En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

Att leva med ett hav av skulder

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01

– Det som plågar mig mest med att vara skuldsatt är att det inte bara är mig det drabbar utan också min man och mina barn. Det är evigheter sedan vi slutade med julklappar och födelsedagspresenter och när strumpor går sönder får vi lappa dem.

Så beskriver Catarina Nylund-Wentus sin nuvarande ekonomiska situation som hon på sätt och vis hamnade i över en natt.

Men vi får backa bandet ända till år 2003 för att hitta orsaken till hennes havererade ekonomi.

– Jag skilde mig den våren och under hösten blev det uppenbart att varken barnen eller jag mådde bra av att bo kvar i vårt gamla hus. Så vi hittade ett nytt hus som jag köpte och så flyttade vi in där i december 2003.

Så långt är allting väl. Catarina bodde där tillsammans med barnen fram till år 2009. Vid det laget hade hon träffat sin nuvarande man Dan-Anders Wentus och när han kom in i bilden kände båda att de ville hitta ett nytt gemensamt boende.

– Vi ville ha ett större vardagsrum och så ville varken jag eller Dan-Anders bo kvar i min gamla ångest.

Sagt och gjort. År 2010 sålde Catarina huset och paret köpte och flyttade in i en lägenhet. Och sedan rullade det på, riktigt bra till och med, fram till vårvintern år 2012.

"I mars slog det om till vårväder och det var då det blev problem med mitt gamla hus."

– Det året hade vi en ovanligt kall vinter med mycket snö. I mars slog det om till vårväder och det var då det blev problem med mitt gamla hus. Under vintern hade det kondenserat och bildats is under yttertaket och när solen började värma i mars så smälte all den här isen, säger Catarina Nylund.

Och det var inga små mängder vatten som började leta sig neråt i huset. Huset blev snabbt obeboeligt och kvinnan som köpt huset kontaktade branschfolk för att få allting åtgärdat. Under våren och sommaren åtgärdades både takkonstruktionen och fuktskadorna. Åtgärder som kostade åtskilliga tiotusentals euro.

Ansvar i fem år

Att det här blev Catarinas problem har sin förklaring i att en säljare har ansvar för så kallade dolda fel upp till fem år efter en husförsäljning. Att det blivit problem bestred ingen i detta fall, men Catarina menade för sin del att konstruktionsfelet som låg bakom fuktproblem hade påpekats i samband med affären och också beaktats i priset.

– Vi försökte nå en kompromiss men vi var för långt ifrån varandra så ärendet gick först till tingsrätten och sedan till hovrätten, berättar Catarina Nylund.

När hovrättens dom föll år 2014 blev Catarina kvar med en skuld på cirka 60 000 euro. Det är pengar som Catarina helt enkelt inte har, vilket innebar att skulden gick till indrivning. Det i sin tur innebär att cirka en tredjedel dras direkt av lönen varje månad för att betala av på skulden.

– Problemet är att skulden är så stor och räntorna så höga så trots att jag betalat i över ett år så insåg jag i vintras att jag aldrig kommer att bli skuldfri om jag fortsätter så här. Skulden har inte minskat alls på ett år.

Hoppas på skuldsanering

För att Catarina inte ska bli fast i skuldträsket för evigt hoppas hon nu att hon kan beviljas skuldsanering. Men inte heller det är någon dans på rosor. Snarast kan det beskrivas som att gå ur askan i elden.

Skuldsanering innebär att en domstol fastställer ett betalningsprogram som den skuldsatte måste förbinda sig till under tre till fem år. I Catarinas fall innebär det sannolikt att två tredjedelar av hennes lön som kyrkvaktmästare går direkt till skuldsaneringen.

– Dessutom kan vi inte bo kvar lägenheten under tiden som skuldsaneringen pågår så just nu försöker vi sälja den. Det känns också tråkigt för vi har trivts väldigt bra här, säger Catarina.

Men skuldsaneringen är ändå ljuset i tunneln som Catarina hoppas på för tillfället. På så vis skulle hon i alla fall kunna vara skuldfri om tre år. Men det är ändå tre långa och tunga år och som utomstående är det lätt att slås av hur orättvis situationen ändå måste upplevas.

Hur hanterar man det här så att man inte tappar modet och blir bitter?

– Jag vet inte. För vissa dagar är jag faktiskt det. Ibland är jag så arg så jag bara kokar. Och ibland är jag så ledsen så jag bara gråter. Och ibland så tänker jag att det är så här nu, det gäller bara att kämpa på.

"Ibland är jag så arg så jag bara kokar. Och ibland är jag så ledsen så jag bara gråter. Och ibland så tänker jag att det är så här nu, det gäller bara att kämpa på."

Och oftast är det ändå det sistnämnda som Catarina landar i. Att det bara gäller att kämpa på.

– För jag vill inte bli kvar i den där bitterheten. Jag har sett människor som hamnat där och det äter upp dem inifrån. Och framför allt är jag inte bitter mot den som köpte huset. Det här har varit oerhört tufft också för köparen, både psykiskt och ekonomiskt. Vi är båda förlorare i det här.

Catarina har ändå lärt sig att det sämsta alternativet är hålla känslorna inom sig.

– Jag är av naturen ganska introvert men jag har lärt mig att man måste våga öppna upp mot människorna runt omkring sig. Om jag behåller det inom mig och stänger in det så tror jag att det till slut kommer att äta upp mig också.

Med tanke på det har det naturligtvis varit tacksamt att ha maken Dan-Anders som medvandrare i stormen. Samt medlemmarna i Mässkärsföreningen som sköter om lotsstationen utanför Jakobstad.

– Min jurist var ordförande där och när jag hade skilt mig lockade han med mig dit. Det är jag oerhört tacksam för, det är en underbar förening med härliga medlemmar.

Catarina jobbar som sagt som kyrkväktare för tillfället. Hennes ordinarie tjänst är dock som ungdomsarbetsledare i Jakbostads svenska församling.

Vad tänker du om Gud i allt det här?

– Jag tänker att det i alla fall inte kan vara hans fel. Och finns det några människor i den här världen som är förskonade från problem? Men ibland kan jag nog ändå tänka att han har väldigt stort förtroende för mitt tålamod, säger Catarina och ler.

Nicklas Storbjörk



Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00