Zacharias Topelius avporträtterades av F. Kaschenreuter år 1845, då han var 27 år.
Zacharias Topelius avporträtterades av F. Kaschenreuter år 1845, då han var 27 år.

Snöbollar, örfilar, Vergilius – och kärlek

dagbok. I dagböckerna möter vi en ung, social, spontan yngling, en man som senare blev den farbror vi kallar Topelius. 17.9.2018 kl. 11:17

”Första october war jag på min första resa till Helsingfors – låg öfver natten på Tojala gästgifvargård uti Akkas socken och Tavastehus län.” Så börjar fjortonåriga Zacharias Topelius dagboksanteckningar år 1832.

I dem får vi läsa om människor i hans omgivning (”sakramentskade nöt till piga”), vad han studerar (”sedan läste jag åter dugtigt Virgilius”) och ställen han besökt (”kommo kl. 1/2 6 öfver till en holme, eller rättare en ö, som kallas Drumsjö”). Under åtta år gör han nästan dagliga anteckningar om sitt liv i studiestaden Helsingfors och hemma i Nykarleby.
– Det är mängden material som är unikt, det att han skriver sammanhängande anteckningar under en så lång period. Dagböckerna är inget hastverk, utan skrivna med omsorg och möda, säger Pia Asp vid Svenska litteratursällskapet, redaktör för den färska historiskt-kritiska utgåvan av Zacharias Topelius dagböcker.

Asp är historiker och har särskilt intresserat sig för handskrifter. För tio år sedan började arbetet med Topelius dagböcker genom att hon och en kollega läste originalmanuskripten i Nationalbibliotekets specialläsesal. De gick igenom texten rad för rad, tecken för tecken.
– När man skriver under en så lång tid utvecklas man både som skribent och människa. De första anteckningarna är korta och uppräknande, men ganska snabbt börjar Topelius använda ett mer berättande språk.

Det är en socialt orädd ung man som träder fram i anteckningarna. Han verkar vila i en sorts självklar trygghet om att han har nätverk som bär honom, att pengarna räcker till, att han är välkommen och omtyckt. En av de få saker som kan rubba hans jämvikt är om det inte kommer post – varför skriver inte familjen och vännerna i Nykarleby, har något hänt?
– Jag upplever honom som väldigt nyfiken och social, inte inåtvänd, ingen ensamvarg. Han är öppen och alert, en iakttagare. Han har uppenbarligen också ett stort behov av att formulera sina iakttagelser i ord, säger Pia Asp.

Hon påpekar att Topelius dagböcker är ett fönster till 1800-talets Finland. Det är lite av nöjesreportage över Topelius anteckningar – han hade en förmåga att skapa nätverk eller ta del av dem som bjöds. Via mosterns man, friherre Carl Rosenkampff, får han en ingång till huvudstadens högre kretsar.
– I Nykarleby tillhörde Topelius överklassen, men också som student i Helsingfors är han tämligen välbärgad. Han vältrade sig inte i pengar men kunde föra ett anständigt liv och njuta av det som fanns till buds. Han kunde köpa böcker och gå på kafé och resa hem när han ville. Det kunde inte alla studenter.

Enligt dagens mått är Topelius en mycket from ung man. Han dricker visserligen lite för mycket punsch ibland – särskilt i de första dagböckerna – och spelar kort, och alltid går han inte i kyrkan. Men när han drabbas av förkrosselse över sitt leverne verkar ångern äkta, och ibland kan läsaren skymta en förnöjsamhet över att han, till skillnad från en del andra studenter, faktiskt ägnar Gud och Jesus innerliga tankar då och då.

Pia Asp menar att Topelius hade ett rätt bekvämt förhållande till andlighet när han var ung.
– Han var som andra studenter. Det här är ju inte Topelius, det här är den gossen som senare blir Topelius. Han röker, dricker och roar sig. Jag upplever inte att han gör ett stort nummer av sin tro. Den är en naturlig del av tillvaron, en del av hans arv och uppfostran och den tid han lever i.

