Här svingar Ingeborg och Per-Olof Korander sina verktyg vid Sjundeå kyrka.
Här svingar Ingeborg och Per-Olof Korander sina verktyg vid Sjundeå kyrka.

Kyrkans tjänare i åttonde generationen

arv. Syskonen Ingeborg och Per-Olof Korander gräver gravar, tröstar församlingsbor och fixar lite av varje vid kyrkorna i Degerby och Sjundeå, precis som deras förfäder gjort. 18.10.2018 kl. 09:21

– Det här är vår farfar, Alvar Korander.
Vi sitter i sakristian i Degerby kyrka och studerar ett gammalt fotografi på två Koranderska bröder, den längre Martin och den kortare Alvar. Bägge två jobbade som gravgrävare och klockringare i Sjundeå kyrka – först Alvar, sedan Martin.
Och efter Martin var det Per-Olofs och Ingeborgs pappa Osvald som tog över.
– Och vi följde ju med. Då hade vi någonting att göra, säger Per-Olof ”Pärre” Korander. (Också kallad ”chefen” eller helt enkelt ”Korander”.)
– Vi var alltid med pappa. Det hörde till. Jag for till honom genast efter skolan och mamma blev orolig, säger Ingeborg ”Ia” Korander.

Syskonen Koranders titel är i dag ”församlingsmästare”. Deras förfader Abraham Abrahamsson var kyrkvakt i Sjundeå åren 1716–1794. Och så gick yrket vidare från far till son i generation efter generation – och år 2011 äntligen också till en dotter, Ingeborg.
Ingeborg Korander hade redan två utbildningar – hon var trädgårdsmästare och massör – och hon trivdes med massörsyrket.
– Men sedan var det som om en högre makt skuffat mig i en ny riktning, och jag bara måste följa uppmaningen.
Hon sökte och fick jobbet som kyrkvaktmästare i Sjundeå församling. Hennes äldre bror Per-Olof har arbetat med samma uppgifter i Ingå församling sedan år 1987.

När de var barn och hjälpte pappa med arbetet lärde de sig att ringa i kyrkklockan och att sköta gravar.
– Och på fredagen och lördagen krattade vi gravgårdsgångarna. Det var mycket viktigt! säger Ingeborg.

Mycket av arbetet som församlingsmästare kan man lära sig, annat måste man helt enkelt ha i blodet. Goda sociala färdigheter, till exempel. Att vara smidig, men samtidigt bestämd.
– Vår farfar Alvar lär ha varit lite av en psykolog och jag är likadan, säger Per-Olof.
– När folk hade problem så kom de till honom. Prästerna var ju herrskap på den tiden, inte vågade man gå till dem. Och kanske var man orolig för att prästen skulle säga ”du är syndare, det är ditt eget fel!”.

Ingeborg håller med. Församlingsmästaren är församlingens pr-person och själavårdare.
– Men alla förstår inte att det är så, säger hon.
Och medkänslan ska vara äkta och komma från hjärtat, säger Per-Olof.
– Här i Degerby känner jag alla och alla känner mig. När någon dör brukar de anhöriga ringa mig och fråga: ”Vad ska vi göra?” Och sedan kan de säga: ”Nog är du väl här sen när det gäller? Inte är du väl ledig?” Det har hänt att jag kommit till kyrkan för att vara i tjänst vid en begravning även om jag haft semester.

Men alltid kan man inte vara förstående och mjuk. Ibland måste man vara benhård. Folk glömmer lätt bort att kyrkan är ett sakralt utrymme, en helig plats.
– För några år sedan var det ett bröllop i Sjundeå. Då kom blivande svärmor dit med två duvor i bur. Dem hade hon tänkt släppa fria under vigselakten som en symbolisk gest. Det tog en kvart att få henne övertygad om att det inte var möjligt, säger Ingeborg.
– Nej huhhuh! säger Per-Olof. Inne i kyrkan! Och hur skulle man få ut dem sedan?

Själv minns han särskilt en vigsel för många år sedan.
– Paret stod vid altaret och prästen frågade brudgummen ”vill du ta henne till din äkta hustru och älska henne i nöd och lust?” – och han sa ingenting. Stod där bara och flinade. Folket vred på sig i bänkarna och bruden blev allt rödare i ansiktet, men han var tyst. Sedan ställde prästen frågan på nytt, och då svarade han tillslut ”jojo”.
Efteråt kröp det fram att brudgummen slagit vad med sina kompisar om att han skulle klara av att vara tyst när frågan kom.
– Då sa jag till honom: ”Det där var nog en dålig början på ett äktenskap.” Numera brukar jag säga till brudgummarna: ingen alkohol och inga konstigheter. Allt ska gå rätt till.

