Johan Terho försökte fly tröttheten genom att byta jobb. Men när väggen kom emot märkte han att han saknat att vara församlingspräst.
Johan Terho försökte fly tröttheten genom att byta jobb. Men när väggen kom emot märkte han att han saknat att vara församlingspräst.

En morgon kom tröttheten ikapp

utmattning.

Att stiga upp och gå till jobbet var en omöjlighet. Först var skamkänslan stark. I dag vet Johan Terho att han lärde sig något viktigt om vem han själv är.

13.12.2018 kl. 16:21

– Jag är präst hela tiden. När jag möter en människa på gatan är jag inte mindre präst för att jag inte har prästkragen på mig. Men det konkreta jobbet sköter jag på jobbet, säger Johan Terho.

Han är 30 år, tvåbarnspappa, uppvuxen i Grankulla och bosatt i Borgå. Det senaste halvåret har barn, hem och hus präglat hans vardag. I januari återvänder han från vårdledigheten till jobbet som församlingspastor i Johannes församling i Helsingfors.

För ett och ett halvt år sedan var Johan Terho sjukskriven för utmattning. På vägen tillbaka hittade han också sitt kall igen.

Varför blev du präst?

– Jag fick en väldigt negativ relation till Gud i lågstadiet då min bästa vän dog i cancer. Det var väldigt många frågor som jag kände att jag inte fick svar på. Under skriftskolan fick jag möjlighet att fråga de där frågorna igen – och förstå att bara för att jag inte genast får svar så betyder det inte att det inte finns svar att få, att det inte finns en Gud.

Terho märkte mer och mer att de här frågorna var något han ville ägna tid åt. I gymnasiet valde han bort den långa matematiken för att kunna gå alla religionskurser. Och när det blev dags att söka in till skolor valde han bort Hanken och satsade på teologiska. Under studietiden mognade beslutet: det var präst han skulle bli.

– Jag trivs bäst med att jobba med människor och med saker som är väldigt personliga. Jag kan lära mig otroligt mycket om mig själv, om Gud och om vad det betyder att tro.

Människokontakten är samtidigt en stor utmaning. Ibland kommer människor med svåra saker och frågor som han inte vet hur han ska handskas med.

"En sak jag har jobbat mycket med är känslan av egen otillräcklighet. Ännu för två år sedan kändes det som att jag måste kunna ge ett svar. I dag vet jag att jag inte behöver ha svaret, min roll är att hjälpa till att söka det."

Som om allt rasat ihop under natten

I efterhand kan han spåra de allra första tecknen på utmattningen. Det började med att han tappade något av glädjen i jobbet.

– Det blev en stark känsla av ett jobb som jag bara måste sköta. Det gick över till att jag tappade motivationen och märkte att jag inte fick saker slutförda.

Först gällde det bara jobbet. Så småningom började också små uppgifter hemma kännas som en stor prestation att genomföra. All energi gick åt till arbetet.

– Sömnen led. Jag drömde väldigt konstiga drömmar, jobbet kom in i drömmarna. Små saker blev plötsligt väldigt stora, att fylla i ett fadderbrev blev ett stort stressmoment.

Så var det ett år, kanske två. Förra våren tog Johan Terho tjänstledigt och bytte församlingen mot ett jobb vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, där vuxenarbetet och samtalstjänsten låg på hans bord.

– Jag tänkte att ett jobbyte skulle lösa det, att det var fel på jobbet. Det kom en liten rusch av energi när jag provade på någonting annat. Men jag märkte snart att det inte löste något.

– En morgon när jag vaknade kom jag bara inte upp ur sängen. Det var något som pressade ner mig, psykiskt och rentav fysiskt kändes det som.

Tanken på att gå ut genom dörren och gå till jobbet var oöverstiglig.

– Det var som att allt under natten bara rasat ihop över mig: Jag är inlåst och ser ingen utväg. Det var en väldigt skrämmande känsla, jag visste inte hur jag skulle hantera den.

För någon som inte upplevt det beskriver han det som att ha gett alla sina krafter, både fysiska och psykiska, tills det inte finns mer att ge. Han tycker att uttrycket ”gå in i väggen” faktiskt beskriver vad det handlar om.

– Det var som ett mörker kommit över mig, som om natten bara fortsatt och fortsatt.

När han tänker tillbaka är den dagen avlägsen, som om en dimma lagt sig över veckorna efteråt. Besöket hos läkaren minns han knappt.

– Jag läste patientjournalen, där läkaren antecknat att jag suttit och gråtit. Jag har inget minne av det.

Den långa sjukledigheten började med vila. Med vägledning av en psykolog började han ta små steg mot att få ordning på sina tankar och försöka hitta sig själv igen.

"Det var svårt att kommunicera. Det jag kunde säga var: Jag är väldigt, väldigt trött, jag är väldigt råddig, jag är väldigt vilsen. Allt är inte okej nu."

