Biskop Angaelos leder den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Han har fått utmärkelser för sitt ekumeniska arbete.

Ondskan besegrar vi bara tillsammans

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Biskop Angaelos är biskop för den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Dessutom är han en erkänd ekumenisk aktör, som i dagarna bland annat deltog i ett samtal i Kairo mellan muslimska äldrerådet och representanter från Kyrkornas världsråd.


Där förde han fram samma tankar som han delar i veckans Kyrkpressen: Den religiösa extremismen är hela världens bekymmer och den kräver en kraftig gemensam insats.
– Problemen flyttat ut ur Mellanöstern. Den situation vi står inför övergår vad en nation, stat eller kyrka klarar av ensam. Det är oerhört viktigt att vi kan hitta en lösning tillsammans, säger han.
Som kopt avvisar han minoritetsstämpeln. Kopterna är infödda i Egypten och har en rättmätig plats där.
– Det handlar om ett utrymme som måste delas av alla. Det här är inte något man får undgå att erkänna – inte när vi ser hur andelen kristna i Irak och Libyen har krympt till nästan ingenting, säger biskop Angelos.

Glastaket blev våld
På palmsöndagen bombades två kyrkor i Tanta och Alexandria. 45 gudstjänstfirare dog i attentaten, likaså fyra poliser som var ditkommenderade för att skydda kopterna.
Det är inte första gången. År 2013 upplevde de kristna en rad systematiska attacker, när anhängare till det Muslimska brödraskapet attackerade och brände över 40 kyrkor.
Enligt Angaelos började våldet mot kristna med en systematisk diskriminering som syns bland annat i arbetslivet.
– Eftersom det finns ett glastak för kristna inom många branscher i den allmänna sektorn har de varit tvungna att söka sig till den privata sektorn. Där blev många väldigt framgångsrika, vilket ledde till att de blev ännu mer utsatta, nu på grund av sin framgång.
Allt det här pågick, enligt honom, medan världen teg om det som hände. Det våld som sprider sig nu är något som inte går att ignorera:

Religionsfriheten är en gåva
Ju mörkare världen ter sig, desto större är uppdraget, menar biskopen och påminner om den bibliska liknelsen om lampan på lamphållaren:
– Det handlar om det ljus som skiner för hela världen, och det är något vi måste slå vakt om. Du förstår: Mitt budskap som biskop blir bristfälligt om det gäller enbart de kristna. Om han ger sin kärlek till de som är förskjutna och förföljda vare sig de är baha’ier, yasidier, judar eller muslimer så får inte heller jag vara partisk. Religionsfrihet, rätten att välja själv är gåvor från Gud, givna till hela mänskligheten. Det tumult ondskan förorsakar är rent konkret en ström av flyende människor, bland dem kristna som lämnar sina ursprungstrakter.
Men den koptiska kyrkan har en annan utgångspunkt.
– Det finns 13 miljoner av oss i Egypten. Vart skulle vi ta vägen? Vi är i husarrest och har inte planerat att gå någonstans.

Finns det en risk att ISIS nu vänder blicken mot kopterna och vad kan man göra i så fall?
– Problemet med den strategi de har antagit är att det handlar om ensamvargens anfall. Det kan hända var som helst. Jag tror att det enda som hjälper är att vara en kristen, att älska och förlåta.
90 procent av världens kopter bor fortfarande i Egypten. Hur ser då exilkopterna på det som sker i hemlandet?
– Vi talar inte om exilkopter, utan ser oss som en enda gemenskap. Förföljelsen fogar oss samman. Förstås är de som bor utomlands oroliga för sina familjer, det är värre när du själv är långt borta.
Ju mörkare det blir i världen, desto tydligare skiner och syns ljusen, enligt biskop Angaelos. Och nu tycks det tyvärr som om den blir allt mörkare. Ändå säger han:
– Vi måste göra något åt den här situationen. Vi måste börja diktera berättelsen. Vi är inte offer!

En längre artikel med biskop Angaelos ingår i veckans papperstidning.

May Wikström



litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet