökningen visade att jag hade cancer i tjocktarmen, och att den spritt sig till levern.

Hon hade cancer av spridningsgrad IV – den värsta cancerdiagnos man kan få.

Diagnosen en chock och en lättnad

– Det var en fruktansvärd överraskning, för jag mådde ju ganska bra. Jag hade nyss varit på resa till Ungern, och orkat gå hur långt som helst – 19 000 steg på en dag. Men just vid den tiden började jag må betydligt sämre.

Hon slutade genast jobba.

– Det var en oerhörd lättnad. Först då insåg jag hur trött jag var. Det första halvåret repade jag mig från arbetsrelaterad utmattning. Cancern var förstås en stor chock, men jag kände sådan lättnad över att inte behöva jobba mer. Jag fick ta hand om mig själv.

Det konstiga var att hon var helt lugn. Hon grät inte, hon var inte uppjagad. Hon tror att det är en del av hennes natur – i krisläge går hon på som en robot. En gång för många år sedan, när hennes son nästan dog i en drunkningsolycka, samlade hon lugnt ihop sina papper innan hon åkte till intensiven. Rädslan kom senare.

– Det räckte länge innan insikten om att jag var dödssjuk nådde fram till mina känslor. Kanske var det svårare för mina anhöriga. Jag steg liksom fram som ett subjekt – man började genast vårda mig och ta hand om mig. Jag blev huvudperson i en stor show.

Hon bestämde sig snabbt för att gå ut med sjukdomsbeskedet på Facebook. På det sättet fick alla hennes vänner och släktingar veta om att hon var sjuk.

– Jag insåg ju att om jag gör en sådan uppdatering är jag ”cancerpatienten”. Men jag tänkte att okej – det är jag ju! Det visade sig vara ett klokt beslut.

– Jag fick så mycket sympati och stöd. Många som själva hade cancer tog kontakt med mig – till och med människor som jag knappt kände.

Att få kamratstöd – och att ge kamratstöd – har varit viktigt för henne. Hon har ställt upp som kamratstödjare vid Finlands kolorektalcancerförening Colores rf, och det har aldrig känts betungande.

– Jag är ju journalist och intresserad av människor. Det är som att intervjua någon utan att behöva skriva ut intervjun! Jag har fått träffa alldeles otroliga typer. Jag har fått många ”cancervänner” som jag träffat under behandlingarna eller i kamratstödsgrupper.

Om båda lider av obotlig cancer är man liksom på samma nivå, säger Tuija Tiihonen.

– Man behöver inte akta sig, man kan skoja om döden, och det är frigörande. Om vi planerar något för sommaren kan vi till exempel säga ”nå, vi gör det om vi är vid liv”.

Känner du ofta att människor ryggar undan för att tala om döden?

– Jo, jag känner att många skuffar döden ifrån sig. Jag märker av att de befinner sig utanför sin bekvämlighetszon. Om jag tar upp min egen död – vilket jag oftast inte gör – kan reaktionerna vara starka. Det är ett ojande, en lite överdriven sympati. Men vi som har samma diagnos har oftast tvingats bearbeta det faktum att vi är dödliga. Då är det lättare.

Bön och sorg

Tuija Tiihonen är kristen och har alltid bett – men inte särskilt regelbundet. När diagnosen kom blev hennes relation till Gud och Jesus plötsligt levande.

– Gud har varit min diskussionspartner. Han blev det särskilt då mina känslor började komma till ytan – stora vågor av sorg. Jag var bedrövad och tröstlös. Då vände jag mig till Gud och kände en tröst och en frid alldeles på ett känsloplan. ”Ingen fara, allt kommer att gå bra.” Jag kände en närvaro som jag kanske aldrig tidigare haft behov av. Jag tycker det är härligt att Gud inte är småsint. Han tänker inte ”okej, du verkade inte behöva mig när det gick bra så kom inte hit och gnäll nu”. Gud är inte sådan. Han går med på att man klamrar sig fast vid honom när man är i nöd.

För ett tag sedan fick hon en svår infektion. Hon låg isolerad i flera dagar.

– När jag kom från sjukhuset tänkte jag: nu vet jag vad det är att vara sjuk. Jag har ju cancer, men ändå är jag inte sjuk. Och när jag inte är sjuk – då är jag frisk! Då ska jag göra allt jag bara kan. Jag fattade att jag måste leva! Det är min uppgift.

