Ensam kvinna i valet

ärkebiskopval 2018.

I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring.

14.1.2018 kl. 16:54

– En majoritet av både medlemmar och anställda i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är kvinnor. Också sett till antalet präster kommer kvinnor inom några år att vara i klar majoritet inom kyrkan. Men både när det gäller kyrkoherdetjänster och i synnerhet bland biskoparna släpar vi tyvärr hopplöst efter i jämställdheten, säger Heli Inkinen.

Och hon konstaterar att det i synnerhet i biskopskollegiet skulle finnas rum för förbättring. Efter att Irja Askola gick i pension i november är samtliga tio stolar i biskopskollegiet besatta av män.

– Om man jämför med de andra nordiska länderna så är vi hopplöst på efterkälken. I Norge är hälften av biskoparna kvinnor för tillfället och i Sverige är ju Antje Jackelén ärkebiskop sedan 2014 så jag hoppas att vi skulle komma längre på det här området också i Finland.

Enligt Inkinen är jämställdheten på både kyrkoherde- och biskopsnivå viktigt, inte bara av statistiska orsaker eller för hur det ser ut utåt, utan rent konkret i beslutsfattandet och de frågor som lyfts upp på agendan i de beslutande organen.

– Det märks tydligt tycker jag. Män kunde också lyfta fram de här frågorna, men gör det ofta inte. För mig är det helt uppenbart att det spelar en viktig roll att det sitter också kvinnor i de rum där besluten fattas.

Våld på agendan

Som ett konkret exempel på en fråga som Heli Inkinen skulle vilja lyfta på kyrkans agenda nämner hon mäns våld mot kvinnor och familjevåld överlag.

– Det här är ett stort samhälleligt problem och vi vet att både många offer men också många förövare är medlemmar i kyrkan. Här tycker jag att det skulle finnas en god möjlighet för kyrkan att lyfta upp det här problemet, säger Inkinen.

Just mäns fysiska och psykiska trakasserier mot kvinnor lyftes ju på bred front upp i samband med metoo-vågen under hösten. Heli Inkinen var själv med och startade en Facebookgrupp där målsättningen var att lyfta fram trakasserier inom kyrkan. Inkinen själv har jobbat i den evangelisk-lutherska kyrkan i över 30 år.

Har du själv blivit utsatt för trakasserier inom kyrkan?

– Jag har klarat mig ganska bra och alla har sina egna sätt att handskas med det här. Jag har egentligen inte utsatts för verbala trakasserier utan det har mest handlat om män som någon gång blivit onödigt närgångna. För mig har det varit på den nivån att jag kunnat lägga det på ”humor-kontot”
de flesta gångerna.

Jobbat med ledarskapsfrågor

Heli Inkinen jobbade i över 20 år vid domkapitlet vid Åbo ärkestift med bland annat fostran, konfirmand- och ungdomsarbete men också mycket med arbetshandledning och ledarskap. Hon ser den typiskt maskulina ledarskapskultur som finns inom kyrkan som ett problem.

– Vi har en mycket hierarkisk och patriarkal ledarstruktur inom kyrkan som är väldigt typiskt maskulin. Det här får männen med sig redan från militärtiden för i armén är det här den beslutskultur som gäller och som också bör gälla. I militären behövs det hierarkiska ledarskapssystem för att det ska kunna fungera i krissituationer. Men inom kyrkan, och inom de flesta andra organisationer för den delen, befinner man sig normalt inte i krissituationer så i de lägena tycker jag att en sådan ledarstil fungerar dåligt.

Inkinen skulle hellre se att man i större utsträckning tillämpade det hon kallar betjänande ledarskap och deltagande ledarskap.

– Här handlar det mer om att man planerar och förverkligar gemensamt. Chefen har dock ansvar för att processen fungerar och att målen uppnås. Chefens uppgift är också att ta tillvara den kreativitet som finns inom en organisation. Och jag säger inte att det inte finns den här typen av ledarskap inom kyrkan i dag, men det kunde absolut finnas mer av det, säger hon.

– Framför allt borde vi komma bort från den straff- och utskällningskultur som traditionellt varit stark i finländskt ledarskap. Och bilden av chefen som en som ensam sitter på sitt rum och allsmäktigt tar alla beslut.

Skriftskolan inkörsport

Heli Inkinens väg in till kyrka och församlingsliv är på inget sätt unik. Konfirmandtiden kom att bli väldigt avgörande.

– Vi bodde i Sankt Karins men där hade man en sån princip att om det inte fanns plats i skriftskolan det år man fyllde femton så fick man vänta till följande år. Jag som var född sent på året hade varit tvungen att vänta, men då var det en kompis till mig som föreslog att vi skulle konfirmera oss i Nådendal i stället, berättar Heli Inkinen.

Jaakko Mäkelä hade tidigare varit missionär och jobbade som ungdomspräst i Nådendal. Han kom att spela en avgörande roll för Heli Inkinens trosutveckling.

– Det var under skriftskolan som jag kom till tro och insåg att det här med kristen tro handlar om att ha en personlig relation med Kristus.

