Jens berg och Hilkka Olkinuora delar erfarenheten att bryta upp från ett jobb med hög lön och prestige.

De visste precis när det var dags att bryta upp

beslut.

Hur mognar vi till ett uppbrott, ett språng från en arbetsplats? Hilkka Olkinuora och Jens Berg säger att beslutet förbereds i det dolda.

22.10.2018 kl. 10:29

Hilkka Olkinuora stod och borstade tänderna en vanlig morgon på väg till jobbet som chefredaktör på Kauppalehti.

– Jag såg mig i spegeln och tänkte: Aldrig mer! Den morgonen var en fråga om liv och död för mig. Ett sådant beslut förbereds i det dolda. Jag har aldrig ångrat mig, säger hon.

Hon beskriver det som att hon och hennes medarbetare var satta som ”råttor i ett laboratorium för att bita ihjäl varandra”.

– Jag ville kunna se mig i spegeln som gammal, tillägger Hilkka Olkinuora som numera är präst och författare.

Hon ser också en tydlig kvinnofälla i trängda arbetssituationer.

– Vi kvinnor biter ihop och försöker. Vi tänker: Det är mitt fel, jag ska vara snällare, jag ska jobba mer.

Jens Berg som varit chefredaktör för Hufvudstadsbladet och vd för KSF Media känner igen sig i att ett uppbrott snarast puttrar under ytan.

– Efter en väldigt tuff period på Husis var det bäddat för ett par lugnare år, så mitt beslut var egentligen helt ologiskt. Jag var ute med hunden en krispig novemberdag och tänkte: Nej, det här ska jag inte göra.

De betonar båda att de varit privilegierade som kunnat fatta beslut om att bryta upp.

– Vi har varit elitistiska i våra beslut. Den som skuffas ut har det väldigt svårt, säger Olkinuora.

– Jag har aldrig blivit knuffad, däremot har jag knuffat många själv. Jag tyckte inte om att säga upp folk. Det var lärorikt, men det är en lärdom jag skulle vilja vara utan, säger Jens Berg.

Hans lön som vd var hög. I dag förtjänar han en tredjedel av den som egenföretagare, och betonar att det verkligen inte går någon nöd på familjen ändå.

– I dag kan jag ha lagat lasagne när barnen kommer hem. Och jag hinner prata mer med vänner.

Han tror inte att något dramatiskt hade hänt om han stannat kvar på sitt gamla jobb.

– Jag hade kanske varit lite surare, lite tjockare och haft lite högre blodtryck.

Tankeövning

Hilkka Olkinuora säger att hon har ett knep som gett henne ledtrådar för att finna ut vad hon vill. Det gäller att föreställa sig en bild där man är lycklig, en övning hon också använt i ledarskapscoachning.

– I min bild såg jag hur jag lämnat barnen på Tyska skolan, den första snön föll och jag stod i Gamla kyrkans park, sedan åt jag morgongröt på Ekbergs för att sedan gå till mitt nya jobb några hus bort.

Hennes föreställning blev sann till 110 procent.

– Vi kan inte alltid förverkliga vår bild, men vi kan syna den noga. Vad innehåller den? Den säger något om vem du är.

Hilkka Olkinuora betonar att det kan räcka med mindre omställningar för att man ska känna sig nöjd.

– Vi behöver inte alla köpa en lantgård och börja föda upp lamm eller odla spelt.

Ytterligare ett samtal

  • Samtalet med Hilkka Olkinuora och Jens Berg var en av några samtalskvällar som ordnas av Johannes församling i S:t Jacobs kyrka på Drumsö.
  • Sofia Torvalds leder kvällarna. Torsdag 15.11 Åsa von Schoultz och Karl Gustav Storgårds: Att verka för det kollektiva i en individualistisk tid.
  • Kvällen inleds med kaffe kl. 18.30, programmet börjar kl. 19.
Ulrika Hansson



kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45