Hilkka Olkinuora menar att den enkla, avskalade retreaten utvidgar vår bild av gemenskapen.

Retreatens kravlösa tystnad helar

retreat.

Villkorslös gemenskap och kravlös tystnad går inte att hitta i det hektiska arbetsliv och den jäktiga vardag som så många av oss lever i. Men de erbjuds på retreaten, som är en plats för vila och helande. Det konstaterar pastor Hilkka Olkinuora, som själv får kraft av att regelbundet delta i retreat ett par gånger per år.

2.3.2018 kl. 11:12

– De som lever i ekorrhjulet behöver retreatens tystnad. Många av dem är nyfikna på vad retreaten handlar om och skulle kanske gärna delta. Men samtidigt är tröskeln hög för att komma med – det kan finnas rädsla för vad tystnaden kan avslöja om det inre själslivet, säger Hilkka Olkinuora.

– Det är precis som med mycket annat i livet: vi är väldigt olika och upplevelsen blir olika också beroende på vår aktuella situation. Men retreatupplevelsen brukar bli meningsfull.

Olkinuora har arbetat mycket med ledarskapsutbildning och har på retreatgården Snoan lett ett par retreater med ledarskapstema utgående från ledarpersonligheter i Bibeln. Hon har träffat personer i höga positioner som haft en så fullspikad tidtabell att de under arbetsdagen inte haft tid för en kort lunchpaus – eller i värsta fall ens att gå på toaletten.

Även om det sällan är riktigt så illa, känner många igen sig i att det ständigt är bråttom både på arbetet och på fritiden. Enligt dagens ideal ska man trots brådskan hinna hålla kroppen i trim, men behovet av att vila i sin kropp glömmer man bort.

Villkorslös klosteraktig tillvaro

– Det finns forskning som visar på naturens helande egenskaper och på människans behov av tystnad i en bullrig omgivning. På retreaten finns de båda tillsammans med den andliga dimensionen av bön, meditation och mystik. Dessutom har andra omsorg om det praktiska, som maten och tiden – du behöver ingen klocka. På retreat lever man i en klosteraktig tillvaro som är helande, säger Olkinuora.

Till det villkorslösa på retreaten hör att man får vara anonym, utan sin vardagsidentitet. Ingen kräver något av en. Hon citerar den finske retreatpionjären Paavo Rissanen, som beskrivit retreatens kombination av ensamhet och villkorslös gemenskap:

– Du vilar på ditt rum. Så hör du steg utanför. Du kan fortsätta vila i förvissningen om att stegen går vidare förbi din dörr.

Olkinuora betonar att det är skillnad på frivillig och ofrivillig ensamhet och tystnad. Någon gång när hon talat om retreatens underbara tystnad har hon fått en syrlig kommentar: Det är nog alldeles tillräckligt tyst hemma hos mig – och det är alldeles gratis!

– Också den som annars lever ensam får på retreaten dela en helande samvaro och gemenskap.

Otroligt tidlösa psaltarpsalmer

Olkinuora säger att hon som präst hundratals gånger har upplevt det som Svenska kyrkans ärkebiskop emeritus K.G. Hammar har beskrivit: också i sekulära sammanhang vill människor gärna prata om viktiga saker i sitt liv med en präst och prästen lyssnar. Men om prästen säger att det egentligen handlar om relationen till Gud blir samtalspartnern förskräckt och flyr sin kos.

Också den som annars lever ensam får på retreaten dela en helande samvaro och gemenskap.

– Jag tror på människans inre behov av sammanhang och mening i livet och jag har upplevt Gud i många vardagliga, sekulära sammanhang. Jag tror att varje människa borde ge Gud en chans,säger hon.

Det finns många vägar att närma sig det andliga.

– På retreat är tidebönerna med psaltapsalmer helt geniala! Jag är mot allt billigt förandligande och moderniserande. Psaltaren är en bok av sin tid, men psalmerna i den är otroligt tidlösa. Att möta sin medmänniska är att möta sig själv i psalmerna – och att möta sin Gud.

– När man är på retreat firar man mässa som det första på morgonen. För många som kanske aldrig skulle gå på en stor högmässa blir mässan på en liten retreat högtidlig, men avdramatiserad och helt naturlig, säger Olkinuora.

Gemenskapen får ny dimension

Vi har blivit så vana vid det ständiga flödet av ljud och information omkring oss att det kan vara svårt att helt stänga av det. På sina håll görs ett stort nummer av att någon pausar på de sociala medierna och håller facebookfasta. En några dagars retreat är ett bra sätt att testa hur beroende man är av att ständigt vara uppkopplad.

– Om ditt liv finns i läsplattan eller telefonen och du har skämt bort familjen och arbetsgivaren med att alltid vara anträffbar, är det bra att pröva på att vara utan kontakterna. Alla klarar det inte, konstaterar Olkinuora.

Hon berättar om en Nokiachef som på 1990-talet förutspådde att den som inte ständigt är uppkopplad snart skulle ses som socialt handikappad. Då lät det väldigt konstigt, men nu har vi börjat betrakta uppkopplingen som ett tecken på social existens.

– Vi har en mycket snäv bild av vad gemenskap är. På den enkla, avskalade retreaten får det sociala en helt annan dimension. Du blir av med alla måsten och behöver inte behaga någon. Men samtidigt utvidgar retreaten uppfattningen om gemenskap, där små bemötanden kan bli väldigt viktiga.

Harriet Öster



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37