De små stegen mot en fungerande vardag kunde vara att komma ut varje dag och inte låsa in sig, att få frisk luft, att göra något som gav glädje. Att sätta upp små mål för sig själv – ”Nu ska jag klippa gräsmattan” – och se dem uppnås, blev ett sätt att bryta det negativa mönstret.

Den lilla hjälpen är värdefull

I dag är det lättare att beskriva det han gick igenom. Johan Terho har också blivit förvånad över hur många som berättat att de känt sig på samma sätt.

– Jag tror det är viktigt att prata ut och inte vara rädd för att inte bli förstådd. Det är väldigt skrämmande och svårt att börja berätta om att man inte är så perfekt.

– Skamkänslan när jag gick in i väggen var oerhört stark. Det kändes som om jag svikit mina kolleger, mig själv. Att jag inte räcker till.

Rådet han kan ge till den som ser sin vän eller familjemedlem gå igenom något sådant är att inte pressa den att tala, men visa att man finns där och visa tålamod.

– Du behöver inte känna att du måste förstå exakt vad den andra går igenom för att kunna vara där och stöda.

När de små sakerna känns oöverstigliga är den lilla hjälpen värdefull. För Terho kunde det vara att veta att han kunde vara med när någon annan lekte med sonen och gav honom uppmärksamhet.

– Det lättade på min skuldkänsla.

Han kan inte säga att processen är färdig eller att han är tillbaka där han var före utmattningen. Kanske det också är en del av att utvecklas som människa. Den plats där han nu befinner sig känns bra.

– Jag vet mina gränser, jag har lärt mig någonting viktigt om mig själv. Jag känner igen när jag ska sakta ner.

Johan Terho tror inte hans situation varit mer krävande än någon annans. Utmattning kan drabba vem som helst.

En sak som förändrats är hans syn på arbetet och prästrollen.

– Att vara präst ser jag som en mycket starkare del av mig själv, vem jag är.

Samtidigt som identiteten har mognat har han lärt sig att det att han alltid är präst inte betyder att han jobbar dygnet runt.

– Präst är den jag är, men det jobb jag sköter i församlingen kan jag i dag bättre separera från mig själv. Det är ett jobb jag sköter, det är ett jobb jag tycker jättemycket om, men när jag kommer hem försöker jag släppa det.

Emelie Wikblad



Samhälle.  En anonym finländare har lovat betala femton euro för varje kilogram finländarna bantar upp till tio miljoner euro till u-länderna.  31.12.2009 kl. 00:00

Insändare. Skutnäs bönehus  i Jakobstad har under min uppväxt  räknats som den konservativaste och  "rättrognasste"  av de svenskspråkiga bönehus/fridsföreningerna i vår nejd.Att saken lyfts upp nu är lite problematisk eftersom predikanten inte finns mera ibland de levandes skara.Men givetvis är det helt rätt  att  de drabbade har möjlighet att tala ut om det "helvete" som övergreppen har orsakat i deras liv. Det är absolut nödvändigt att få tala ut om det i en trygg miljö och inför sakkunniga hjälpare.Vad är LFF och viken roll har den ?    Den är ingen takorganisation   som har rätt att  bestämma över de lokala bönehusföreningarna.  Inte vad gäller verksamhetsformer, ordets förkunnare, söndagskollärare mm.  Det här är helt bra  i de föreningar där man i  demokratisk anda  följer föreningslagen till punkt och prick, och där medlemmarna har möjlighet att forma verksamheten enligt de ansedda behoven.  Men det blir till ett gissel i de föreningar som styrs av predikanten och hans närmaste gelikar.  "Bibeln och sanningen" går före medlemmarnas  initiativ och förslag. Verkligen illa för de som fastnat i klorna och blivi utsatta.   Det är inte lätt att hela dem i Jesus kraft efersom  Jesus också uttaldes av samma man i predikstolen. Men ändå tror jag fullt och fast på ett helande av fula sår. Men kanske på neutral mark och med kunniga präster och lekmän.´´ Promlemen var svårare att lösa  för 30-40 år sedan eftersom samhället inte då var lika öppet som i dag. Mycket skulle tystas ner.Jan-Anders Enlund   30.12.2009 kl. 00:00