Heli Inkinen kom inte från någon traditionellt ”kyrklig” familj, utan betecknar familjens förhållande till kyrkan under uppväxtåren som ”typiskt finländskt”.

– Mina morföräldrar bodde i Kymmenedalen och när vi var där på somrarna brukade jag nog gå i sommarsöndagsskola, berättar Inkinen.

Hennes pappa kom i sin tur från Karelen och Inkinen beskriver det som att hon har dels en karelsk och dels en åboländsk identitet.

– Pappas syskon bodde också i Åbo och vi umgicks mycket med dem så på det viset blev det karelska inflytandet ganska starkt.

Delade ut traktat

Efter konfirmandtiden engagerade Heli Inkinen sig i ungdomsarbetet i Sankt Karins församling. Hon var under ungdomstiden med på allt från skriftskolläger till att dela ut traktat på lördagskvällarna på Åbos gator. Det senare förekom när hon under en kort tid var aktiv inom Folkmissionen. Senare var hon också engagerad i Kansan Raamattuseura. Därifrån var steget inte långt till att börja studera teologi vid Åbo Akademi.

– Redan när jag började studera i slutet av 1970-talet behandlade kyrkomötet frågan om kvinnopräster och det sades att processen kommer att bli kort och att vi som började studera då kommer att kunna prästviga oss när vi är färdiga.

Så gick det ändå inte utan det kom att dröja ända till år 1988 innan de första kvinnliga prästerna vigdes till tjänst. Heli Inkinen prästvigdes året därefter.

I en intervju inför biskopsvalet år 2018 är det svårt att frångå frågan om huruvida kyrkan ska viga samkönade par eller inte. Heli Inkinens syn är klar.

– För det första tycker jag att det är olyckligt att vi kört fast i den här frågan. Vi borde komma vidare. Vi har så många andra saker vi borde ta tag i. Och för det andra tycker jag att vi borde kunna leva med två olika teologier och syner på det här inom kyrkan.

– Det här är också mer en samhällelig fråga, inte en frälsningsfråga, vilket Eila Helander också betonar i den utredning hon gjorde till biskopsmötet gällande vigselfrågan. För egen del tycker jag att man kan motivera den här frågan med Bibeln också för samkönade par. Varje människa är Guds avbild och om ett vuxet par som är konfirmerat vill gifta sig förstår jag inte varför man skulle neka dem den rätten, oberoende av vilket kön de är.

Ärkebiskopen en profetisk röst

På den punkten delar Inkinen i stor utsträckning nuvarande ärkebiskopen Kari Mäkinens syn. I övrigt gällande Kari Mäkinen tycker hon att han skött sig väl under sin tid som ärkebiskop.

– Jag uppskattar att han på många sätt varit som en profetisk röst i tiden likt profeterna i Gamla testamentet. I synnerhet i samhällsdebatten i diskussionerna om asylsökandes rättigheter har han varit en tydlig röst från kyrkan. Det uppskattar jag och det tycker jag är en viktig roll som ärkebiskopen har.

Nicklas Storbjörk



Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12
Christina Roberts och Göta Alm-Ellingsworth vill återuppliva traditionen kring åländska Lumparlands brudkrona.

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00
Kyrkpressens enkät bland förtroendevalda i Borgå stift visar att ungefär en tredjedel tycker att kyrkoherden har för stor makt. Det tycker också de erfarna beslutsfattare Kyrkpressen talat med.

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41
My Ström saknar känslan av att höra hemma. – Risken är nu, när jag testar på Sverige igen, att jag kommer ha samma känsla av att inte höra hemma.

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58
Pilgrimsprästen Maria Widén i samtal med Stefan Edman.

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41
Bjarne Boije på sin hundraårsdag 2021

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54
Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30
Dennis Svenfelt och Bo-Göran Åstrand.

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08
– Kyrkan i Sverige är lite yrvaken inför det här, för man är så van att vara underdog och missförstådd, säger Patrik Hagman.

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00
– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44
Kyrkan vinner på skattereformen, och det kommer på sina håll att leda till sänkt kyrkoskatt. Men antagligen inte på alla orter.

skatt. Beskattningen läggs om 2023 när vårdreformen kommer. Kyrkan skulle kunna vinna 54 miljoner euro på att avdragssystemet läggs om. Men sote-samhället ber kyrkan vara hygglig och avstå från de pengarna. Så kyrkoskatten kommer på många håll att sänkas ett hack eller två. 20.6.2022 kl. 13:41
Dennis Svenfelt och biskop Bo-Göran Åstrand.

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 18:00

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38
I panelen som diskuterade jubileumsboken satt Ida-Maria Sola, Robert Lemberg, Susanna Landor, Alaric Mård. och Maja-Stina Andersson-Tapola.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29
Fredrik Nygård håller nu på med att bygga nu upp förtroende till människorna omkring honom.

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00
Biskoparna kräver svar av SLEY och Folkmissionen

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54
– Min erfarenhet är att förluster och lidande har hjälpt mig att uppskatta livet på ett annat sätt än om jag bara hade haft det lätt i livet, säger Chris Gullmans,

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38