Maria Terceros och Siw Bromans vägar korsades i Bolivia. I dag har de en stark vänskap och berättar om barnhemmen som gett mening i deras liv.
Maria Terceros och Siw Bromans vägar korsades i Bolivia. I dag har de en stark vänskap och berättar om barnhemmen som gett mening i deras liv.

Livslång vänskap föddes på barnhem

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Siw Broman och Maria Terceros har båda fått erfara betydelsen av barnhemsverksamhet. Maria som barnhemsbarn och Siw som grundare av Corazon Grande.

– En vän åkte som missionär till Argentina och jag bestämde mig för att ta tjänstledigt från mitt dåvarande arbete på ett barn – och ungdomshem och hälsa på henne. Under tiden där såg jag så mycket fattigdom och misär att jag kände att jag ville göra en insats.

Så berättar Siw Broman om hur hon bestämde sig för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. Först arbetade hon som volontär på Frälsningsarméns barnhem i Paraguay. Därefter var hon i Finland elva månader och sedan begav hon sig till Bolivia där hon bott i tjugotre år nu.

Foto: Privat

– Det är trevligt att bo där. Vacker natur och människorna är mycket vänliga. Men saker som är självklarheter här är inte självklarheter i Bolivia. Klyftan mellan fattiga och rika syns tydligt, säger Siw.

Välsignelse att få ett hem

Första tiden i Bolivia arbetade Siw som volontär på Frälsningsarméns barnhem. Där bodde även Maria Terceros som placerades på barnhemmet då hon bara var ett och ett halvt år. Maria är yngst av sina syskon, tre bröder och två systrar. På grund av mycket dåliga livsvillkor kunde deras mamma inte ta hand om dem och alla sex barn placerades på barnhem. Bröderna skickades till ett barnhem och Maria och hennes systrar fick plats på Frälsningsarméns barnhem. När Maria ser tillbaka på uppväxten där är hon tacksam.

– Att få bo på barnhemmet är det bästa som hänt i mitt liv. Jag känner mig välsignad som fick ett hem, mat och studier.

Faddrar ett viktigt stöd

Maria Terceros flyttade ut då hon var femton år, men innan sin aderton års födelsedag återvände hon till barnhemmet.

– Jag gick till Siws kontor och berättade att det snart är min födelsedag. Då gick vi och åt glass. Siw frågade hur jag mådde och vi pratade om livet.

Då fördjupades deras vänskap som är stark än idag. Efter barnhemstiden började Maria studera socialt arbete. Faddrar i Norge som skänkte pengar för studierna var viktiga.

– Det är inte enbart pengarna som är ett stöd utan även det att någon tror på en. Pengarna var såklart viktiga men jag arbetade också vid sidan om studierna. Men att de tänkte att någon i Sydamerika ville studera är något jag är oerhört glad över.

Ger barnen kristen grund

Under tiden Maria studerade började Siw och en väninna grunda ett eget barnhem. Processen att färdigställa det hela var inte en dans på rosor.

– Om jag hade vetat hur svårt det är skulle jag inte ha gjort det i dag, men med Guds hjälp är allting möjligt. Med pengar från Finland och Norge köpte vi mark och byggde allt från grunden. När vi var klara tog det ännu ett år att få barnhemmet godkänt, berättar Siw Broman.

Foto: Privat

År 2006 invigdes barnhemmet som fick namnet Corazon Grande, ”det stora hjärtat” på svenska. I dag har hemmet två hus med rum för tolv flickor i varje och barnen placeras via barnskyddet. Siw arbetar på Frälsningsarméns fadderkontor men är koordinator och ansvarig för Corazon Grande och tillbringar så mycket av sin lediga tid som möjligt till att arbeta frivilligt på barnhemmet. Sammanlagt arbetar tio andra på barnhemmet. En föreståndare, sex vårdare i skiftarbete och några timmar i veckan arbetar en psykolog, en socialarbetare och en bokförare.

Under de elva år som verksamheten funnits har barnhemmet tagit emot flickor med mycket svåra bakgrunder. De har blivit utsatta för sexuellt våld, en del har blivit övergivna och Siw minns speciellt en flicka som var så undernärd när hon kom till Corazon Grande att hon inte överlevt om hon inte fått hjälp inom två veckor.

– Men vi bemöter dem som vem som helst. De får mycket kärlek, psykologhjälp och själavård. Barnen växer upp som syskon hos oss. Vi lär dem kristna värderingar, går i kyrkan, ber bordsbön och har andaktsstunder, säger Siw.

Möter motgångar

På dagen går flickorna i skola. Bland annat har en flicka studerat till kock, en till ekonom och en till tandläkare. Sex flickor har nyligen avslutat studier i sömnad. Även om flickorna gör framsteg och även om Siw älskar sitt arbete är det tungt ibland.

– Det är svårt många gånger eftersom flickorna har svåra bakgrunder och har olika symptom som kommer fram i uppförandet. Det är lätt att tro att de kommer över trauman men i tonåren kommer minnen ofta tillbaka. De drömmer om en perfekt familj, kan inte vara helt lyckliga och inte leva fullt ut. Men min Guds tro hjälper mig när det är svårt. Även tanken att mitt arbete är viktigt och att människor tror på det hjälper.