Hon tecknar och målar – en ungdomshobby som hon återupptog efter diagnosen – hon motionerar, hon sjunger i kör. Hon njuter av våren. Hon skriver på sin blogg och frilansar som journalist.

I Bibeln går Jesus omkring och helar folk. Tänker du någonsin på det – att det skulle kunna vara en möjlighet för dig?

– Jag tänker att Jesus kan göra människor friska, och utesluter inte möjligheten att han kan göra mig frisk. Men jag ber inte att Jesus ska hela mig från cancern. Han kan göra det, jag har inget emot det. Men jag känner att det där med att bli frisk är en större grej än bara att slippa en sjukdom.

Hon talar om ett verkligt helande, så att något som varit trasigt blir helt.

– Det är det jag behöver. Jag känner att Jesus gör mig frisk och hel som person. Jag har hunnit fundera på min barndom och mina val, på svåra saker som drabbat mig. Jag har godkänt sådant som jag trängt undan och skämts för. Jag har försonats med min egen skugga. På det viset känner jag att Jesus gjort mig friskare. Jag har fått bli mer mig själv.

Tänker du på himlen?

– Nej, inte konkret. Inte på gator av guld. Men jag tror att livet fortsätter i någon form. Allra mest tänker jag på en glädje och en lätthet. En känsla av att vara fullkomligt godkänd – att någon verkligen ser mig och godkänner mig. Jag tror att det är det vi letar efter under hela vårt liv, och när vi försöker finna det i mänskliga relationer kommer de alltid till korta. Vår längtan efter att bli helt och hållet sedda och godkända kommer att släckas. Det är det som är himlen.

Läs hela intervjun med Tuija Tiihonen i Kyrkpressen nr 9/2019.

Sofia Torvalds



I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04
"Hundratals år av historia att låsa upp" är Juliana Sfeirs uttryck om jämställdhetsarbetet i den arabisktalande världen.

Kvinnoarbete. En kvinna i Mellanöstern möter både fördomar och juridiska hinder för jämlik behandling. Teveproducenten Juliana Sfeir jobbar för förändring. 15.6.2017 kl. 17:25

politik. Jiska Gröhn vill att Kristdemokraterna tar emot utbrytargruppen "Nytt alternativ". 15.6.2017 kl. 11:26
Albanus väntar på pilgrimernas ankomst från vandringen utanför Sottunga.

pilgrimsvandring. Om två år ska förlängningen av Sankt Olofsleden från Åbo till Trondheim vara klar som certifierad pilgrimsväg. Den första provseglingen av den vattenburna leden St Olav Waterway är nu gjord. 13.6.2017 kl. 11:30

film. Kyrkans mediestiftelse har beviljat produktionsstöd till sammanlagt sjutton projekt i sin vårutdelning. 12.6.2017 kl. 13:26
Leif Salméns bok ”Det orientaliska rummet” innehåller idé- och litteraturhistoriska funderingar.

Bok. Europas kristna har valt kristendom framom mänsklighet, menar Leif Salmén. Svante Lundgren har läst Salméns bok Det orientaliska rummet. 15.6.2017 kl. 08:58

polisutredning. Flera anställda på fastighetskontoret vid Helsingfors kyrkliga samfällighet misstänks för brott. De misstänkta förflyttats från sina uppgifter medan polisutredningen pågår. 12.6.2017 kl. 08:47

kyrkoherdeval. Mikael Forslund, kaplan i Vasa svenska församling, valdes i går till församlingens nya kyrkoherde. Han fick 56,9 procent av rösterna. 11.6.2017 kl. 22:39

Gudsbevis. Det är kanske lite enklare att tro på Gud i början av juni än i gråa november. 1.6.2017 kl. 00:00

sommar. Cirka 260 vägkyrkor från norr till söder öppnar sina dörrar igen till glädje för sommarresenärerna. 9.6.2017 kl. 09:06

litteratur. Patrik Hagman, Sofia Torvalds, Björn Vikström och Amanda Audas-Kass ger ut böcker på Fontana Media till hösten. 5.6.2017 kl. 15:08

– Skjut upp avverkning och skapa blandskogar som gör skogen stresståligare, råder kyrkomötesombudet och skogsforskaren Anna Lintunen.

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00
Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27
- Vi har precis skyddat 14 hektar skog, säger förvaltningsdirektör Anne Jokela i Karleby

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59
– Behovet av bostäder för ukrainare är ofantligt stort, säger diakonichef Katri Valve i Vanda.

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38
– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15