Tuva Korsström är glad över att hennes mammas författarskap idag upplever en ny renässans.

När mamma föll ner i avgrunden

Biografi. När Tuva Korsström var barn blev hennes mamma kristen mystiker och hemmet ett fängelse. På ena sidan fanns Gud, på den andra vansinnet. 4.10.2018 kl. 15:28

När Tuva Korsström fyllde fyra år fick hon en saga av sin pappa, bildkonstnären Torsten Korsström. Han illustrerade den och band in den och skickade den till henne, för hennes föräldrar bodde inte längre tillsammans. Hon läste sagan om älvan Silverdis tills sidorna nästan lossnade.

Först långt senare insåg hon att jordanden, den fula och ödmjuka gnomen med borstigt hår, var hennes pappa. I sagan försöker han knyta an till Silverdis, men allt han ger älvan i present blir till stoft.

Tuva Korsströms mamma, författaren Mirjam Tuominen, såg sig inte som älva utan som häxa, en outsider.
– Hon skrev att häxan hade en dragning till bålet, att häxan strävade efter att göra sig olycklig. Om något var lite i ordning kunde du vara säker på att min mamma fick det i oordning. I sagan om älvan och jordanden är det jordanden som pysslar och pysslar – men allt går sönder och sedan springer älvan bort. Och det var så.

När Tuva Korsström började planera Älvan och jordanden, en biografi om sina föräldrar, kom upplägget till henne en sen kväll, med kapitelinnehåll och allt. Tanken hade mognat längre.
Hon skrev i ett sträck, så hetsigt att hon fick fysiska symtom och var ur stånd att knacka ner något alls med sina fingrar.
– Det jag inte var förberedd på när jag började skriva var att jag själv kom med. Jag blev den här Tuva i tredje person, flickan som växte upp. Och jag hade inte alls tänkt att hon skulle ta så mycket plats.

Hon pusslade ihop minnesbilder tillsammans med sin fem år äldre syster Kyra Korsström. Det blev en berättelse om en barndom med en oberäknelig, intellektuell och kreativ mamma som långsamt faller ner i en avgrund av ångest och paranoia. Och samtidigt en frånvarande, högt älskad pappa som aldrig ger upp försöken att nå sina döttrar.

När jag läser blir jag nästan förälskad i din pappa. Framför allt imponeras jag av att han aldrig ger upp med sitt faderskap, trots att han periodvis inte får träffa sina barn.
– Vi hade så roligt tillsammans med honom! Mina väninnor och pojkvänner visste att när pappa var i stan hade de inte en chans. Han var en garant inte bara för det vanliga och normala, utan också för det goda livet. Och han blev ju så sällan arg. Skrek gjorde han bara när vi rodde ut nät och Kyra rodde fel. Men alla skriker ju i den situationen.

När Mirjam Tuominen och Torsten Korsström träffades i tonåren kände de en stark dragning till varandra. Men Mirjam tvekade inför att binda sig. Redan som ung led hon av svår ångest, det hon kallar ”sjukdomen”. På studentfotot är hon anorektisk. Den (felaktiga) diagnosen var ”störningar i hypofysens verksamhet”. Hon hade självmordstankar redan som 15-åring – de upphörde först när hon hittade Gud och katolicismen.

Äktenskapet var ett krigsäktenskap, och de lyckliga perioderna blev korta.
– Deras sexualliv blev svårt redan efter att Kyra föddes, för mamma var så rädd för att blir gravid. Det var hela tiden en kamp mellan det vanliga livet och att hon skulle skriva. Hon hade vetat det från första början: Hon är inte gjord för samliv på grund av sjukdomen och på grund av skapandet. Det är ett grundläggande problem för kvinnliga konstnärer. Hon trodde ju att det skulle bli frihet efter skilsmässan, men så blev det inte.

Somrarna fick döttrarna tillbringa med pappa i Korpo, vintrarna var mammas. När stressen och fattigdomen ökade blev Mirjam Tuominens vredesutbrott fler och svårare. De fick inte ta emot kläder av släktingar, mamma sydde kläderna själv, och döttrarna skämdes. Tidvis var Mirjam fysiskt aggressiv mot Kyra.

På 50-talet börjar Mirjam Tuominens dragning till katolicismen synas i hennes verk. Hon skriver om den osynliges stora kraft.
– Men följande steg är att hon lever i Gud, hon har blivit ett vittne. Gud är närvarande är en fantastisk bok. Hon är en kristen mystiker. Hon har samma intensitet som heliga Birgitta och Katarina av Siena. Men i den här mystiken balanserar hon på en gräns. På ena sidan finns Gud, på den andra vansinnet.

