Bröderna Vilpanen som ettåringar. De föddes i en finsktalande familj, men växte upp på svenska och är i dag helt svenskspråkiga.
Bröderna Vilpanen som ettåringar. De föddes i en finsktalande familj, men växte upp på svenska och är i dag helt svenskspråkiga.

Bakom barnhemmets dörrar – en berättelse om två bröder

livshistoria.

Ett barnhem där barnen får utstå hot, misshandel och hårt fysiskt arbete. En ängel som kommer på besök i natten. Det låter som en otrolig berättelse, för bröderna Vilpanen var det verklighet.

9.11.2018 kl. 16:21

– Vi kan ju berätta hur det började, säger Martti Vilpanen. Vår mosters man var alkoholist.

Det var i början av 1940-talet. Tvillingbröderna Martti och Paavo Vilpanen bodde hos sin moster och hennes man. De var inte ens två år gamla när mannen försökte tvinga dem att dricka alkohol. Behandlingen uppdagades snart och pojkarna togs därifrån. De kom till ett svenskt barnhem i en by i östra Nyland. De två små pojkarna led av lunginflammation och det var osäkert om de skulle överleva.

– Läkaren som granskade oss sa att de här pojkarna inte ser morgondagens ljus, berättar Martti.

Men bröderna Vilpanen klarade sig.

Barnhemmet

47 barn bodde det som mest på barnhemmet. Det var krigstid när bröderna kom dit. De minns att de såg bombplanen som flög över och fällde sina bomber i havet; skrällarna när de detonerade.

Bröderna Vilpanen minns en hård tillvaro. Maten var enformig. Kläderna som barnen på hemmet fick bära var lappade och nötta, ofta för små. Skorna klämde deras fötter så att ögonen tårades och under en av de kallaste vintrarna hade Paavo inget annat att ha på fötterna än ett par träskor med papperstyg ovanpå. En sommar fick alla barnen löss och deras hår fick klippas bort.

– Alla runtomkring visste på vilket hem vi bodde. Vi såg ut som utomjordingar eller patienter på något sjukhus, säger Paavo.

Bröderna minns när de blivit gamla nog att börja skolan. Barnhemspersonalen stod och skrek åt dem när de inte hittade passliga kläder och skor att klä på sig.

– Det låg en liten barnstövel på golvet, minns Martti. När de skrek åt oss vippade jag upp den i taket. När den föll ner råkade den träffa sköterskan rakt i huvudet. Hon blev så rosenrasande att hon tog fast mig i öronen och lyfte upp mig och skakade om mig.

Han spände sig och kämpade emot och kunde känna hur hjärtat slog en volt i bröstet. Martti hade men av händelsen i veckor efteråt, men när han grät tyckte barnsköterskorna att han inbillade sig.

Det var ingen engångshändelse. Paavo hade en tand som växte snett, så att den stack rakt ut ur munnen på honom. En gång fick han en smäll i ansiktet så tanden gick rakt genom läppen.

"Föreståndarinna stod hela tiden och skrek att vi skulle jobba. Vi var så övertrötta, vi skulle ju också läsa läxor och gå till skolan."

De minsta barnen skrek ofta om natten, men ingen av sköterskorna steg upp.

– För att få sova gick jag upp och bytte blöjor. Så lekte jag lite med dem och så somnade de. Och då fick också vi sova, berättar Paavo.

Arbete och ris

– Det var den mörkaste tiden i våra liv, säger Martti. Det var hot och allt möjligt. När vi kom från skolan fick vi inte läsa läxorna, utan måste jobba. Där fanns en stor trädgård och ett växthus. Alltid fanns något att göra.

På hösten skulle de hjälpa till med slakten. Det fanns grisar och får vid barnhemmet.

– Berätta inte allt, det är så hemskt, säger Martti till brodern.

– Värst var det nog att nacka hönsen, säger Paavo.

På varje dörrpost i barnhemmet hängde stora riskvistar – Martti håller ut armarna och visar. Kom de för sent tillbaka till hemmet betydde det stryk.

– Vi skulle dra ner byxorna och ligga på en brits. Så slog de med riskvistarna så att ryggarna fick röda, uppsvällda märken, berättar Paavo.

– När vi gick till skolan var det många gånger vi inte kunde sitta alls, för det brände, sved och värkte, säger Martti.

Flickor och pojkar på hemmet behandlades på samma sätt.

– Vi började fundera om flickorna någon gång i tiden skulle ha barn, kunde det alls gå? Så som personalen behandlade dem, sparkade och hade sig, säger Paavo.

Ofta fick bröderna Vilpanen skulden för de äldre barnhemspojkarnas bus.

– De hotade hela tiden med att de skulle skicka oss till Östensö, upp till Österbotten, säger Martti. Där fanns ju ett sånt där hem för brottslingar.

Ibland kom barnskötarpraktikanter till hemmet. De visade barnen att det fanns något annat, ett bättre liv, utanför. Men de stannade bara en kort tid.

Ängeln och Jesus-tavlan

En händelse under åren på barnhemmet var inte lik de andra. När bröderna var ungefär fyra år sov de på andra våningen i huset. Där fanns ett fönster som vette ut mot en äng. Det var natt och beckmörkt när båda bröderna vaknade.

– Vi tittade ut genom fönstret, säger Martti.

"Det var som en stjärna långt borta. Den närmade sig tills den var alldeles vid fönstret. Ljuset var klart som mitt på dagen."

Plötsligt var ljuset inne hos dem. Det var en ängel de såg stå där.

– Jag sa åt dig: Ser du samma sak som jag? berättar Paavo. Jo, svarade du.

Paavo visar hur de satt, han på ena sidan, så ängeln och brodern på andra sidan. Stor och skinande vit, berättar Martti att den var.

– Det var det bästa ögonblicket för oss. Vi blev så lugna.

De följande dagarna betydde örfilar och slag ingenting.

På en vägg i barnhemmet fanns en stor, vacker tavla som barnen beundrade. De frågade personalen vem den föreställde. ”Det får ni reda på i skolan”, var det enda svar de fick. Till slut fick de veta att det var Jesus himmelsfärd som avbildades.

– Då först fick vi reda på vem den där Jesus var, säger Paavo. Det var inte något andligt alls där på det där hemmet. Det var bara kallt och hårt.

När gubbarna från kommunen kom för att granska barnhemmets verksamhet satt pojkarna gömda under bordet med den stora duken och tjuvlyssnade.

– Kommungubbarna frågade av personalen: Hur är det på det här hemmet, är allting väl? Joo, sa de, vi har så snälla barn. De gör inget illa, berättar Martti.

När pojkarna under bordet blev upptäckta kördes de snabbt ut ur rummet, innan de hann få för sig att protestera.

Aldrig ett eget hem

Tvillingbröderna Vilpanen höll ihop, de hade ett eget sätt att kommunicera. När det inte fanns någon annan de kunde anförtro sig åt hade de ändå varandra.

"Vi tittade bara på varandra så visste vi precis vad den andra tänkte."

Tre gånger försökte bröderna rymma från barnhemmet, men blev alltid upphittade igen.

– En gång for vi upp till skogs och byggde en liten koja, så fick vi sova lite i fred, berättar Paavo. Men sedan när de kom och hittade oss …

– Det var ett sådant skrik, de var rosenrasande, säger Martti.

Bröderna bodde på barnhemmet till sjuttonårsåldern.

– Alla pengar vi fick, det var någon mark då och då, sa föreståndarinnan att hon skulle ta hand om. Vi skulle få dem tillbaka när vi flyttar. Pyttsan, ingenting. Hon for iväg med allting, säger Paavo.

Martti blev skickad till en familj för att gå i lära hos mannen som jobbade som målare. Men mannen var alkoholist och Martti stannade inte länge. Paavo kom till granngården. Där behövde de hjälp med vårsådden och frågade om han kunde köra häst.

– Jo, jo, sa jag. Jag hade aldrig kört häst, men jag behövde tjäna lite pengar för att köpa kläder.

Tunga säckar som skulle lyftas upp i såningsmaskinen var inget problem för Paavo som jobbat hårt på hemmet. Hästen travade på så han höll på att tappa de stora lånade stövlarna. Men bonden var han nöjd och grannarna ringde och hörde sig för vem arbetskarlen var. Det var revansch för barnhemspojken.

Efter att de klarat av sin militärtjänstgöring gick bröderna omkring och frågade efter arbete och någonstans att bo. Paavo försökte gå till socialen och fråga efter hjälp, pengar. De svarade: “Ni är ju två stycken.”

