Påve Francikus senaste drag är att sammankalla biskopar till möte kring övergreppsskandalerna.
Påve Francikus senaste drag är att sammankalla biskopar till möte kring övergreppsskandalerna.

Katolska kyrkan kämpar för sin överlevnad

Analys. Katolska kyrkan är i så djup kris att många undrar om den ska överleva. Nu blir kraven på att påven ska avgå allt mer högljudda. 13.9.2018 kl. 10:30

Det handlar om avslöjanden om att 300 katolska präster i Pennsylvania har utsatt över 1 000 barn för sexuella övergrepp sedan 1940-talet och framåt – och om nya utredningar kring liknande fall i New York och i Tyskland. Det handlar om kardinal McCarrick som förfört unga män, bland dem studerande vid katolska seminarier. Det handlar om rykten om ”lavendelmaffian”, ett nätverk bestående av homosexuella katolska präster som skyddar varandra och hjälper varandra framåt. Men det handlar också om vem som visste vad, och om att kyrkan är djupt splittrad i två läger.

I början av september skickade den svenska kardinalen Anders Arborelius ett brev till de troende i Stockholms katolska stift. Brevet inleddes med orden ”Vi är många som känner förtvivlan när vi hör om de övergrepp som präster har gjort sig skyldiga till och att man försökt dölja detta”. Han uppmanar alla att hjälpas åt genom att rapportera och polisanmäla misstankar om övergrepp. På slutet lägger han fingret på den situation övergreppsskandalerna lett till genom att be om förbön för ”den heliga fadern”, det vill säga påven, ”eftersom det finns en fara att vissa utnyttjar denna svåra situation för att underminera hans uppgift som Petri efterträdare”. Alla de nordiska katolska biskoparna, som samlades till möte förra veckan, har i ett brev vädjat om förbön för påven ”som utsatts för aldrig förr skådade attacker”.

Den man som symboliserar mycket av det som gått fel i katolska kyrkan är ärkebiskop emeritus i Washington D.C., Theodore McCarrick. Han är den första kardinalen i kyrkans historia som avgått på grund av anklagelser om sexuella övergrepp. För 47 år sedan, då McCarrick var präst i New York, ska han har utsatt en tonårig altarpojke för sexuella övergrepp. Senare vittnade en idag 60-årig man i The New York Times om att han blev utnyttjad av McCarrick i nästan tjugo år, från att han var elva år. Times utredning visade också att McCarrick på 80-talet, då han var en stigande stjärna inom katolska kyrkan, betalade tiotusentals dollar för att tysta ner män som anklagade honom för övergrepp.

Vad fallet McCarrick lett till är insikten om att problemet är större än en kardinals missdåd. Inom katolska kyrkan har man länge talat om en aktiv, homosexuell subkultur som frodats framför allt i prästseminarier. Dessutom finns ett nätverk som kallas ”lavendelmaffian”, där homosexuella präster stöder och skyddar varandra och förmedlar information om pojkar som kan utnyttjas. Sådana nätverk lär finnas i många länder, skriver den finska katolska prästen Oskari Juurikkala i ett blogginlägg på webbsidan ”Katolista hapatusta”. Juurikkalas poäng är att McCarrick manipulerat och antastat otaliga unga präster och seminarister (präststuderande). Många har känt till problemen, men få har velat tala högt om dem.

Juurikkala skriver att han själv, när han hörde ryktas om ”lavendelmaffian”, tänkte ungefär ”jaja, den där antikatolska propagandan igen”. Många katoliker har tänkt som han.
I sommar har de insett att det kanske ändå inte handlade om antikatolsk propaganda. Kanske det faktiskt finns en lavendelmaffia.
Juurikkala, som alltså själv är katolsk präst, skriver att det finns prästseminarier där seminaristerna uppmanats till sexuella förbindelser (med varandra). Det finns seminarier där utbildarna själva har haft sexuella förhållanden till andra män. Också heterosexuella seminarister uppmuntrades till hemliga förhållanden utanför seminariet, detta enligt Juurikkala för att så många som möjligt skulle korrumperas och därför hålla tyst om vad som pågick.
Har allt det här då något att göra med katolska kyrkans celibatkrav? Jo och nej, menar Juurikkala. Han skriver att det bland homosexuella präster råder en uppfattning om att de kan leva ”ogifta” men samtidigt bryta mot celibatlöftet och inte avhålla sig från (homosexuella) förbindelser. Att det är så här har kyrkan sett mellan fingrarna på i årtionden, skriver han.

