Barnen i familjen sänder ett vädjande budskap till våra myndigheter.

Dödsdömd med familj nekas asyl

flyktingar. Efter ett nytt avslag på sin asylansökan håller familjen Gill på att ge upp. 16.4.2018 kl. 09:15

Under de tre och ett halvt år den pakistanska familjen Gill vistats i Finland har de kastats mellan hopp och förtvivlan. Nu är de förtvivlade.

– Vi har förlorat hoppet. Vår kraft har brutits ner och vi är deprimerade, spända och vi orkar inte kämpa mera. Barnen och min hustru är mycket rädda. Senaste vecka måste hon uppsöka läkare. Barnen har varit nöjda över att få vara i ett kristet och jämställt land. Här har de mått bra, ätit och sovit ordentligt. Nu är de deprimerade och har slutat äta. Myndigheterna bryr sig inte. Och då talar vi om mänskliga rättigheter. Det är inte rättvist mot min familj, säger Gill.

Han är kristen och har verkat som pastor i sitt hemland Pakistan. När han med stöd i landets ökända hädelselagar anklagades för hädelse flydde han med sin hustru och två barn. Men trots att han har bevis på att en dödsdom väntar honom i hemlandet finner familjen ingen nåd hos de finländska myndigheterna.

Tror inte på bevisen

Efter avslaget senaste vecka håller familjen på att ge upp. Avslaget var förenat med en veckas besvärstid, och nu försöker Gills jurist göra vad han kan, även om det ser hopplöst ut. Han försöker nu via domstol stoppa utvisningen.

– Det är svårt att skaffa fram nya bevis på sju dagar. Vanligtvis har man trettio dagar på sig att överklaga. Men för min familj tycks andra lagar gälla här i landet. Jag förstår inte varför.

Kyrkpressen har tidigare skrivit om familjen. Strax därefter lyckades Gill skaffa bevis på att hans pappa dödats i hemlandet. På den grunden gjorde han en ny ansökan.

– Migri har förkastat allt eftersom de anser att jag inte levererar några nya bevis. Men jag har gett bevisen till polisen. I så fall har inte polisen inte sänt bevisen till Migri. När min jurist började höra efter min ansökan ett och ett halvt år senare fick han höra att det inte fanns någon ansökan, säger Gill.

– Vi har gett nya bevis hela tiden. Bevis på att min pappa har dödats. Jag blir arresterad på flygfältet om vi återvänder. Jag har gett intyg av läkare på Vasa Centralsjukhus att sonen förlorade hörseln på ena örat när han blev misshandlad av en lärare och rektorn i sin skola i hemlandet.

– Myndigheterna här frågar hela tiden efter originaldokument. När jag efter stora svårigheter lyckats få tag på bevis är det ändå inte tillräckligt. De noteras inte. Vad mera kan jag göra om de inte vill se på våra bevis? Jag kan inte fabricera bevis. Varken min far och min son är vilka vänner som helst. De är min familj, mitt blod som jag har starka band till.

Många stöder familjen

I samband med en Kyrkhelg i Karleby skrev över tusen personer under en vädjan för familjen som sändes till president Sauli Niinistö. Mikko Pyhälä, tidigare chef för Finlands beskickning i Pakistan, skrev också en insändare i Kyrkpressen där han varnade för att sända familjen tillbaka.

Gill är tacksam för alla vänner familjen fått i Finland. Vänner som ber för dem, visar dem kärlek och hjälper dem på alla sätt.

– Vi behöver fortsatt förbön och även ekonomiskt stöd när vi återvänder. Vi behöver all hjälp vi kan få. Om jag är i fängelse kan min hustru inte ensam försörja familjen. Det är ett svårt liv att vara ensamförsörjare i mitt hemland. En ensam kvinna riskerar också att bli trakasserad, våldtagen och utsatt för mental tortyr. Hon vill inte gå ut ensam. Men hur ska hon kunna sköta familjen då? Också barnens framtid ser mörk ut. Myndigheterna bryr sig inte om sådant. Vill någon stöda, ta kontakt med Martyrkyrkans vänner, Baptistkyrkan i Oravais som jag betraktar som min hemförsamling, Oravais kapellförsamling eller Vörå frikyrka.

Gill upplever att han förföljts av myndigheterna i Finland för sin kristna tros skull.

– Vi är kristna som lider i ett kristet land. Det är skamligt. Skammen drabbar också mig för vi kristna är ju en familj. Vi har glömt vad korset på den finska flaggan betyder.

Det smärtar honom att det inte finns plats för hans familj i Finland.

– Vi accepterar kulturen här och har lärt oss den. Barnen har lärt sig finska. Nu straffas de genom att bli sända tillbaka till vårt hemland som är ett farligt land för oss. Myndigheterna här bryr sig inte om barnen eller om familjen. Det strider mot de mänskliga rättigheterna.

Trots det ber han för och välsignar Finland varje dag.

Vart tar ni vägen ifall ni återvänder?

– Det har jag inte bestämt Samma lagar gäller ju över hela landet så att flytta till en annan ort löser inget. Mig hjälper det inte för när jag kommer till passkontrollen ser polisen att jag är efterlyst och jag blir fängslad redan på flygplatsen.

Du har en dödsdom hängande över dig. Räknar du med att bli dödad?

– Jag är redo att dö. Men vad som händer mig är inte viktigt. Min rädsla gäller min familj. Jag oroar mig för vad som ska hända dem om vi återvänder. Men vi verkar inte ha några alternativ kvar. Vi litar på Gud i alla omständigheter.

Han ser inte att de gjort några fel i Finland.

– Som kristen och pastor har jag berättat allt ärligt och öppet. Ändå behandlas vi orättvist. Jag gladde mig när Finland firade hundraårsjubileum. Jag tänkte på hur många människor som fått ge sitt blod i kampen för friheten. Alla finländare känner någon som gav sitt liv för självständigheten. Vi har ingen frihet i det muslimska samhället. Vi kom hit och det chockerade oss att det inte finns utrymme för oss att få stanna.

– EU och människorättsorganisationerna borde intressera sig mera för de kristnas situation i Pakistan. Det är ett hårt liv för alla. Jag undrar hur många som jag som måste dö innan det blir en ändring i saken.

Migri kommenterar inte enskilda fall. Vi har begärt allmänna kommentarer av resultatområdeschef Tirsa Forssell på Migri. Vi uppdaterar när vi får dem.

Johan Sandberg



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37