Tuva Korsström och hennes syster Kyra levde ett dubbelliv. Det var vattentäta skott mellan det vanliga livet med vänner, släktingar och pappa och det trånga livet med en allt mer paranoid och ensam mamma.
– Mystikerna kan vara besvärliga människor, de är skrikhalsar, precis som mamma var. Hon fick uppenbarelser. Och mystikerna har ju alltid rätt. Vredesutbrotten, skrikskoven – de försiggick inte i någon upphöjd klostermiljö utan i en liten tvårummare i Kottby.

Tuva Korsström önskar att hennes mamma hade fått behålla Gud sådan han framstår i den första diktsamlingen Under jorden sjönk, som utkom år 1954.
– Där finns en ordknapphet och en stillhet och ett ljus. Men då är hon redan på väg att falla ner i vansinne. Strax efter det blev hon intagen på Lappviken.

Att Mirjam Tuominen på något vis höll ihop hade att göra med det regelbundna liv hon tvingades till på grund av barnen. Kyra mådde tidvis så dåligt av sin mammas aggressivitet att hon bodde med pappa.
– Om de skulle ha tagit bort också mig från henne – vilket de borde ha gjort – då skulle hon ha brakat ihop.

Den lilla ensamförsörjarfamiljen fick några fina år tillsammans innan mörkret tätnade.
– Men sedan blev våningen ett fängelse. Hon var ju så fattig. Hon mådde mycket bättre de få gånger vi kunde resa, och då försvann också en del av de nervösa symtomen.
Under de senare åren kanaliserade Mirjam Tuominen mycket av sin sexualångest och sina fantasier i det religiösa.

– Det kom smygande, och med det kom ett hat mot Totti, min pappa.
När Tuva Korsström som 21-åring skulle flytta hemifrån och gifta sig konverterade hon till katolicismen (idag har hon lämnat kyrkan). Hon var visserligen agnostiker, men hon ville på det här sättet göra uppbrottet lättare för sin mamma.
– Vid det här laget trodde ju mamma inte att det var pappa som avlat mig. Hon blev ursinnig på prästerna från Henrikskyrkan som i samband med min konvertering vägrade skriva under ett papper om att jag blivit avlad av helig Ande.

Tuva Korsström var ett glatt barn och blev en balanserad vuxen. Hon hade vänner och en social förmåga som hon ärvt av sin pappa. Torsten Korsström verkade under hela sin karriär som bildkonstlärare i Nykarleby, och hans elever älskade honom.
– Jag är sådan att kommer jag till ett nytt ställe så ordnar jag in mig och börjar trivas. Pappa var likadan.

Torsten Korsström var begåvad, men levde alltid i skuggan av sin fru. I mitten av 50-talet började Mirjam Tuominen måla med de pastellkritor flickorna fått av sin pappa. Hennes verk har senare fått erkänsla av konstvetare och ställdes ut på Amos Andersons konstmuseum på 90-talet.
– Mamma var som en bulldozer. Hon körde över alla utan att egentligen vilja göra det. Pappa hade ganska dåligt självförtroende men en generös natur. Kyra mindes att pappa varit hemma hos oss i Kottby och sett mammas nonfigurativa målningar. Och då sa han: Tammefan, är hon inte en stor målare också.

Sofia Torvalds



andreaskyrkan. Ifol scoutade fotbollsklubben HJK Nils Svensson på en match i Ettan i Sverige. Ett år senare är han med i ungdomsledarteamet i Andreaskyrkan i Helsingfors. 12.10.2023 kl. 12:00

SOMMARREPRISEN 2024. De allra flesta kvinnor måste någon gång ta ett beslut, annars tar livet det åt en. Ellen Strömberg skrev en roman på det temat och hamnade samtidigt in i en utmattning. 22.7.2024 kl. 10:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34

film. Filmen Jesus Revolution, som skildrar Jesusfolket inom hippierörelsen på sextio-och sjuttiotalen i Kalifornen, har fyllt biografsalongerna i Sverige och USA. Nu går den i Finland där Caj Höglund plötsligt fann sig engagerad i distributionen av filmen. 9.10.2023 kl. 12:05

KVINNA OCH PRÄST. På andra försöket lyckades församlingsrådet i Karleby svenska församling enas om ett utlåtande till domkapitlet i Borgå stift gällande Annica Smeds förordnande som församlingspastor till församlingen. Nu föreslår man att förordnandet blir tidsbestämt till två år och beslutet kom efter omröstning där rösterna föll 9-3. 6.10.2023 kl. 10:25

jakobstad. Annika Holm hade glömt hur man gör då man stillar sig. I dag är hennes vardag lika stressig som förr, men hon har hittat små stunder av andakt. 22.9.2023 kl. 10:35

REGERINGSPROGRAMMET. Ärkebiskop Tapio Luoma kommenterar i ett ställningstagande den senaste tidens diskussion om de förslag till lagändringar som regeringen gjort. – Kyrkan inte får tiga om fattigdomen i samhället, säger han. 4.10.2023 kl. 15:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström söker kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Det blir församlingsmedlemmarna som får välja herde. 2.10.2023 kl. 13:25

TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18

FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00

KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet