Året var 1958 då sockenkyrkan i Karleby fick en ny orgel, en danskbyggd Frobenius & Co med 37 stämmor. Den gamla orgeln, kyrkans första, en estnisk Normann från 1878 blev då överflödig.
Kantorn Hemming Carlson förstod den gamla orgelns värde. I stället för att sälja den såg han till att den blev inpackad och lagrad. Nu har lådorna packats upp och orgelns toner ljuder igen.
– Det var ingen självklarhet att ta den gamla orgeln i bruk. Vi kantorer fick kämpa lite till en början för att få projektet finansierat. De förtroendevalda var inte emot det, men de förstod inte värdet av orgeln, säger kantor Kristina Klingenberg.
Rekonstruktionen tilltalade slutligen alla. Samfälligheten kom billigt undan, projektet kostade 200 000 euro, och kantorerna är glada över ett välklingande instrument. En ny orgel hade sannolikt blivit både dyrare och haft sämre ljud.
– När vi började planera rekonstruktionen lyssnade vi på många Normann-orglar både i Finland och i Estland, säger Christian Ahlskog som övervakat projektet. I Kose i Estland fann vi en klang som vi ville ha i Karleby. Och när jag spelade för första gången på orgeln här i Karleby efter att den blivit stämd konstaterade jag att vi fick den klangen. Vissa av Normannorglarna har en lite för mustig klang med aningen för mycket grundton. I Kose växte klangen fint mot diskanten. Precis som här.
Kantorerna berömmer Olev Kents och Martti Porthan som gjort arbetet tillsammans. Kents gjorde rekonstruktionen och Porthan intoneringen.
– Det krävs en stor nogrannhet och rätt inställning att ta sig an historiska orglar. Man måste vara ödmjuk och inte ställa sig över den ursprungliga byggaren. Slutresultatet blev bättre än vad vi vågade hoppas på. Orgeln har en genuin och äkta klang som inte är påklistrad. Orgeln passar förvånansvärt bra i kapellet fast det är ett mindre utrymme än sockenkyrkan, säger Ahlskog.
Läs mera i nummer 20/2017 av Kyrkpressen.