"Jag har levt hela mitt vuxna liv i en kultur som inte är min egen, och tror att jag kan förstå något av flyktingens verklighet,” säger Julian Garner.

De vi blir när vi formas av varandra

teater. Får man som engelsman skriva en föreställning om ett stycke smärtsam finländsk historia? Ja, svarar Julian Garner. 30.8.2017 kl. 15:12

Vad händer när människor, som annars inte hade träffats, möter och formas av varandra? Julian Garner har skrivit en pjäs om en grupp judiska flyktingar från Österrike som kommer till Finland i början av 1940-talet och får hjälp av den historiska personen Abraham Stiller.

– Pjäsen handlar om hur världar kolliderar. Flyktingarna flyttar in på en liten gård med en bonde och gradvis börjar de acceptera varandra, men också förändra varandra.

Pjäsen ”TRO” handlar om judiska flyktingar i Finland under fortsättningskriget och har premiär på Svenska Teatern i Helsingfors den 9 semptember. Foto: Valtteri Kantanen

Julian Garner debuterade som pjäsförfattare i London 1978 och har sedan dess skrivit ett fyrtiotal pjäser. Han bodde under många år i Norge men landade i Finland 1998.

När Svenska Teatern bad honom skriva pjäsen var han först fundersam.

– Har jag rätt att berätta den här berättelsen? Jag är inte finländare, även om om jag bott i Finland i snart tjugo år. Jag är inte flykting med nog emigrant. Jag har levt hela mitt vuxna liv i en kultur som inte är min egen, och tror att jag kan förstå något av flyktingens verklighet.

Hans första fru var jude.

– Vårt äktenskap höll inte, men det betydde mycket för mig att få vara en del av det judiska sammanhanget. Våra barn är judar, min äldsta dotter praktiserande jude.

Ny historieforskning

I två års tid fördjupade sig Julian Garner i den judisk-finländska författaren Rony Smolars produktion om bland annat Abraham Stiller. Affärsmannen och finlandssvensken Stiller var en av centralfigurerna i motståndet mot planerna på att deportera judiska flyktingar till Tyskland.

– I pjäsen har Abraham Stiller, som spelas av Riko Eklundh, blivit en slags arketypisk karaktär. Min version av honom är inte en faktisk rekonstruktion. Det har jag också förvarnat hans släktingar, inklusive Ruben Stiller, om.



I föreställningen nyanseras bilden av Finlands delaktighet i Förintelsen utifrån ny historieforskning.

– Den nya forskningen visar att det fanns betydande antisemitism inom ett flertal finska myndigheter. Länge hette det att endast åtta judar deporterades till Tyskland, men den siffran är med stor sannolikhet inkorrekt. Och även om många finska judar trodde att Mannerheim tog personligt ansvar för deras säkerhet, finns det inte klara bevis för detta.

Med detta sagt framhåller Garner ändå att Finland var ett förhållandevis bra ställe att vara på om du var jude vid den här tiden.

– Men de judar som var i Finland förföljdes av ständig rädsla.

Ingen frågar vad du tror

Föreställningen har fått namnet Tro.

– Jag skrev pjäsen på engelska, och den har översatts till svenska. På engelska heter den ’Confidence’, efter ett pianostycke av Mendelssohn som spelas under föreställningen. Ordet kommer från franskans ’confiance’, ett svåröversatt ord med många lager.

Det han gillar med det svenska namnet är att föreställningen på många sätt är en diskusson kring vad det betyder att tro.

– Inom judendomen är det ingen som frågar dig om du tror på Gud eller inte. Det är något helt privat, mellan dig och Gud. Det viktiga är dina handlingar, säger Julian Garner och berättar att han själv tidigare övervägde att konvertera till judendomen.

I föreställningen spelas Edith, en österrikisk pianolärarinna, av Janina Berman, ”den enda judiska skådespelerskan i hennes åldersgrupp i Svenskfinland”.

"Har vi kontroll över vår identitet eller är den förutbestämd? Finns det något hopp för oss om vi inte omfamnar den vi är?"

– Pjäsens Edith säger att hon inte tror på Gud. Hon identifierade sig inte ens som jude men efter Nazitysklands annektering av Österrike ser alla i Finland henne som just det.

Garner är nyfiken på människans identitetsbygge, på det vi upplever oss vara och på det vi uppfattas som.

– Har vi kontroll över vår identitet eller är den förutbestämd? Finns det något hopp för oss om vi inte omfamnar den vi är?

Christa Mickelsson



ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

Inbesparingar. Resultatet av omställningsförhandlingarna vid Helsingfors kyrkliga samfällighets gemensamma tjänster har klarnat. Under de kommande tre åren ska de gemensamma tjänsternas verksamhetsbidrag sänkas med 4,8 miljoner, vilket bland annat innebär att antalet årsverken minskar med 45. 9.9.2022 kl. 17:11

KYRKORNAS VÄRLDSRÅD. Kyrkornas världsråd vände och vred i kulisserna på sina ord om kriget i Ukraina. Rådet avslutar på torsdag sin generalförsamling med över 4000 delegater i tyska Karlsruhe. 7.9.2022 kl. 15:11

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

SMÖRJELSE. Konfirmationen i Johannes församling i Helsingfors senaste söndag har väckt starka reaktioner då prästen smort konfirmanderna med krisma, det vill säga välsignad olja. Det har setts som ett främmande element i vår kyrka och smörjelsen kom som en överraskning för både konfirmander och föräldrar. 2.9.2022 kl. 17:59

ETT GOTT RÅD. Eva Frantz önskar att hennes 20-åriga jag hade vågat omfamna sin excentricitet lite mer – och åka ut och ha äventyr, för att ha något att skriva om senare. 31.8.2022 kl. 20:16

ÄRLIGHET. – Ju äldre jag blir desto mer har jag insett att livet är för kort för att inte våga vara lite mer ärlig och avklädd, säger evangelisten och bibelläraren Rigmor Holst. 31.8.2022 kl. 13:00

herdabrev. Efter tre år i biskopsgården i Borgå är Bo-Göran Åstrand ute med det traditionella herdabrevet. Han valde mejldialogens form och fyra huvudteman. 31.8.2022 kl. 10:00

KYRKANS FASTIGHETER. Det finns ogjorda reparationer och saneringar för minst 1200 miljoner euro inom i den evangelisk-lutherska kyrkans fastigheter. Vinterns chockdyra el, olja och fjärrvärme kan komma leda till ett sparande som kan göra ytterligare skada, säger energikonsulten Bengt Avellan som har haft uppdrag för Kyrkostyrelsen. 30.8.2022 kl. 10:00

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00