Just nu är kanske den mest brännande frågan: vem visste vad, och när? I slutet av augusti publicerade Vatikandiplomaten och ärkebiskopen Carlo Maria Viganò ett elva sidor långt uttalande, där han anklagar Vatikanen för att ha skyddat dem som gjorde sig skyldiga till övergrepp. Den mest graverande anklagelsen är att Viganò skriver att påve Franciskus själv visste om McCarricks förseelser, men valde att inte agera.
Viganò skriver att redan påve Benedikt visste om anklagelserna om att McCarrick utnyttjat seminarister och präster, och valde att ge McCarrick ett kanoniskt straff. McCarrick måste lämna det seminarium där han bodde, han fick inte fira mässa offentligt, han fick inte föreläsa eller resa, i stället skulle han dra sig tillbaka för bön och ånger. Men Franciskus befriade McCarrick från straffet snart efter att han blivit påve. Viganò skriver att han är övertygad om att Franciskus visste om anklagelserna redan innan Viganò själv berättade för påven om vad McCarrick gjort sig skyldig till. Var orsaken kanske den att McCarrick spelade en viktig roll då Franciskus själv valdes till påve? När påven nyligen fick en chans att förneka att Viganò berättat för honom om McCarricks synder vägrade han kommentera frågan.

I lördags publicerade tidningen Catholic Herald ett brev som bekräftar att tjänstemän vid Vatikanen kände till anklagelserna mot McCarrick redan år 2000.
Och vilket är påvens följande drag? Igår, onsdag, meddelade Vatikanen att ledarna för världens alla katolska biskopskonferenser ska samlas i Vatikanen i februari för att diskutera frågan om sexuella övergrepp mot minderåriga. Nyheten kom ungefär samtidigt som en undersökning beställd av den tyska biskopskonferensen läckte ut. Den visar att präster i Tysklands katolska kyrka utsatt tusentals barn för sexuella övergrepp från år 1946 och framåt. Största delen av de utsatta barnen var pojkar, och över hälften av dem var yngre än tretton år då övergreppen skedde.

Bilden kompliceras ytterligare av att kyrkan är uppdelad i två läger, ett ”liberalt” och ett ”konservativt”. När Viganò i sin skrift spyr ut galla över dem som gjort fel, som tittat bort, spyr han ut galla också över alla dem som utövat ”LGTB-propaganda” inom kyrkan – det vill säga kämpat för att katolska kyrkan ska inta en mer accepterade syn till homosexuella. En av dem som Viganò nämner i det här sammanhanget är den katolska jesuitprästen och författaren James Martin.

I tidskriften America skriver James Martin själv att katoliker har rätt att vara arga på präster som begått brott, på biskopar som skyddat dem och på ett system som gjorde det möjligt att dölja brotten i årtionden. ”Men intensiteten i det hat och den vrede som nu riktas mot homosexuella präster är så kraftig att jag aldrig upplevt något liknande ”, skriver Martin, och poängterar att han med ”homosexuella präster” avser präster som är homosexuella men som håller sina celibatlöften. Martin menar att hatet mot ”laveldelmaffian” nu också börjat omfatta sexuella minoriteter i allmänhet. ”Under de senaste dagarna har jag sett fler homofobiska kommentarer i de sociala medier jag använder än jag någonsin sett förr”, skriver han. ”Många präster som gjort sig skyldiga till övergrepp är homosexuella. Det kan vi inte förneka”, skriver Martin. ”Men att många av dem var homosexuella innebär inte att alla eller ens de flesta homosexuella präster gör sig skyldiga till övergrepp. Det är en farlig och orättvis stereotypi.”

Vad vi nu ser är alltså att kyrkans mer konservativa krafter använder skandalerna för att smutskasta den mer liberala sidan. Samtidigt menar vissa att den liberala falangen kidnappats av ”Team Franciskus” – av dem som vägrar se att Franciskus kunde göra något fel. I skandalernas kölvatten är katolska kyrkan nu mer splittrad än den varit på mycket, mycket länge. De som redan länge talat om sede vacante (”tom stol” på latin) – de som alltså menar att katolska kyrkan just nu de facto inte har en påve, att påvestolen är tom – har fått vatten på sin kvarn (de kallas förresten sedevakantister). De begär nu, tillsammans med Viganò och andra som är trötta på den nuvarande ledningen i Vatikanen, att påven ska avgå.
Och hur ska det sluta? Det vet vi inte. Det vi kan räkna med är att katolska kyrkan kommer att förlora medlemmar framför allt i USA men också i Europa.

Källor: Bloggen ”Katolista hapatusta” med Oskari Juurikkalas texter, uttalandet av Carlo Maria Viganò, Catholic Herald, The New York Times, Damian Thompson i The Spectator, tidskriften America & samtal med katoliker.

