Bönen kunde inte förändra honom

sexualitet.

Predikanten levde ett dubbelliv. I över 20 år försökte han förtränga sina känslor och bad till Gud om helande. Idag vill Anthony Venn-Brown berätta öppet om vad självhatet gjorde med honom. Hans berättelse har även hjälpt andra.

13.9.2018 kl. 14:48

Den värsta dagen i Anthony Venn-Browns liv var när han ställde sig inför 800 människor i sin hemförsamling och erkände att han begått äktenskapsbrott. Fallet var högt. Han var en framgångsrik förkunnare av Guds ord, vars kalender var uppbokad månader i förväg. Han predikade på stora ungdomsmöten och i Australiens största församlingar.

Inför församlingen behövde han inte avslöja det som hade gjort synden ännu värre i deras ögon. Anthony Venn-Brown föddes år 1951 i Sydney. Han växte upp under en tid när homosexualitet räknade som en psykisk sjukdom och homosexuella handlingar kunde innebära fängelse. Som tonåring började han inse att han var attraherad av män.

– Att leva med den ständiga kampen gjorde mig mer och mer deprimerad. Jag försökte ta mitt liv.

Han fick gå till en psykiatriker, som trodde att det han gick igenom bara var en fas.

– Det fanns en tanke om att ifall du kommer åt det medan personen ännu är ung så skulle det vara lättare att förändras och bli heterosexuell.

Terapi, bibelskola och äktenskap

Men Venn-Brown lyckades inte förändra sin läggning. Som 18-åring vände hansig till tron i hopp om att Gud skulle kunna hela honom. Han började bibelcollege på Nya Zeeland och drömde om att bli predikant. För att få bukt med sina homosexuella känslor gick han igenom flera exorcismer. Han deltog i ett program som erbjöd rehabilitering för människor som ville förändra sin läggning – något som skulle bli känt under namn som ”konversionsterapi” eller ”ex-gay-terapi”.

Efter flera år av kamp och snedsteg trodde Venn-Brown att han hade sitt problem under kontroll. Han träffade en flicka i landsortskyrkan där han bodde och bestämde sig för att gifta sig med henne.

– Det kändes som att det var rätt sak att göra: gifta sig och få barn.

Anthony och Helen Venn-Brown fick två döttrar. Hans dröm om att arbeta som evangelist på heltid gick i uppfyllelse. Han levde det livet i 16 år.

Men när han var 40 år gammal blev han förälskad – i en man.

"Det skulle inte hända. I 22 år hade jag gjort allt. Jag hade bett varje dag, jag hade fastat, gått igenom exorcismer och ett rehabiliteringsprogram, jag hade varit gift i 16 år. Och se vad som hänt. Jag kunde inte predika längre."

Ideologin lever kvar

Det rehabiliteringsprogram där Anthony Venn-Brown deltog i början av 1970-talet var ett av de första i sitt slag. År 1976 grundades organisationen Exodus International med syfte att hjälpa homosexuella att ändra sin läggning. Ur rörelsen uppstod församlingar i USA, Australien, Nya Zeeland och Storbritannien.

– I nästan 40 år predikades det budskapet och tusentals människor gick med i rehabiliteringsprogrammen med hopp om att förändras. De gjorde det frivilligt, de blev inte tvingade. De var del av kyrkor och kulturer som sa: Du kan inte vara så här, du måste förändras. De ville vara normala, precis som jag ville.

Venn-Browns erfarenheter är från karismatiska, evangelikala kyrkor. Han tror att den här synen på människans sexualitet är vanligast i sammanhang med en fundamentalistisk bibelsyn. Sammanhang där betoningen på helanden, mirakel och demoniska krafter dessutom är stark.

– Den tron passar in i narrativet att homosexualitet är något ont och människor kan bli befriade eller helade.

Konversionsterapi och reparativ terapi är vanliga termer för det Venn-Brown talar om. De associeras lätt till 50- och 60-talen, då homosexualitet klassades som en psykisk störning och det förekom medicinska interventioner, lobotomier och elchocker. Han betonar att det här inte är vad orden syftar på idag, även om sådant ännu kan förekomma i extrema fall.

Själv använder Venn-Brown termen religiös konversionsterapi, men medger att även den har sina problem. I en religiös kontext finns det sällan en professionell terapeut. Det handlar om en ideologi, en tro på att en människa är homosexuell på grund av att något gått fel i hennes utveckling. Det är inte en del av Guds plan och genom bön och andlig vägledning kan hon förändra sin sexuella läggning, gifta sig, få barn och leva ett ”normalt” liv.

Det fungerade inte för Venn-Brown. Alan Chambers, som ledde Exodus i många år, har senare sagt att 99,9 procent av människor som han träffat inte förändrat sin sexuella läggning. År 2013 lades organisationen ner.

