Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

Hon har ett arv att förvalta

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

I den inbyggda vedspisen knastrar några klabbar och ovanpå spisen står en stor gryta med borsjtjsoppa och puttrar. Hushållets bägge hundar ligger och tar igen sig på sina bäddar i köket på Sidvägen 65 i Pyttis.

Harriet Sillanpää har skickat iväg eleverna i Pyttis svenska skola på sommarlov men som föreståndare har hon en del jobb kvar innan hon checkar ut för sommarsemestern.

– Det är läsordningar och skjutslistor som ska fås ihop, det brukar gå några veckor in på sommaren innan jag kan ta ledigt.

Att Sundombördiga Harriet Sillanpää skulle komma att bli föreståndare för en liten byskola i den lilla byn Pyttis med svensk minoritet hade hon aldrig trott för trettio år sedan.

– Efter att jag fått min lärarexamen från pedagogiska fakulteten i Vasa jobbade jag först som timlärare och vikarie i Vasatrakten. Men det fanns inga tjänster, och min pappa tjatade jämt och ständigt om att jag skulle söka ett jobb i södra Finland.

Bara för att kunna säga till sin pappa, Uno Mitts, att hon sökt ett jobb, plockade hon upp ett nummer av tidningen Läraren och valde ut en annons på måfå.

Harriet Sillanpää ritar cirklar med fingret i luften och landar med pekfingret på bordet för att illustrera hur det gick till när hon valde Pyttis svenska skola.

– När hösten kom hade jag fortsättningsvis inte något jobb i Vasatrakten, men fick veta att jag blivit vald till tjänsten i Pyttis. På den vägen är det.

Möten i Unos anda

Om somrarna håller Harriet Sillanpää till på det älskade sommarstället ”Mandas” i Sundom skärgård, som i tiderna varit ett småbruk. Sommarstället köpte familjen Mitts efter ägaren Manda, en orginell dam.

För några år sedan började hon ordna kristna sommarmöten på ”Mandas i Sundomskären”. Tidpunkten är midsommarhelgens söndag.

Mötena är lite av en fortsättning på den ambulerande ”skärefest” som i tiderna var en tradition inom väckelserörelsen Evangeliföreningen.

– Den traditionen ersattes senare av möten på lägerområdet Fiskartorp. Men nu står Fiskartorp tomt på grund av en omfattande vattenskada för några år sedan.

Stängningen av Fiskartorp har lämnat ett stort tomrum efter sig.

– Det var en viktig plats för hela vår familj, det känns som att vi jämt var där. Pappa ledde mycket av verksamheten, så jag tillbringade en stor del av min barndoms somrar där, liksom mina döttrar också gjorde.

Hon kommer ihåg hur det var i början när sommarfolket åkte båt ut till Fiskartorp och folk satt i fullastade båtar utan flytvästar.

– Tänk om en sådan båt hade sjunkit, med tanterna som inte kunde simma!

Hon minns också med beundran hur hennes många mostrar och fastrar sprang upp och ner för trappan till källaren där maten förvarades på den tid då det inte fanns några kylskåp i lägergården.

Harriet Sillanpää vill att träffarna på Mandas ska få firas i hennes pappas anda. Uno Mitts dog i slutet av februari i år, som 93-åring.

– Han älskade att leka, därför var han också juniorledare så länge han hölls på benen. Barnfamiljer är varmt välkomna till Mandas, det finns simstrand, bastu och utrymme att leka.

Läs hela profilen i Kyrkpressens midsommarnummer.

Christa Mickelsson



HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13