Sofia Torvalds



Lisa Enckell är präst och  journalist.

sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08
Magnus Riska är docent i gammaltestamentlig exegetik. FOTO: ARKIV/HENRIK MIETTINEN

Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40
– Avsikten är att på det här sättet kunna samlas med beaktande av rådande restriktioner och undvika övernattning, säger Boris Salo.

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43
Telin-orgeln kan få plats på läktaren brevid Christentensorgeln från 1979. Skeppsbyggaren Anders Telin i Gamlakarleby byggde orgeln 1768.

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38
Sara Mikander har märkt att hon orkar lyssna till svåra berättelser eftersom de inte drar 
igång något hos henne själv.

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04
Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes 
församling. Det har inte förändrat hennes tro, varken till det bättre eller sämre.

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01
Vem har makt idag? Den är mer splittrad än förr, säger Magnus Londen. Kyrkan har lite makt, journalisterna har lite makt, politikerna har lite makt. Men alla känner att de har lite mindre makt än de hade tidigare. – Det är mer splittrat och utspritt. Det blir spännande att se vart det leder.

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42
Thomas Lundin längtar efter fester – med dans och mat och dryck och kramar.

profilen. Thomas Lundin är aktuell med en ny talkshow där alla gäster är en överraskning för honom. 17.3.2021 kl. 10:32
Michaela Rosenback och Lucas Dahlström
tänkte om och ordnade ett småskaligt bröllop förra sommaren.

bröllop. Går det att fira bröllopsfest i sommar, eller måste man skjuta på festen eller fira i mindre skala? Susanna Nygård hoppas få fira ett stort bröllop och Michaela Rosenback tänkte om i fjol. 17.3.2021 kl. 09:00
Milena Parland har jobbat med religionsdialog sedan 2009.

religionsundervisning. – Hur tryggar vi likabehandling och minoritetsbarnets välmående? frågar Milena Parland. Det är långt ifrån okomplicerade frågor. 16.3.2021 kl. 09:53
Sune Alén har undervisat i religion och livsåskådning.

religionsundervisning. Religionsläraren Sune Alén har varit en drivande kraft bakom det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap på Åland. Att få till stånd ett likvärdigt ämne för alla har varit hans främsta mål. 16.3.2021 kl. 09:46

pris. Regissören Suvi West får Kyrkans mediestiftelses pris för filmen Eatnameamet – Vår tysta kamp. Dokumentärfilmen handlar om samernas kamp för överlevnad. 15.3.2021 kl. 15:42
Monica Cleve är kaplan i Ekenäs, Kristian Willis är församlingspastor i Helsingfors.

Herdeval. Monica Cleve och Kristian Willis har sökt kyrkoherdetjänsten i Vanda svenska församling. 8.3.2021 kl. 15:40
Coronan satta stopp för Catharina Englunds medverkan i Vasaloppet. Det blev nittio kilometer i Fäbodaskogen i stället.

Skidning. Det åttonde Vasaloppet för sjukhusteologen Catharina Englund i Jakobstad blev inte av i år. I stället skidade hon loppet i hemmaspåret. 8.3.2021 kl. 10:30

– Kyrkoherden hamnar i en konstig roll om hen ska försvara sina beredningar, samla ihop åsikterna och samtidigt fatta beslut, säger Martina Harms-Aalto.

MÖTESORDFÖRANDE. – Jag ser bara fördelar för kyrkoherdarna med att övergå till det här systemet, säger Martina Harms-Aalto som leder ordet i Johannes församling i Helsingfors. 30.5.2023 kl. 10:00
– Vår förmåga att vara närvarande i våra egna liv går förlorad. Där tror jag att böckerna kan hjälpa oss, säger Joel Halldorf.

LÄSNING. Vi lever inte längre i en galax som kretsar kring den tryckta boken. I stället strålar skärmen som vår nya sol, skriver Joel Halldorf. Revolutionen stöper om vår civilisation i grunden – hur och varför försöker han förklara i boken ”Bokens folk”. 29.5.2023 kl. 19:19

diakoner. Biskop Bo-Göran Åstrand vigde två diakoner och en diakonissa till diakoniämbetet på pingstdagen. 28.5.2023 kl. 21:48
Mari Parkkinen leder i biskopsvalet i St Michels stift

biskopar. Kyrkoherden i Imatra har varit både musikjournalist och missionär i Jerusalem. Nu kandiderar hon i en andra valomgång mot den förra fältbiskopen. 25.5.2023 kl. 17:57
Enkätresultaten visar att prästernas och kantorernas eget trosliv har en viktig roll som stöd för att orka i arbetet.

MEDLEMSENKÄT. Fastän majoriteten av prästerna och kantorerna fortsättningsvis upplever att de är nöjda med sitt arbete och känner ett starkt arbetsengagemang, har välbefinnandet i arbetet minskat enligt många olika mätare. 25.5.2023 kl. 09:00