– Men det betyder inte att det är över, på något sätt. Ideologin finns kvar, tron finns kvar.

Anthony Venn-Brown tror att det för de flesta i dagens samhälle är ofattbart att någon människa faktiskt skulle tro att det är möjligt att förändra sin sexuella läggning. När sådana åsikter får publicitet väcker det motreaktioner i samhället. Men att hålla fast vid ideologin handlar för en del om självbevarelsedrift och säkerhet i sin tro, tror Venn-Brown.

Gud hade andra planer

– Jag var helt såld på Gud från 18 års ålder till 40. Efter det vände jag kyrkan ryggen – jag vände allting ryggen, mina vänner, min familj. Det fanns ingen i min värld som sa att du kan vara gay och kristen. Jag trodde att jag var på väg över till den mörka sidan.

Anthony Venn-Brown trodde att han skulle hamna i helvetet. Han bestämde sig för att leva de kommande nio åren som öppet homosexuell och sedan ta sitt liv.

– Jag ville inte vara en ensam, gammal, homosexuell man. Det var så jag trodde att min framtid såg ut, för så hade man sagt åt mig. Men tydligen hade Gud andra planer.

Han upplevde en tydlig uppmaning att skriva och berätta ärligt om sitt liv. Resultatet blev boken A life of unlearning.

– Jag skrev boken eftersom jag blev tillsagd att göra det. Den skulle hjälpa mig och den skulle hjälpa många andra.

Han fick tusentals svar av människor som kände igen sig i hans erfarenheter.

"Från dag ett var det en lavin av e-post. Där fanns berättelser som fick mig att sitta vid datorn och gråta."

Terapierna mot homosexualitet har ofta fått förskräckliga konsekvenser.

– Låt mig börja med det värsta: självmord.

Han läser upp ett meddelande han fick från en ung man i USA: ”Jag har alltid blivit lärd att Gud hatar mig. Jag fick många vänner i konversionsterapin. Av 40 lever bara sex. En dog av naturliga orsaker, de andra begick självmord.”

– Människor vet inte om det här. Ingen kyrka skulle ge publicitet åt det.

På listan följer psykisk ohälsa, depression och posttraumatiskt stressyndrom, självdestruktivt beteende och självhat.

– Om någon gått igenom konversionsterapi i en religiös kontext och kommit ut ur det utan någon form av PTSD skulle det vara ett mirakel. De flesta av oss har levt åratal med självhat, bortträngning och förnekelse.

Efter att boken kom ut startade Venn-Brown en stödorganisation för människor med berättelser som hans.

– Sedan insåg jag att vi kan hålla på med det här i en evighet. Vi kör ambulanser nedanför klippan, men vi måste bygga stängsel uppe på den.

Den organisation han leder idag, Ambassadors & Bridge Builders International (ABBI), vill göra just det. Ideologin bakom religiös konversionsterapi bekämpas med information och dialog.

– Den verkliga fienden är inte individer, kyrkor eller samfund – det är ovetskap. Jag uppskattar dialog med människor. Jag är inte någon arg militant aktivist, jag tycker om att sitta ner med en kaffe, dela en måltid, föra en konversation.

”Ett mirakel att jag lever”

– Ibland säger människor: Åtminstone har du två vackra döttrar. Och jag säger: Ja, jag har två vackra döttrar som älskar mig. Men jag har också varit källan till den värsta smärta de upplevt i sina liv.

Det finns ändå mycket han inte ångrar med det liv han levde. Han bär ännu sin vigselring, den representerar sexton underbara år som han inte vill kasta bort.

– Och jag ångrar inte alla de människor jag hjälpte som predikant. Egentligen gör jag precis samma sak idag som jag gjorde då: Jag hjälper människor, ger dem information som kan göra deras liv bättre, berika deras liv och göra en skillnad i världen.

Hur gick det till slut med de egna relationen till Gud? I samband med att boken kom till gick Anthony Venn-Brown en kurs i personlig utveckling. Där fanns tankar och spår som han kände igen.

"Jag tänkte att det kanske finns saker i mitt tidigare kristna liv och tro som jag kan omfatta som en homosexuell man. Det var en främmande tanke för mig. Så jag bad, för första gången på sex eller sju år."

Han var arg på Gud, som aldrig svarat på hans böner om helande. Men han började läsa Bibeln igen och studerade dess historia. Han insåg att de slutsatser han tidigare dragit var fel, men att de passade in i den kultur och det samhälle där han då befann sig.

– Idag har jag lärt mig att leva i mysteriet. Det är en underbar plats att vara på. Tidigare hade jag alla svar, idag har jag inte svaren och jag behöver inte ha svaren. Och kanske kräver det mer tro. Jag tycker det är ett mirakel att jag ännu har en tro. Det är ett mirakel att jag ännu lever.

Mer information:

www.abbi.org.au

alifeofunlearning.com

Emelie Wikblad



Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00