Hennes barndom var fylld av lögner. Men Gud bar Lena Salo.

Mörkret gav vika för ljuset

profilen.

Föräldrarna gav bort henne och adoptivmamman misshandlade henne. För fem år sedan inledde Lena Salo en process som resulterade i att hon kunde försonas med sin barndom och förlåta sina föräldrar.

17.5.2017 kl. 14:33

Som barn torkade Lena Salo tårarna innan hon gick till juniormötet i metodistförsamlingen. Där hade hon funnit trygghet och ett andningshål.

– Där fann jag liv och kärlek under några timmar i veckan.

Till vardagen hemma hos hörde en konstant fysisk och psykisk misshandel. Adoptivpappan var snäll men han var under toffeln och tog inte hennes parti.

– Inte heller han visade några känslor. Jag satt aldrig i någons famn. Jag fick aldrig en kram. Jag fick mat på bordet, men inte ens det varje dag.

För pappa behövde hon åtminstone inte vara rädd.

– När jag var ensam hemma med honom kände jag mig trygg. För mamma var jag rädd varje dag.

Lena Salo var oönskad av sina biologiska föräldrar. Hennes pappa var gift med en annan kvinna som samtidigt väntade sitt femte barn.

– Pappa misshandlade mamma så hon skulle få missfall. Han lovade mamma att skilja sig ifall hon gjorde sig av med mig. Så gick det. Jag blev placerad på barnhem fyra dagar gammal och de gifte sig.

Som treåring blev hon adopterad av ett nästan femtioårigt barnlöst par. Adoptivpappan ville ha barn medan mamman inte över huvudtaget tyckte om barn. Det sade hon öppet åt Lena. Hon ville hellre ha en häst.

Att föräldrarna över huvudtaget fick adoptera förstår hon inte. Socialen i Helsingfors hade flera frågetecken om deras förmåga att ta hand om ett barn. Men socialen i Jakobstad godkände paret. Pappan var ju ändå en statlig tjänsteman.

Även om det ligger en mörk skugga över hennes barndomsminnen säger hon ändå att det fanns ljusstrimmor.

– Ljusstrimman bestod i att jag mötte Gud. Jag hade församlingen och jättegoda vänner.

I metodistkyrkan kom hon också till personlig tro som fjortonåring.

– Inte heller det mottogs positivt där hemma. Det gick bra att vara med, men inte att börja med nåt ”andligt svärmeri”. Tack och lov bar Gud genom allt det också.

Mamman ville inte att Lena skulle gå ut för att hon inte skulle ställa till med något.

– Jag fick höra att jag som adopterad inte kommer att bli till något. I tonåren trodde jag det var något fel på mig och att man inte kan tycka om någon som är adopterad.

En kväll när hon kom hem sent fick hon igen en örfil.

– Då sade jag till mamma att det var sista gången hon slog mig. För första gången sade jag emot henne. Följande vecka hyrde jag en etta och flyttade hemifrån. Då var jag 19 år.

På 90-talet började Lena Salo söka efter sina biologiska föräldrar. Föräldrarnas och syskonens namn fanns i de papper som följt henne.

– När min syster skulle fylla 40 år skrev jag ett brev till henne. Över ett år senare fick jag svar. Med svaret kom fotografier.

Sedan dess har hon hållit kontakt med sina fyra systrar. Samtidigt har helt nya familjer öppnats för henne. Hon hade inte känt till pappans första familj och sina fem halvsyskon tidigare.

Idag har hon kontakt med sin mamma. Pappan är död sedan många år tillbaka. Lena Salo är inte övertygad om att hon hade haft ett bättre liv om hon vuxit upp i sin biologiska familj.

– Det är som att välja mellan pest och kolera. Men jag tror att Gud hade varit med mig på både ställena.

Har du lyckats förlåta dina föräldrar, alla fyra?

– Jo, det har jag gjort. Jag kan inte ta bort Gud ur förlåtelseprocessen. Gud har använt människor i den, bland andra min psykoterapeut. Jag har fått gå från mörker till ljus. Gud kan och vill hela oss söndriga kärl.

Läs mera i Kyrkpressen 20/2017

Johan Sandberg



profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37

livsfrågor. Det är aldrig för sent att gå skriftskolan, och man behöver inte vara säker på att man vill bli konfirmerad för att börja. Konformationsundervisningen från vuxna utgår från konfirmandens frågor och livssituation. 22.4.2020 kl. 00:01

Göra gott. Coronaviruset kom i vägen för Petrus församlings godhetshelg. I stället uppmuntrar de oss alla att sprida godhet till människor i vår närhet under hela våren. 22.4.2020 kl. 00:01

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37

sommarläger. Det blir inget sommarläger i Pieksämäki i år. Det beslöt styrelsen för förbundet Kyrkans Ungdom, KU, i går. 16.4.2020 kl. 16:03

kyrkslätt. Peter Blumenthal, Karl af Hällström och Fred Wilén har sökt den lediga kaplanstjänsten i Kyrkslätts svenska församling. 14.4.2020 kl. 18:04

längtan. Therese Almén har alltid vetat att hon vill bli mamma. Det blev en sorgkantad vandring mot den drömmen. Hon förlorade två barn i fosterstadiet. Men sedan dök en liten pojke upp, som visade sig behöva henne, och hon honom. 8.4.2020 kl. 00:00

undantagstillstånd. Det vi kallar ett undantagstillstånd är ett normaltillstånd för många kristna idag. Vi bör vara tacksamma för den frihet vi normalt har, säger Mia Anderssén-Löf. 8.4.2020 kl. 01:00

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00

ENKÄT. Biskop Bo-Göran Åstrand har tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en strategi för Borgå stift. Arbetsgruppen har utarbetat en enkät som man kan besvara under tre veckors tid. 3.5.2023 kl. 11:54

BRAND. Vi är tacksamma att branden stannade på sakristians sida, kyrksalen i Pernå kyrka är ju ovärderlig, säger Stina Lindgård, kyrkoherde i Agricola svenska församling. 2.5.2023 kl. 14:12

musiker. Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne. 2.5.2023 kl. 11:32