Morgonmässor, andakter, middagsböner och meditationer. Är det realistiskt att tänka sig att man ska hinna med ett sådant inslag under arbetstid? Kanske … under rätt omständigheter.

Att hinna känna andakt

Jäkt.

Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad?

26.4.2018 kl. 00:00

Som en liten fallstudie i vardagsandlighet bestämmer jag mig för att försöka stanna upp på ett par andliga hållplatser under arbetstid.

På en nästan vanlig onsdag (det är Stilla veckan så lite annorlunda ändå) traskar jag i väg efter jobblunchen. Det tar mig ungefär en kvart. Jag hinner nätt och jämnt i tid. Jag skyller på halkan.

Jag stiger in i Johanneskyrkan. Det är tyst. Några turister strövar försiktigt i mittgången. Jag går fram och sätter mig på fjärde raden. Men sedan märker jag att några personer, som verkar ha för avsikt att delta i middagsbönen, sitter på stolar som radats upp längst fram. Så jag går modigt och sätter mig ännu längre fram.

I Johanneskyrkan ordnas middagsbön varje vardag kl. 12.

Middagsbönen är kort. ”Jag rinner bort likt vatten som slås ut”, läser Dag-Ulrik Almqvist från Psaltaren 22. Han är kantor i Johannes församling och leder dagens bön som i praktiken består av ett par bibelställen och en bön. Allt finns till pappers som stöd för oss som deltar, kyrkvana eller inte. Allting avslutas med bönen ”Vår Fader”och en välsignelse. Ingen musik och inget publikfrieri, bara ett kort avbrott mitt i vardagen.

Förvånad och glad

Jag sitter kvar, och för ett litet tag är jag helt ensam i Johanneskyrkan. Det är alldeles tyst, inte ens stadsbruset når in. I sådant vilar något heligt. Och jag anar att det finns många andra småstressade, yrkesarbetande mitt-i-livet-människor som längtar efter en stund som denna.

Jag inser igen en gång att jag tilltalas av de där stunderna då vi riktar blicken uppåt och utåt, stunderna när vi vågar säga att vi är väldigt små och inte har alla svaren. En morgonandakt eller en middagsbön – mer invecklat än så behöver det inte vara.

Stressiga morgnar

Det är mycket som ska klaffa en vardagsmorgon, och ofta blir det mesta en kamp mot klockan. Är det möjligt att få in något annat än en snabb och tyst bön i flykten i det sprinterloppet? Kanske, tänker jag, om det inte är för långt hemifrån. När alla i familjen landat där de ska vara, på dagis, förskola och på väg till jobbet, pilar jag i väg till Hagasalen på Vespervägen. Där håller lärjungaskolan Transform till ett par dagar i veckan. De inleder med morgonandakt kl. 9, öppen för vem som helst.

Tisdagar och torsdagar är det morgonandakt i Hagasalen på Vespervägen 12.

Det blir en energisk start på dagen. Deltagarna sjunger lovsånger med kraft och hjärta. En av deltagarna i lärjungaskolan håller en personlig andakt. Våga lämna något du grubblar på i Guds händer, och våga lita på att han tar hand om det, betonar hon. Jag har återkommit till den tanken flera gånger efter den morgonen.

Vad lärde jag mig av en middagsbön och en morgonandakt? Jag lärde mig att det ibland faktiskt går att få in en andaktsstund i en stressig vardag. Jag insåg också att det inte nödvändigtvis kräver massor av tid och planering om det geografiska avståndet är överkomligt. Blev jag en bättre människa? Tja, kanske inte direkt. Men jag fick faktiskt en lite trevligare dag, en dag med lite mer av eftertanke och närvaro i stunden.

Vardagsandlighet – ett plock

  • Morgonmässa varannan onsdag kl. 8.30–9 i Matteuskyrkan. Följ annonseringen!
  • Meditation och avslappningsövningar, torsdagar kl. 13–13.45 i Matteuskyrkan. Ingen anmälan.
  • Middagsbön i Johanneskyrkan, varje vardag kl. 12.
  • Lunchmusik i Gamla kyrkan, tisdagar kl. 12.
  • Kristen meditation i Johanneskyrkan, torsdagar kl. 17.30.
  • Morgonbön i Hagasalen, Vesperv. 12, tisdag och torsdag kl. 9.
Ulrika Hansson



psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28