Morgonmässor, andakter, middagsböner och meditationer. Är det realistiskt att tänka sig att man ska hinna med ett sådant inslag under arbetstid? Kanske … under rätt omständigheter.

Att hinna känna andakt

Jäkt.

Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad?

26.4.2018 kl. 00:00

Som en liten fallstudie i vardagsandlighet bestämmer jag mig för att försöka stanna upp på ett par andliga hållplatser under arbetstid.

På en nästan vanlig onsdag (det är Stilla veckan så lite annorlunda ändå) traskar jag i väg efter jobblunchen. Det tar mig ungefär en kvart. Jag hinner nätt och jämnt i tid. Jag skyller på halkan.

Jag stiger in i Johanneskyrkan. Det är tyst. Några turister strövar försiktigt i mittgången. Jag går fram och sätter mig på fjärde raden. Men sedan märker jag att några personer, som verkar ha för avsikt att delta i middagsbönen, sitter på stolar som radats upp längst fram. Så jag går modigt och sätter mig ännu längre fram.

I Johanneskyrkan ordnas middagsbön varje vardag kl. 12.

Middagsbönen är kort. ”Jag rinner bort likt vatten som slås ut”, läser Dag-Ulrik Almqvist från Psaltaren 22. Han är kantor i Johannes församling och leder dagens bön som i praktiken består av ett par bibelställen och en bön. Allt finns till pappers som stöd för oss som deltar, kyrkvana eller inte. Allting avslutas med bönen ”Vår Fader”och en välsignelse. Ingen musik och inget publikfrieri, bara ett kort avbrott mitt i vardagen.

Förvånad och glad

Jag sitter kvar, och för ett litet tag är jag helt ensam i Johanneskyrkan. Det är alldeles tyst, inte ens stadsbruset når in. I sådant vilar något heligt. Och jag anar att det finns många andra småstressade, yrkesarbetande mitt-i-livet-människor som längtar efter en stund som denna.

Jag inser igen en gång att jag tilltalas av de där stunderna då vi riktar blicken uppåt och utåt, stunderna när vi vågar säga att vi är väldigt små och inte har alla svaren. En morgonandakt eller en middagsbön – mer invecklat än så behöver det inte vara.

Stressiga morgnar

Det är mycket som ska klaffa en vardagsmorgon, och ofta blir det mesta en kamp mot klockan. Är det möjligt att få in något annat än en snabb och tyst bön i flykten i det sprinterloppet? Kanske, tänker jag, om det inte är för långt hemifrån. När alla i familjen landat där de ska vara, på dagis, förskola och på väg till jobbet, pilar jag i väg till Hagasalen på Vespervägen. Där håller lärjungaskolan Transform till ett par dagar i veckan. De inleder med morgonandakt kl. 9, öppen för vem som helst.

Tisdagar och torsdagar är det morgonandakt i Hagasalen på Vespervägen 12.

Det blir en energisk start på dagen. Deltagarna sjunger lovsånger med kraft och hjärta. En av deltagarna i lärjungaskolan håller en personlig andakt. Våga lämna något du grubblar på i Guds händer, och våga lita på att han tar hand om det, betonar hon. Jag har återkommit till den tanken flera gånger efter den morgonen.

Vad lärde jag mig av en middagsbön och en morgonandakt? Jag lärde mig att det ibland faktiskt går att få in en andaktsstund i en stressig vardag. Jag insåg också att det inte nödvändigtvis kräver massor av tid och planering om det geografiska avståndet är överkomligt. Blev jag en bättre människa? Tja, kanske inte direkt. Men jag fick faktiskt en lite trevligare dag, en dag med lite mer av eftertanke och närvaro i stunden.

Vardagsandlighet – ett plock

  • Morgonmässa varannan onsdag kl. 8.30–9 i Matteuskyrkan. Följ annonseringen!
  • Meditation och avslappningsövningar, torsdagar kl. 13–13.45 i Matteuskyrkan. Ingen anmälan.
  • Middagsbön i Johanneskyrkan, varje vardag kl. 12.
  • Lunchmusik i Gamla kyrkan, tisdagar kl. 12.
  • Kristen meditation i Johanneskyrkan, torsdagar kl. 17.30.
  • Morgonbön i Hagasalen, Vesperv. 12, tisdag och torsdag kl. 9.
Ulrika Hansson



PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54