I nuläget befinner sig Corazon Grande i en tuff situation på grund av dålig ekonomi och det politiska läget i Bolivia.

– Eurons värde har sjunkit mellan tjugofem och trettio procent samtidigt som priserna på mat har stigit. Presidenten Evo Morales vill också göra det svårare för den privata sektorn. Han vill att staten ska äga allting. Om Corazon Grande inte får flera faddrar är det osäkert om ekonomin låter oss fortsätta nästa år. Det känns väldigt ledsamt, säger Siw.

Som mor och dotter

Siw hoppas att fler donerar pengar så att hon kan fortsätta arbeta med det hon brinner för.

– Barnhemmet är mitt liv. Jag vill att det ska gå bra för flickorna, att de ska få ett lyckligt liv och få ett gott självförtroende.

Marias historia visar hur avgörande en plats på ett barnhem kan vara och vart fadderverksamhet kan föra en i livet. Idag är hon trettiotre år och uppskattar sitt liv idag.

– Jag känner mig lycklig. Jag kan resa till Finland och Norge och hälsa på vänner. Jag arbetar som lärare i engelska och tycker om att arbeta med barn. Som socialarbetare vet jag ännu inte vad jag vill göra.

Genom barnhemsverksamheten kommer Siw väldigt nära alla barnen.

– Maria är som en dotter till mig. Hon är väldigt kärleksfull, omtänksam, glad och delar sitt liv med mig. Både hennes lycka och sorger.

Maria tackar givmilt och berättar i sin tur vad hon anser är Siws viktigaste egenskaper.

– Det bästa med Siw är hennes stora hjärta. Hon bryr sig om alla barn som kommer in i hennes liv och jobbar för att göra deras liv bättre. Det är en speciell välsignelse att ha henne i mitt liv.

Vill du stöda Corazon Grande?
För mer information och eventuella bidrag kontakta Gunilla Boxberg-Wide 050-3477707 eller besök www.corazongrande.org

Hanna Björklund



Dennis Svenfelt vid prästvigningen i mars 2021.

AVSTÄNGNING. Församlingspastor Dennis Svenfelts framtid i kyrkan avgörs vid domkapitlets möte den 16 juni. – Det är en utmanande situation, säger biskopen inför mötet. 3.6.2022 kl. 17:36
Det är ett nytt matkoncept i Helsingfors domkyrka i sommar.

Helsingfors domkyrka. I sommar kan man besöka ett sommarkafé i Helsingfors domkyrkas klockstapel. I katedralens krypta finns även en restaurang, vars pizzaingredienser kommer från Italien. Det skriver tidningen Kirkko ja kaupunki. 4.6.2022 kl. 08:00
"Ukrainarna är positiva, framåt och riktade på framtiden", säger Virpi Paulanto, som är flyktingkoordinator i Borgå.

flyktingar. Med diakoni, ekumenik och religions­­dialog i sitt bagage använder Virpi Paulanto nu sin erfarenhet i jobbet som Borgå stads flykting­koordinator. 9.6.2022 kl. 19:00
Biskoparna Bo-Göran Åstrand och Matti Salomäki mötte gemensamt förtroendevalda i Sydösterbotten.

SYDÖSTERBOTTEN. Nu borde man öppet och fördomsfritt utreda allt från ett utökat samarbete till en samgång mellan Närpes och Kaskö församlingar. Men utredningen görs inte om inte de förtroendevalda i Kaskö begär den. Kristinestad berörs inte i detta skede. 3.6.2022 kl. 10:00
Dennis Svenfelt hördes idag av domkapitlet och biskop Bo-Göran Åstrand.

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 17:40
– Jag är glad över att man uppmärksammar och värdesätter kyrkans arbete, säger biskop Mari Leppänen.

pris. Enligt prisjuryn är biskop Mari Leppänen en karismatisk och orubblig främjare av en mer tolerant andlig kultur i Finland. 2.6.2022 kl. 18:04
Tanken är också att heldagsdagklubben ska vara förhållandevis förmånlig för familjerna.

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10
– Min pappa brukar säga att jag redan redan som barn hade en stark känsla för rättvisa, säger Henrika Lemberg, som är ny diakoniarbetare i Borgå.

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52
– Skjut upp avverkning och skapa blandskogar som gör skogen stresståligare, råder kyrkomötesombudet och skogsforskaren Anna Lintunen.

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00
Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27
- Vi har precis skyddat 14 hektar skog, säger förvaltningsdirektör Anne Jokela i Karleby

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59
– Behovet av bostäder för ukrainare är ofantligt stort, säger diakonichef Katri Valve i Vanda.

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38
– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15
 – Jag älskar att skriva, säger Louise Häggström.

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26
– Jag brukar säga att genast när man svänger in på lägerområdet känner man det: Nu har jag kommit hem, säger Sabina Wallis.

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

Elisabeth Stubb är aktuell med boken ”Öken, vatten och snö – vägen genom Israel” (Fontana
Media).

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38