Ingeborg och Per-Olof Koranders arbete ser ganska olika ut även om titeln är densamma. Ingeborg jobbar i en samfällighet och har många kolleger. Per-Olof är ganska ensam på sin post i Degerby kyrka.
Ingeborg ringer i klockorna i Sjundeå genom att trycka på en knapp – Per-Olof klättrar upp i klockstapeln och drar i ett band. Ingeborg gräver gravar med bobcat, Per-Olof med spade.
– Jag får ju bra kondis! Det är som att vara på gymmet! Så här gör jag, och så här, säger han och visar med vida rörelser hur han svänger sin spade.
– Och när allt är gjort har både kroppen och själen fått sitt.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds
Jukka Granström



"Jag tycker inte det är min roll att göra dokumentärfilm någonstans i ett afrikanskt land. Jag tycker snarare att för en vit, nordisk journalist är det viktigt att göra nyhetsbiten och det rent journalistiska. Att rapportera hem på rätt sätt, snarare än att komma dit och berätta någon annans historia", säger Hanna Nordenswan.

afrika. Första gången hon landade i ett afrikanskt land upptäckte hon två saker: hur lite hennes bild av kontinenten hade att bygga på, och ett intresse för dokumentärer. Sedan dess har Hanna Nordenswan hört gripande berättelser på många platser i världen. Men de intervjuer som betyder mest har hon gjort i sin egen familj. 21.8.2020 kl. 16:38

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21
Hilja Risku och Isabel Hanna
har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21
Kristina Örn tycker att mycket inom diakonin påminner om läraryrket.

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19
Jutta Urpilainen var den första kvinnan att leda SDP. Nu är hon Finlands första kvinnliga kommissionär.

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00
Vad blir viktigt i ett liv som lika gärna kunde ha tagit slut? Christa Mickelssons självbiografiska bok "Ett blodkärl som brast" beskriver livet efter en massiv hjärnblödning.

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48
Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53
Höstdagarna brukar varje allhelgonahelg samla ungdomar från hela Svenskfinland.

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07
En annorlunda bild av kyrkomötet: ansikten bakom blå munskydd, talare med färggranna platshandskar och tekniska pauser för att desinficera mikrofoner.

Kyrkomötet. En ny mandatperiod inleddes med iver att hitta nya lösningar för kyrkans strukturer och förvaltning. Men i de frågor som bränner är det svårt att släppa taget om positionerna. 14.8.2020 kl. 16:49

kronoby församling. Kronoby församlings ekonomi har försämrats under de senaste tio åren, skriver ÖT. 14.8.2020 kl. 16:32

val. Kyrkomötet har valt Åsa A. Westerlund och Monica Heikel-Nyberg till medlemmar i Kyrkostyrelsens plenum för mandatperioden 2020–2024. 14.8.2020 kl. 11:38
Helene Liljeström gick i slutet av år 2019 i pension från jobbet som kyrkoherde i Sibbo svenska församling.

matteus församling. Om allt går enligt planerna slår domkapitlet vid sitt nästa möte fast att Helene Liljeström sköter kyrkoherdevikariatet i Matteus församling. – Ett bönesvar, säger församlingsrådets viceordförande Annica Söderström. 11.8.2020 kl. 16:02
Niklas Wallis är för tillfället tf. kaplan i Kronoby.

domkapitlet. Niklas Wallis, tf. kaplan i Kronoby, är enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Kronoby. Byråsekreterartjänsten vid domkapitlet fick nio sökande. Bland annat detta meddelar domkapitlet idag. 10.8.2020 kl. 16:15

Coronapandemin. Coronarestriktionerna i Finland har lättats upp, samtidigt som samhället håller andan för en möjlig andra våg. Vi frågade några församlingar hur virusepidemin beaktas i deras dagliga verksamhet, nu när höstterminen småningom startar. 10.8.2020 kl. 12:23

biskopar. Den finländska teologen Jaakko Rusama har valts till biskop för den lutherska kyrkan i Storbritannien. 26.4.2023 kl. 15:02
Jomala församling är en av de församlingar som fick understöd.

UNDERSTÖD. Kyrkostyrelsens plenum har beviljat församlingarna understöd för sammanlagt 7,38 miljoner euro ur den statliga finansieringen för skötseln av församlingarnas kulturarv. 25.4.2023 kl. 11:01
Förlåtelse är något du överräcker för en gåva som inte kräver något i gengäld.

FÖRLÅTELSE. Vad händer när någon behandlar dig fel? Du känner dig arg, sårad, ledsen och övergiven. Du vill ha rättvisa, och du vill att någon betalar. Men om rättvisan inte kommer – vad gör du då? Du förlåter. Sjuttio gånger sju gånger gör du det – och då sjunker inte bara ditt blodtryck utan du bygger också din karaktär. 20.4.2023 kl. 10:18
– Jag satt nästan mer utanför dörren än inne i klassrummet. Nu sitter min lärare i församlingsrådet med mig.

Personligt. Staffan ”pastorn” Björklund, stuvare och skogshuggare, har aldrig brytt sig om människors titlar. – Jag brukar alltid säga att alla som kliver över tröskeln till Herrens hus är likvärdiga. 20.4.2023 kl. 18:00
Tanja von Knorring i Tammerfors församling väntade i 40 år med att komma ut som kvinna.

TRANSKÖNADE. Som studerande klädde sig Tanja von Knorring första gången som kvinna 1984. I slutna sällskap och på klubbar i den tidens Helsingfors var hon kvinna om natten – och man och chef vid Luftfartsverket om dagen. Nu som 60-plus är hon kvinna helt och hållet. Bönen och tron har stött henne på vägen dit. 19.4.2023 kl. 21:41