Insändare. Skutnäs bönehus  i Jakobstad har under min uppväxt  räknats som den konservativaste och  "rättrognasste"  av de svenskspråkiga bönehus/fridsföreningerna i vår nejd.Att saken lyfts upp nu är lite problematisk eftersom predikanten inte finns mera ibland de levandes skara.Men givetvis är det helt rätt  att  de drabbade har möjlighet att tala ut om det "helvete" som övergreppen har orsakat i deras liv. Det är absolut nödvändigt att få tala ut om det i en trygg miljö och inför sakkunniga hjälpare.Vad är LFF och viken roll har den ?    Den är ingen takorganisation   som har rätt att  bestämma över de lokala bönehusföreningarna.  Inte vad gäller verksamhetsformer, ordets förkunnare, söndagskollärare mm.  Det här är helt bra  i de föreningar där man i  demokratisk anda  följer föreningslagen till punkt och prick, och där medlemmarna har möjlighet att forma verksamheten enligt de ansedda behoven.  Men det blir till ett gissel i de föreningar som styrs av predikanten och hans närmaste gelikar.  "Bibeln och sanningen" går före medlemmarnas  initiativ och förslag. Verkligen illa för de som fastnat i klorna och blivi utsatta.   Det är inte lätt att hela dem i Jesus kraft efersom  Jesus också uttaldes av samma man i predikstolen. Men ändå tror jag fullt och fast på ett helande av fula sår. Men kanske på neutral mark och med kunniga präster och lekmän.´´ Promlemen var svårare att lösa  för 30-40 år sedan eftersom samhället inte då var lika öppet som i dag. Mycket skulle tystas ner.Jan-Anders Enlund   30.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. Både offren till den laestadianska predikanten och Rolf Lampa som avslöjade händelserna har utsatts för hot sedan pedofilskandalen i Jakobstad offentliggjordes på julannandagen. 30.12.2009 kl. 00:00

Världen.  Morden på mänskorättsaktivisterna i Colombia har ökat alarmerande, rapporterar Finska Missionssällskapet.  30.12.2009 kl. 00:00

Kyrka. På nyårsafton firas en festmässa i Lovisa kyrka där biskopar från tre stift medverkar. 29.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. En numera avliden predikant inom den laestadianska fridsföreningen i Jakobstad uppges ha utsatt unga pojkar för sexuella övergrepp under flera år. 29.12.2009 kl. 00:00

Samhälle.  Snatta mat från de stora affärskedjorna. Det rådet som en engelsk församlingspräst gett fattiga väcker reaktioner.    28.12.2009 kl. 00:00

Samhälle. Skoldräkter, vaccinering och trädplantor populära annorlunda julgåvor. 26.12.2009 kl. 00:00

Världen. Bulgariens ortodoxa kyrka överväger att flytta juldagen i överensstämmelse med den julianska kalendern. 25.12.2009 kl. 00:00

Människa. Kanslichef Jouko Lehmusto jobbar med hammare och spik på fritiden. I dag utlyser han julfreden i Åbo. 24.12.2009 kl. 00:00

Kultur. Under jul- och nyårshelgen sänder FST5 och radio Vega både julbön och -otta. Konsert med Frank Ådahl blir det på julafton. 24.12.2009 kl. 00:00

Teologi. Maria var en ung judisk kvinna, trolovad men ännu inte gift. Att föda barn utanför äktenskapet var i hennes livsmiljö en stor skam. 24.12.2009 kl. 00:00

Människa. Hemlängtan och exceptionella förhållanden. Det är två element som enligt fältbiskop Hannu Niskanen slår en bro över tiden från julen under vinterkriget för 70 år sedan till julen i försvarsmakten i dag. 23.12.2009 kl. 00:00

Kyrka. Minoritetsombudsmannen vill ha radioandakter också för andra än kristna. Frågan är inte aktuell förrän samfunden själva frågar efter dem, meddelar Rundradion. 23.12.2009 kl. 00:00

Gunilla Nybäck har både barn och barnbarn med på lägret i Pieksämäki.

läger. – Det känns otroligt stort och jätteroligt. Så tycker sommarlägrets grundare Harry Kronqvist då han talar om lägrets 50-årsjubileum. 27.7.2018 kl. 17:11
Andreas von Bergmann säger att han vuxit upp med och in i församlingen.

profilen. Andreas von Bergmann talar varmt för både demokrati och byråkrati inom kyrkan. Dessutom vill han visa att församlingen inte bara är sina anställda, utan vi alla. 31.7.2018 kl. 00:00
Fredrik Kass med sina barn minstingen Hilde, Arvid och Ingrid. Att prata om våra rädslor som föräldrar är något av det viktigaste av allt, anser Fredrik Kass.

Kontroll. Barn blir äldre och mer självständiga, precis som det ska vara. Men hur kommer man till rätta med rädslan för det allra värsta, att något ska hända ens barn? 2.8.2018 kl. 00:00
Bön är ett tema som ligger emeritusbiskop Erik Vikström varmt om hjärtat. Nu kommer hans vardagsböner för året i kortform ut som en liten bönbok.

bön. För flera år sedan skrev biskop Erik Vikström en omfattande andaktsbok för hela året. Nu utkommer en kortvariant, med böner för vardagsbruk för alla som behöver det. 13.7.2018 kl. 14:58
Det finns saker hon kanske inte kommer kunna göra igen. Men Christa Mickelsson blir långsamt bättre, dag för dag, och hon uppskattar varje stund.

Överlevare. I september drabbades Christa Mickelsson av en massiv hjärnblödning. Hon överlevde, men när hon vaknade upp hade hon förlorat talförmågan och högra sidan var förlamad. Då började en lång och tung återhämtning. – Tidigare – före olyckan – tänkte jag att nu kan livet bara bli sämre. Nu tänker jag tvärtom. 4.7.2018 kl. 15:03