Itohan Okundaye berättade i en intervju för Kyrkpressen (KP 46/2017) om sitt liv i Nigeria, hur hon blev ett offer för människohandlare och tvingades till sexhandel i många år i Italien. Hon kom till Finland för fem år sedan, då gravid med sin son.
Efter otaliga avslag på asylansökningar har Migrationsverket nu gett avslag på hennes senaste ansökan och hon och sonen utvisas till Italien.
– Jag har egentligen inga ord för att beskriva hur det känns nu, säger Itohan Okundaye.
– De kan hämtas av polisen vilken dag som helst inom de närmaste två veckorna. Det går inte att ansöka om verkställighetsförbud i det här fallet, säger Catarina Mikkonen som är ordförande för Elpida rf, som hjälper människohandelsoffer.
Itohan Okundaye har rätt att överklaga till Vasa hovrätt, men det måste ske inom sju dagar efter att hon fått beslutet.
– Jag hade väntat mig ett annat besked. Jag har inte kunnat berätta om beslutet för min son. Han har haft så höga förväntningar och sagt: mamma snart får vi pappret och då ska jag få ett blått rum och en blå filt. Han har ansträngt sig hårt för att lära sig språket här.
– Itohan har varit upptagen i hjälpsystemet för människohandelsoffer i Finland, men det anses inte vara ett tillräckligt tungt vägande skäl för att hon ska få stanna, säger Mikkonen.
Unicef är oroat över att Finska myndigheter bryter mot FN:s barnkonvention som säger att barnets bästa alltid ska ställas i första rummet.
– I beslutet är hennes son omnämnd, men bara i förbifarten, att han hör till henne. Om hans ställning och sårbarhet finns ingenting, säger Mikkonen.
Migrationsverket uttalar sig inte i specifika fall, men får allmänna frågor om beslutsprocesser. På frågan om de följer FN:s barnkonvention uppger Migris asylenhet till Kyrkpressen: ”Ja. I varje beslut som rör en minderårig tar vi ställning till barnets intresse.”
Aldrig intervjuad
Under alla de fem år Itohan Okundaye vistats i Finland uppger hon själv och Catarina Mikkonen att hon inte blivit muntligt intervjuad en enda gång av någon på Migri. Inte heller av polismyndigheten i samband med en förundersökning om misstänkt grov människohandel som nu lagts ner.
– Hur i allsin dar kan man ha en förundersökning utan att höra målsägande? Det tycker jag är fullständigt vidrigt. Helt förkastligt! säger Mikkonen.
Samtidigt uppger Migrationsverkets asylenhet att ”i asylärenden hör Migrationsverket varje sökande individuellt och muntligt innan ett beslut fattas. Också beslut om utvisning måste föregås av att personen beretts tillfälle att höras. En förnyad ansökan kan avgöras utan att Migrationsverket träffar personen.”
Enligt Dublinförordningen ska det land en person först anlänt till ansvara för avgörandet i asylansökningen. I detta och många andra fall av människohandel är det Italien.
De hjälpsystem som ska fånga upp utvisade människohandelsoffer i Italien har konstaterats vara överbelastade och fungera undermåligt, vilket gjorde att Migri för ett par år tillbaka beslutade att ännu noggrannare än tidigare se över utvisningarna dit.
Migris asylenhet uppger till Kyrkpressen att ”Italiens mottagningskapacitet har vuxit i takt med att antalet asylsökande och immigranter har sjunkit efter 2017.”
– Av de tre kvinnor som Elpida försökt hjälpa men som utvisats till Italien är två tillbaka på gatan. Den ena har ett barn och den andra två. Då påstår Migri att de prostituerar sig frivilligt. Men vad skulle du och jag göra om vi inte hade mat på bordet åt våra barn? säger Mikkonen.
Itohan Okundaye känner ingen i Italien.
– Mitt enda hopp nu är Gud. Det finns inget han inte kan göra.
En längre intervju med Itohan Okundaye gjord i samband med Blomma-konferensen i Helsingfors i november 2017 finns här.
En intervju, också den från Blomma-konferensen, med Eva Biaudet om människohandel finns här.