Det finns saker hon kanske inte kommer kunna göra igen. Men Christa Mickelsson blir långsamt bättre, dag för dag, och hon uppskattar varje stund.

Jag väljer tacksamhet

Överlevare.

I september drabbades Christa Mickelsson av en massiv hjärnblödning. Hon överlevde, men när hon vaknade upp hade hon förlorat talförmågan och högra sidan var förlamad. Då började en lång och tung återhämtning.
– Tidigare – före olyckan – tänkte jag att nu kan livet bara bli sämre. Nu tänker jag tvärtom.

4.7.2018 kl. 15:03

Det var söndagen den 3 september 2017. Christa Mickelsson vaknade på stugan i Snappertuna, men eftersom barnen hade program i Esbo den dagen åkte familjen tidigt iväg hemåt. På eftermiddagen skulle mannen Linus Mickelsson spela innebandy tillsammans med sonen Amos och en vän. Christa tog bilen för att hämta dottern Juni från äventyrsparken Hoplop, där hon lekte tillsammans med en kompis.

På Hoplops parkeringsplats krockade en ung tjej lätt med deras bil.

– Jag ville inte stanna där och reda ut det, för jag kände att jag hade svårt att prata.

Så hon körde en liten bit vidare och parkerade.

– Jag kände mig jättekonstig. Jag öppnade dörren och gick ut, men benen bar mig inte.

Hon minns att hon låg på parkeringen och att någon ringde efter en ambulans. Hon minns att en folkhop samlades kring henne. Hon minns att hon låg i ambulansen, och hon minns att de kom fram till Mejlans.

Sedan blev det svart.

Sedan kom ångesten

När Christa Mickelsson åkte iväg med ambulansen hade hon inte en aning om vad som var fel med henne, men på Mejlans sjukhus ställdes diagnosen: massiv hjärnblödning på vänstra sidan av hjärnan. Hon transporterades i ilfart till Tölö sjukhus, där hon opererades samma kväll.

Hennes minnesbilder från den första veckan på intensivvårdsavdelningen är få och splittrade.

– Jag minns att min man Linus var där, och jag minns mina systrar. Jag minns inte att någon skulle ha berättat för mig vad som hade hänt, men jag vet att när mina systrar var där visste jag att jag hade haft en hjärnblödning.

Hon var trött, fruktansvärt trött. I slutet av den första veckan flyttades hon till Jorv sjukhus i Esbo. Det dröjde länge innan hon insåg omfattningen av det som drabbat henne.

”Jag vet inte om risken att få en ny hjärnblödning nu är större för min del, och jag vill inte veta.”

– Under den första tiden var jag inte alls ledsen. Jag minns att mamma och pappa var där med mig, men jag var bara glad. Jag insåg inte vidden av det som hänt mig. Men efter några veckor kom ångesten.

Och den gick inte att kommunicera. Hjärnblödningen hade drabbat talcentrum, och under de första veckorna kunde hon inte säga något alls.

– På Jorv sa talterapeuten till min man Linus att hon inte tror att jag någonsin kommer att prata så att han förstår mig. Själv trodde jag att jag skulle bli bättre – det var först senare jag fattade att jag inte kommer att bli helt bra.

Läkarna vet inte varför just hon drabbades. Magnetröntgen visade ingen tydlig orsak.

– Jag vet inte om risken att få en ny hjärnblödning nu är större för min del, och jag vill inte veta.

Läs hela artikeln i Kyrkpressen nr. 27–28 som utkommer 5.7.

Sofia Torvalds



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37