I en anteckning gör han ett kyrkobesök och hänförs av en kvinna som är djupt berörd av nattvardsgången (”en huld quinlig ängel”). Han suckar över att sådana kvinnor är så sällsynta i stora städer. Verkar han tycka att de goda, fromma kvinnorna enbart finns i Österbotten?
– Det hör lite till dagbokens jargong att idealisera hemtrakten. Nykarleby står ofta för det lilla och det vackra, det sköna och det äkta. Helsingfors representerar motsatsen, mer som ett måste på grund av studierna. I dagboken jämför han de två städerna med orden: Den lilla världens stora glädje och den stora världens lilla glädje.

De känslomässigt intressantaste scenerna äger rum i Nykarleby. Där gror förälskelsen i först Mathilda Lithén och sedan Emilie Lindqvist. Också döden är alltid närvarande i dagboken, det här är ju en tid då få sjukdomar kunde behandlas ordentligt. En stor sorg skildras i de sista anteckningarna från år 1842, då Zacharias Topelius bästa Nykarlebyvän Henrik Backman plötsligt dör i ”nervfeber” – en form av tyfus.

Men i myllret av anteckningar kring sociala evenemang, skildringar av dåligt leverne på Estnäsbacken, hemliga kyssar och äkta sorg, finns också sådant som Pia Asp saknar.
– Jag kan tycka att rapporteringen från Nykarleby känns ensidig, med de otaliga kulturreportagen. Jag saknar information och anteckningar om vardagen på Kuddnäs, som var en stor gård som modern skötte och som rimligtvis måste ha krävt en hel del arbete. Han kan skriva att han hade ”quarn att gå” eller att de gick till landbonden för att säga upp kontraktet. Det livet har ju funnits där, men det får man inte läsa så mycket om i dagböckerna. Han väljer uttryckligen att skriva nöjesreportage. Det var förstås modern som drev gården, men samtidigt vill jag gärna tro att också Zacharias drog sitt strå till stacken.

Den digitala utgåvan är fritt tillgänglig på adressen topelius.sls.fi.

Sofia Torvalds



Nämnden för Kyrkans central för svenskt arbete KCSA har den 11 april enhälligt beslutat föreslå stiftsdekan Sixten Ekstrand för tjänsten som direktor för KCSA. 18.4.2013 kl. 12:37
Calev myers tycker det är konstigt att israelerna ser ner på palestinierna och vice versa. Är inte alla människor lika värda?

Europa och USA pumpar in stora pengar för återuppbyggnad av de palestinska områdena. Enligt den israeliska människorättsjuristen Calev Myers går det mesta till att finansiera den palestinska regeringen. 18.4.2013 kl. 09:29
Sedan han gick i pension i november har Rainer Böling i Närpes fått mera tid får sitt specialintresse, lokalhistoria. Han intresserar sig för Närpesbornas insats för judarna under kriget.

En sommardag 1942 kommer hundra judiska flyktingar med tåget till Närpes. De övernattar på riksdagsman Karl Johan Wenmans gård och fortsätter sin färd nästa dag. 18.4.2013 kl. 13:04
Ulla dönsberg har som pensionär tillbringat mycket tid i olika kök. Kanske en motvikt mot de fyrtio åren av  klientsamtal i arbetslivet, funderar hon.

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte. 14.4.2013 kl. 12:00
Att ge och få förlåtelse är en fin sak som kan användas fel. Då ber man om ursäkt och blir förlåten utan att den religiösa organisationen förändras. Allt fortsätter som förut, utan bättring eller förändring. Då har man skyddat förövarna, inte offren, säger Janne Villa som är aktuell med boken Hengellinen väkivalta.