– Hur hjälper man varandra om man inte har någonting? frågar Martti.

I vuxen ålder har bröderna flyttat omkring mycket för att hitta jobb. Martti har varit i byggbranschen, Paavo jobbade många år med att dra telefonkablar. Det var ingen trygg tillvaro och det var svårt att hitta vänner de kunde lita på bland arbetskamraterna. De berättar om tungt arbete där de gång på gång fick bevisa sitt kunnande, om boende i baracker, ett stulet lönekuvert, om bra och dåliga arbetsgivare.

En glädje att hjälpa andra

”Vi kan inte berätta de hemskaste sakerna”, säger bröderna Vilpanen flera gånger.

– Han där uppe känner till vad som har försiggått, säger Martti. Hoppas han förlåter dem som gjorde illa. Vi har bett för att de ska ha det bra de också, fast de misshandlade oss mycket.

I dag är Martti och Paavo Vilpanen 77 år gamla. De har människor omkring sig som bryr sig om och litar på dem – och trots allt de varit med om hjälper de gärna andra.

– Jag förundrar mig över folk som inte förstår att bjuda på sig själva, säger Paavo.

En sak som sysselsätter dem varje vecka är matutdelningen i Andreaskyrkan i centrum av Helsingfors, där bröderna hjälper till med att hämta och sortera varor.

– Det är ett nöje tillika som det är en värme innanför bröstet, att vara här och se att sådana får hjälp som behöver den, säger Martti.

Emelie Wikblad



Kyrkomötet. Bara en under 30 valdes in i det nya kyrkomötet. NAVI-gruppen, som är de unga vuxnas påverkningsgrupp i kyrkan, skyller på valsystemet. 22.2.2016 kl. 13:21
Carina Nynäs längtar efter ett andligt språk som håller också då mörkret känns ogenomträngligt.

Hur gör man en andlig bildningsresa? Carina Nynäs har lärt sig att det gäller att hitta rätt sällskap under vandringen. 19.2.2016 kl. 13:04

Den asylsökandes berättelse om hot och våld frågasätts. KP följer upp saken. 17.2.2016 kl. 16:55

Kyrkbyggarsläkten Rijf har varit en del av hennes liv sedan 1999. Medan Paula Mäkelä forskat är det som om hon lärt känna kyrkbyggarna personligen. 17.2.2016 kl. 15:33
Det finns inget "om?" i frågan om att ta emot flyktingar. Enligt Håkan Sandvik lyder den enda frågan "hur?".

Håkan Sandvik har stor erfarenhet av integrationsfrågor. Kyrkan inte får glömma sin egen flyktingstatus, menar han. 12.2.2016 kl. 15:16

Bror Gammals för de åländska lekmännens talan i kyrkomötet. 10.2.2016 kl. 22:16

val2016. Åsa A Westerlund, Göran Stenlund och Patrik Hagman har valts in som lekmannaombud i kyrkomötet. 10.2.2016 kl. 16:54

stiftsfullmäktigeval. Tre fjärdedelar av stiftsfullmäktiges medlemmar är nya. Två tredjedelar av de invalda är kvinnor. Enligt de preliminära valresultaten i Borgå stift kommer prästerna att representeras av följande personer i stiftsfullmäktige under den kommande fyraårsperioden: Stig-Olof Fernström, prost, Helsingfors och Albert Häggblom, distriktspräst, Esse (ny) från listan För tro och kyrka, medan Mia Bäck, tf kaplan, Åbo, Catharina Englund, sjukhuspräst, Jakobstad (ny), Monica Heikel-Nyberg, kaplan, Helsingfors (ny), Siv Jern, kaplan, tf familjerådgivare, Vasa (ny) och Fred Wilén, tf kaplan, Helsingfors (ny) valts från listan Tillsammans för en medmänsklig och tjänande kyrka. Följande personer valdes till lekmannamedlemmar i stiftsfullmäktige: Gunnel M Helander, arkitekt, Hangö, Susanne Björkman, agrolog, Åbo (ny), Janette Lagerroos, kyrkvaktmästare, teologie studerande, Väståboland (ny), Nina Björkman-Nystén, pol.kand., Pernå,Anders Wikström, chef för medelanskaffning, Helsingfors (ny), Hedvig Långbacka, FM, radioredaktör, Helsingfors (ny) och Heidi Juslin-Sandin, programchef, TM, Esbo (ny) för listan För folkkyrkan. Från listan Tillsammans i kyrkan valdes Daniel Björkstrand,företagare, Malax, (ny), Anita Ismark, pensionerad kommundirektör, Korsnäs (ny), Anna-Karin Lärka, PeM, församlingssekreterare, Korsholm (ny), Gun-Maj Näse, teol.mag., pens. församlingslektor, Pedersöre, Kristian Sjöbacka, rektor, Närpes och Hans Snellman,överkommissarie, Karleby. Ålands lekmannaombud i stiftsfullmäktige valdes genom sämjoval och är Christian Beijar (ny). Betydligt flera kvinnor än män i stiftsfullmäktige Liksom i valet för fyra år sedan är många medlemmar nya i stiftsfullmäktige, hela tre fjärdedelar av stiftsfullmäktiges medlemmar är nya. Av medlemmarna i stiftsfullmäktige är två tredjedelar kvinnor, 13 medlemmar är kvinnor (fyra präster, nio lekmän) och 8 är män (tre präster, fem lekmän). De preliminära resultaten i valet blev klara på onsdagen. På måndag den 15 februari fastställer de olika stiftens valnämnder valresultatet. Stiftsfullmäktige valdes för tidsperioden 1.5.2016-30.4.2020. 9.2.2016 kl. 10:35

Kyrkomötet. Rolf Steffansson gör Bo-Göran Åstrand sällskap prästombud i kyrkomötet. Det sittande ombudet Max-Olav Lassila faller ur. 9.2.2016 kl. 10:34

val2016. De åländska rösterna gör att resultatet i kyrkomötesvalet för Borgå stifts del väntas bli klart först i kväll, onsdag. 9.2.2016 kl. 10:18
Hanna-Madeleine och Ludvig Andersson förberedde sig för sitt bröllop genom att gå en äktenskapskurs. Läs hela intervjun i Kyrkpressens Bröllopsbilaga!

bröllop. Hur gifter man sig på enklast möjliga sätt? Läs Kyrkpressens Bröllopsbilaga så får du svar! 9.2.2016 kl. 10:51

ekofasta. I dag på askonsdagen startar kampanjen Ekofasta som pågår fram till påsken. Kampanjen uppmuntrar oss att se över våra levnadsvanor och bli mera miljövänliga i den kristna fastetraditionens anda. 9.2.2016 kl. 00:00
Pili Groyne spelar Guds dotter Ea som rymmer och letar upp sex egna apostlar.

film. Lite feministiskt, ganska roligt, fullkomligt bisarrt. I Jaco van Dormaels film Det helt nya testamentet möter satir surrealism. 8.2.2016 kl. 16:23
Utsätt oss inte för prövning eller inled oss icke i frestelse? En del har svårt för ”Vår fader” av teologiska skäl.

Fader vår. Biskop Björn Vikström föreslår att församlingarna går in för den nya versionen av bönen Fader vår, för att fira att det gått 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser. 9.2.2016 kl. 00:00
I söndags startade insamlingen Gemensamt Ansvar.

scouterna. I söndags gick startskottet för evangelisk-lutherska kyrkans insamling Gemensamt Ansvar. I år är scouterna det inhemska insamlingsmålet. Syftet är att med hjälp av scouting förebygga utslagning av ungdomar. 8.2.2016 kl. 13:37

Hanna och hennes kollegor, en pingstpastor, en imam, en serbisk ortodox präst och en diakon, är de enda som får röra sig fritt på fängelset. Men det är många säkerhetsåtgärder att hålla i åtanke.

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40
Jan-Erik Andelin börjar jobba på Kyrkpressen i februari.

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34
Siv Jern och Barbro Eriksson har båda stor sakkunskap och lång arbetserfarenhet, nämner biskop Bo-Göran Åstrand i motiveringen.

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31
Just nu fylls Jessica Högnabba-Akins dagar av vagnspromenader, men om ett drygt år börjar hon på nya jobbet.

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59
Tina Westerlund klarar det mesta i vardagen själv. Men det tog tid att smälta att hon behöver rullstol.

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32