Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

Hon har ett arv att förvalta

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

I den inbyggda vedspisen knastrar några klabbar och ovanpå spisen står en stor gryta med borsjtjsoppa och puttrar. Hushållets bägge hundar ligger och tar igen sig på sina bäddar i köket på Sidvägen 65 i Pyttis.

Harriet Sillanpää har skickat iväg eleverna i Pyttis svenska skola på sommarlov men som föreståndare har hon en del jobb kvar innan hon checkar ut för sommarsemestern.

– Det är läsordningar och skjutslistor som ska fås ihop, det brukar gå några veckor in på sommaren innan jag kan ta ledigt.

Att Sundombördiga Harriet Sillanpää skulle komma att bli föreståndare för en liten byskola i den lilla byn Pyttis med svensk minoritet hade hon aldrig trott för trettio år sedan.

– Efter att jag fått min lärarexamen från pedagogiska fakulteten i Vasa jobbade jag först som timlärare och vikarie i Vasatrakten. Men det fanns inga tjänster, och min pappa tjatade jämt och ständigt om att jag skulle söka ett jobb i södra Finland.

Bara för att kunna säga till sin pappa, Uno Mitts, att hon sökt ett jobb, plockade hon upp ett nummer av tidningen Läraren och valde ut en annons på måfå.

Harriet Sillanpää ritar cirklar med fingret i luften och landar med pekfingret på bordet för att illustrera hur det gick till när hon valde Pyttis svenska skola.

– När hösten kom hade jag fortsättningsvis inte något jobb i Vasatrakten, men fick veta att jag blivit vald till tjänsten i Pyttis. På den vägen är det.

Möten i Unos anda

Om somrarna håller Harriet Sillanpää till på det älskade sommarstället ”Mandas” i Sundom skärgård, som i tiderna varit ett småbruk. Sommarstället köpte familjen Mitts efter ägaren Manda, en orginell dam.

För några år sedan började hon ordna kristna sommarmöten på ”Mandas i Sundomskären”. Tidpunkten är midsommarhelgens söndag.

Mötena är lite av en fortsättning på den ambulerande ”skärefest” som i tiderna var en tradition inom väckelserörelsen Evangeliföreningen.

– Den traditionen ersattes senare av möten på lägerområdet Fiskartorp. Men nu står Fiskartorp tomt på grund av en omfattande vattenskada för några år sedan.

Stängningen av Fiskartorp har lämnat ett stort tomrum efter sig.

– Det var en viktig plats för hela vår familj, det känns som att vi jämt var där. Pappa ledde mycket av verksamheten, så jag tillbringade en stor del av min barndoms somrar där, liksom mina döttrar också gjorde.

Hon kommer ihåg hur det var i början när sommarfolket åkte båt ut till Fiskartorp och folk satt i fullastade båtar utan flytvästar.

– Tänk om en sådan båt hade sjunkit, med tanterna som inte kunde simma!

Hon minns också med beundran hur hennes många mostrar och fastrar sprang upp och ner för trappan till källaren där maten förvarades på den tid då det inte fanns några kylskåp i lägergården.

Harriet Sillanpää vill att träffarna på Mandas ska få firas i hennes pappas anda. Uno Mitts dog i slutet av februari i år, som 93-åring.

– Han älskade att leka, därför var han också juniorledare så länge han hölls på benen. Barnfamiljer är varmt välkomna till Mandas, det finns simstrand, bastu och utrymme att leka.

Läs hela profilen i Kyrkpressens midsommarnummer.

Christa Mickelsson



LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10