Andligt våld kan handla om allt från regler för hur man ska bete sig för att ha ”rätt tro” till grova fysiska och psykiska övergrepp.  Janne Villas färska bok är en slags religiös konsumentupplysning. 13.4.2013 kl. 12:00
Begravningsplatserna hör till det för vilket staten betalar ersättning åt församlingarna för deras samhällsfunktion. FOTO: KP-ARKIV

Församlingarnas andel av samfundsskatten kommer att vara 2,35 procent.  Viktigare än höjningen är löftet från regeringen att det bortfall som skattelättnaderna för företagen innebär ska kompenseras helt. 12.4.2013 kl. 15:00
Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta säger att ett eget ledningsorgan för de åländska församlingarna är en hjälp också för domkapitlet i Borgå. FOTO: ERKKI SANTAMALA

Kyrkoherde Jon Lindeman i Finström-Geta församling leder inget åländskt kyrkouppror, tvärtom. – En åländsk ledningsgrupp kan hjälpa domkapitlet i Borgå att bättre förstå Åland. 12.4.2013 kl. 12:24
Matteus församling är pionjär inom församlingsliv i sociala medier. FOTO: Malin Aho

Matteus församling har som en av de första församlingarna i Norden skapat en mobilapp för konfirmander. Appen är bara en liten del av ett långsiktigt förnyande av skriftskolan. 11.4.2013 kl. 10:18
May Wikström blir vd för Fontana Media, men fortsätter som chefredaktör för Kyrkpressen.

Kyrkpressens chefredaktör May Wikström blir vd för Fontana Media. Hon kommer dessutom att fortsättningsvis sköta uppdraget som chefredaktör för Kyrkpressen. 8.4.2013 kl. 11:12
Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten. 31.3.2013 kl. 12:00
Församlingspastor Emma Audas är övertygad om att prästhemmen också i fortsättningen har en roll att spela. Foto: Linnea Ekstrand

Prästhemmens och prästmakens/makans roll har förändrats mycket sedan prästfruarnas förbund bildades. I dag har förbundet bytt namn och många ”prästfruar” är män och prästerna ibland ensamstående. 28.3.2013 kl. 15:00
Medlemmar ur rollspelsföreningen Eloria deltog i en konsert i jakobstad i mars 2010. FOTO: Johan Sandberg

Styrelsen för Pörkenäs har nekat rollspelsföreningen Eloria att hålla ett lajv på lägergården under påsken. 28.3.2013 kl. 12:00
Att låta två parter gräla med varann i medierna blir ofta undehållande, men då har journalisten inte gjort sitt jobb: att föra oss närmare sanningen, säger Lars Lundsten. FOTO: Sofia Torvalds

När journalister rapporterar om kyrkliga frågor leder bristande kunskaper lätt till dålig journalistik. 27.3.2013 kl. 12:45
Maria från Magdala möter Jesus (Tizian)

I trädgården. 31.3.2013 kl. 10:00
Nedtagandet av korset (Mästaren till St Bartolomeus altartavla)

Vid graven i trädgården. 29.3.2013 kl. 18:00

covid-19. Redan före de striktare restriktionerna beslöt man att inga julböner ordnas på vanligt sätt inomhus i Borgå i år, säger Mats Lindgård, kyrkoherde i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 23.11.2020 kl. 09:24

covid-19. – Vi tänkte att det är tryggare att vara utomhus, även om det förstås är en liten risktagning när man inte vet något om vädret, säger Helene Liljeström som är tf kyrkoherde i Matteus församling. 23.11.2020 kl. 08:47

covid-19. – Det här kan vi leva med, säger Esbo svenska församlings kyrkoherde Kira Ertman om de nya samlingsrestriktionerna som träder i kraft på måndag – högst tjugo personer får samlas inomhus i huvudstadsregionen. 20.11.2020 kl. 16:28
Retorikexperten Elaine Eksvärd har pratat öppet om övergreppen och den skada de gjort.

Övergrepp. Elaine Eksvärd utsattes för sexuella övergrepp i barndomen. Långt senare kom ilskan, och den kunde drabba vem som helst. I dag brinner hon för att andra barn ska slippa gå igenom det hon upplevt. 19.11.2020 kl. 15:21
Bisop Bo-Göran Åstrand och församlingsrådets viceordförande Magnus Sundman säger att samtalet i måndags behövdes och var konstruktivt.

samtal. I måndags besökte biskop Bo-Göran Åstrand och domkapitlets lagfarne assessor Lars-Eric Henricson Väståbolands svenska församling med anledning av de konflikter som blossat upp där. Kyrkoherde Harry S. Backström var förhindrad att delta. 18.11.2020 kl. 18:45