"Det är ingen fars", säger Jörn Donner om att blir gammal.

Om att inte kunna bli bättre

Bok.

Magbesvär. Svindel. Inkontinens. Ihållande trötthet. Olust. Ensamhet. Jörn Donner har skrivit en bok om att bli gammal och kanske obehövlig.

22.3.2019 kl. 11:00

Jörn Donners bok Sista striden bärs upp av en bar ärlighet. Han skriver om trötthet, magbesvär och depression, men han arbetar okuvligt vidare. Minnen och planer silas genom en hinna av missmod som framkallas av åldrandets svaghet och melankoli.

Du tar upp stora existentiella frågor: ensamhet, åldrande, död, svaghet. Du skriver till exempel om att ha diarré på offentliga platser. Det känns som den ultimata metaforen för kontrollförlust.
– Det är sanna historier från livet! Det är klart att det är väldigt mycket sådana känslor som äldre personer umgås med. Det är ju inte roligt att bli äldre. Det är ingen fars, precis. För man blir ju inte bättre, säger Donner.

Men blir man en bättre människa när man blir äldre?
– Man samlar ju på en viss erfarenhet, men inte vet jag om man blir bättre i moralisk mening. Man blir kanske mer tolerant mot andra. Samtidigt blir man mer medveten om vad man vill. Ensamhet är ju både en förbannelse och välsignelse. Jag är för det mesta hellre ensam, men ibland längtar jag också efter sällskap. Jag märker av en minskad lust att föra samtal eller hålla föredrag. Jag sätter mig hellre vid min dator och skriver. Jag är bättre på att uttrycka mig på det sättet. Därför är en mejlkorrespondens sällsynt väl anpassad för mig.

Är det lätt för dig att vara ensam?
– Jag har ju vant mig. Jag har haft långa perioder i mitt liv då jag levt helt ensam utan någon fast kvinnlig förbindelse. Men nog är ensamheten ett dagligt problem. Det kan kännas svårt ibland.

Hör ensamheten ihop med åldrandet? Så att vänner dör, kontakter avslutas, människor försvinner ur ens liv?
– Det finns ett samband. Det som jag är intresserad av – utöver att skriva – är att följa med vad som händer i världen. Jag har ju inga sådana samtalspartner. Många av mina samtida är döda. Jag ingår inte i någon självklar gemenskap, så det blir lite att prata med sig själv. Det går an. Jag läser ju mycket. Jag har sällskap av böcker, ständigt. Jag kan undgå ensamhet bara genom att öppna en bok.

På något ställe skriver du: ”Själen är sjuk.” Vad menar du med det?
– Jag tänkte på tillstånd av obalans. Jag vill inte påstå att jag har maniska anlag, men depressiva anlag har jag. Min mamma, som var född Bonsdorff, hade hört någon säga att det skulle behövas lite maniska egenskaper i den dystra donnerska dynastin. Att själen är sjuk handlar om ett slags pessimism, anlag för depression. Det har ökat lite med åren. Det beror också på de fysiska sjukdomstillstånden. De kan påverka själen också.
Jag är sällsynt mångsidigt drabbad av olika sjukdomssymtom. Jag hade mycket svårt att gå länge. Jag har haft prostatacancer. År 2006 blev jag opererad för lungcancer. Sedan dess har jag umgåtts med den här lungcancern nästan varje år, fått återfall och blivit strålbehandlad ett par gånger. Prognosen är osäker. Därutöver har jag lungsjukdom, KOL, som gör att jag har svårt att andas. Jag har dragits med mycket, men också överlevt.

Du skriver att du borde skriva mer om döden. Tänker du då att du borde tänka på döden men inte vill eller kan?
– Det är svårt att tänka på döden, för efter döden händer ju ingenting. Hur ska man tänka på det? Tanken slutar i och med att man dör. De flesta av oss är rädda för tomheten. Men man ska försöka ha ögonen öppna för att leva sitt liv så länge man kan.

Du säger dig lida av religionsallergi. Betyder det att du också har Gudsallergi? Eller helighetsallergi?
– Jag tycker ju om att sitta i tomma kyrkor. Hellre i tomma än i fulla kyrkor. Jag besöker kyrkor när jag är utomlands. Jag skulle inte säga att jag är allergisk mot det som kallas helighet. Den kan finns i musiken, i kyrkan. Jag sa tidigare att jag har blivit tolerantare, och jag har blivit tolerantare också mot religion, och mot mig själv i förhållande till religion. Så nej, jag är inte allergisk mot helighet. Jag är allergisk mot religiöst hymlande och predikningar. Men det finns ju element i kyrkorna och religionerna som är intressanta. Till exempel bikten i katolska kyrkan.

”Sista striden” känns som en väldigt ärlig bok. Är ärlighet något du lärt dig eller har du alltid haft lätt för det?
– Hundraprocentig ärlighet finns inte. Det finns ett skikt hos varje människa som hon kanske aldrig visar upp, och det är kanske inte heller nödvändigt. Men i övrigt försöker jag vara så ärlig jag kan. Förmågan till öppenhet är svår att handskas med. Jag har ju av olika skäl kommit att tala om mina sjukdomar i dagboken. Alla tycker inte om det. I min bekantskapskrets finns några stycken som dött knall och fall, men det har aldrig talats om vad de lider av. De drar sig undan, vill kanske inte ha kontakt under pågående sjukdom. Min stora lungoperation kom en gång ut i kvällspressen. Nu kan den som vill veta hur jag mår göra sig besväret att läsa boken.

Kanske sjukdom kan kännas som en svaghet. Eller som något alltför intimt för att delas.
– Ja, det finns människor som uppfattar att det jag berättat om mig själv är vulgärt.

Du återkommer ibland till att du är fundersam kring vissa val du gjort i ditt liv. Ångrar du mycket?
– Det kan komma ögonblick då jag minns handlingar från det förflutna som varit ovanligt töntiga. Och då kan man ju fråga sig hur det kommer sig att jag gjort mig skyldig till diverse, icke-nämnda dumheter när jag ändå är en mer än vanligt begåvad person.

Finns det något som du lärt dig av livet och gett vidare, exempelvis till dina barn?
– Den vägkost jag kanske gett mina barn är en viss flit. Jag tycker om att jobba. Den som håller på med intellektuellt arbete kan hålla på hur länge som helst. Jag kommer till mitt arbetsrum om morgnarna och tillbringar min dag här, och fem–sextiden försvinner jag. Om kvällarna läser jag. Men jag kommer hit varje dag, också lördag och söndag. Man ska inte överdriva min arbetskapacitet eller min arbetslust, det låter lätt som tomt skryt. Men det vore tomt utan arbetet.

Sofia Torvalds



FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

UTTRÄDE. Metodistkyrkans svenska församling i Åbo vill gå ur sin kyrka. Det följer av att kyrkan i maj i år globalt beslöt att öppna för samkönade äktenskap och hbtq-personer som präster. 20.11.2024 kl. 15:56

USA. USA:s återvändande president Donald Trump belönar sin evangelikala kristna väljarbas med att utnämna baptistpastorn och den förre guvernören i Arkansas Mike Huckabee till ambassadör i Jerusalem. 20.11.2024 kl. 15:37

Personligt. Hon är präst och hon är gift med Norges ambassadör. Under åren av utlandskommenderingar har Cecilie Jørgensen Strømmen tackat för varje plats där de fått bo. Hon är nyfiken på allt. – Kan du förklara för mig varför finländare är en kvart tidiga när de kommer till en bjudning? 20.11.2024 kl. 13:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00